Kommer jag överleva?
Ska jag åka och träffa mina tjejer ikväll? Mina andra tjejer som jag inte sett på länge. Och längtar efter. Skratta, dansa, ha kul och skråla till 90`s. Dom kommer att vara på plats, men jag är så trött. Har sovit dåligt och är väl inte den gladaste i världen just nu. Alternativet är att åka hem, slänga mej på soffan och svulla glass. Det gråa vädret ute VARJE dag gör väl kanske inte direkt saken bättre. Inte så uppiggande. Och nu är det lika mörkt ute igen som det var när jag vaknade i morse, kolsvart. Trist värre..
Synden har drabbat mig idag. Jag är inne på min 2:a VANLIGA cola, inte bra. Men kaffet bråkar med min mage och jag gillar inte magont. Jag ska ändå börja träna och leva ordetnligt efter nyår. På riktigt. Om jag ens vill fortsätta leva så är det ett måste. Nu lät det där väldigt destruktivt, men jag menade att för att ha en bra hälsa och må bra, och leva gott, så måste jag skärpa mej. No worries, folks! :)
Tröttheten och dårar
Det är jag idag. Jag är stört trött, trots att jag sovit länge. Men men, vad gör man.. Jobbet kommer att söva mej idag. Inga samtal, inga möten, knappt en kotte så långt ögat kan nå.
Julen är över. Igen. I år gick det dock ovanligt fort. Fattar knappt att det vart julafton och att den sen försvann. En smärre incident på julaftons kväll förstörde lite av den efterlängtade ledigheten. Men det är ju lätt att vara efterklok, trots att det är svårt för andra att be om ursäkt. Logik? Nej, inte direkt,. Men sanningen. Varför vill en fullvuxen människa, som man tycker ska ha livserfarenhet och vett i skallen sätta sig på någon mindre? Mindre erfaren, mindre kunnnig..? varför? Hur jag än vrider och vänder på eländet så kan jag inte komma på ett bra svar.. Det är omöjligt. Dessv'ärre påverkar det min just nu viktigaste relation, och är det så det ska behöva bli? Jag vill inte vara utan Micke. Kan hon bara inte fatta det och låta mej vara!? Att han klarar sej själv, att han är en vuxen människa som kan tycka och tänka själv. Varför kan man inte få vara en egen individ med egna beslut?
Igår var jag med mina flickor, plus en snäll pojke upp till Romme för första brädåket på FYRA år. Dock gick det helt okej, förutom lite fotont och lite snurr i skallen av min toppenform!! Inte. Jag och Sofia fick astm efter ett åk typ, tack gode gud för vår kondition. Men kul hade vi. Lika kul var det att ha frågesport, käka snarre och lyssna på skön 90:s musik i bilen. Tack för det, tjejer. Underbart att lattja med er igen!!
Nu ska jag nog jobba lite. Eller iaf försöka komma på något att ägna mej åt.
tack och förlåt
God Jul & sockersöt
God jul!!
Dan före dan före..
Nu ska jag nog gräva ner mej i klipp från One three hill istället, jullåtarna är sönderrepade. Men jag känner minsann att känslan börjar sprida sej lite... Äntligen :) Har tänt små söta ljus, tänt adventsljusstaken och druckit te. Mysigt värre.
Fläskkissen
Julen närmar sig.. Jag sitter ensam på jobbet och funderar ut eftermiddagens julklappsinköp. Det blir aldrig som jag har tänkt mej när julklapparna ska inhandlas, men den här gången hoppas jag på smidighet. Lycka till. Jag jobbar halvdag, ungefär, sen ska jag rusa iväg till frisören, som jag inte besökt sen i Maj, mamma förbjöd mej att komma till henne på julafton om jag inte klippte mig först. DÅ ser man inte bra ut. Efter det skall de flesta julklapparna inhandlas, jag hoppas även eventuellt på ett glas vin med Anne eller så. I hemlighet. I morgon ska jag äntligen träffa söta Sofia. Det ska bli underbart kul! Äntligen får jag ha tösen lite för mig själv. Bara att höra hennes röst igen känns som en sensation. Nästan. Vi tänkte mysa på stan, bland alla andra miljoners människor som köper julklapparna två dagar innan julafton.. Sjukt bra planering.
Söndagen ska tillbringas hos pappa, som vanligt. Kommer bli en del drickandes, ja, och antagligen inte bara julmust. Att jag proppar mej full med julmat, julgodis o.s.v INNAN julafton känns inte snällt mot hälsan, men den har ju klarat sej hittills. Eller nåt.
Nu vart jag lite halvtom i skallen igen, men det gäller ju att hålla i gång någorlunda med skrivandet.. Julkonserten i onsdags, som jag hade planerat skulle skänka mej en väldig julkänsla vart snarare ett steg närmare graven. För både mig och Mickes öron. Skiten skulle hålla på i TRE jävla timmar, vi trodde att det skulle vara en SHOW, men nej. Det var snarare dansbands-sverige skrålkonsert. Inte väldigt trevligt. Eller kanske trevligt, men inte speciellt fartfyllt. Lagom för de tusen 70+ arna kanske men vi är ju inte där ännu. Vi gick efter en timme, bedövade deppigheten med öl och åkte hem och sov. Mycket bra gjort. Även fast jag fortfarande är trött. Nu blir det jobb. Eller iaf fylla på lite kaffe i magen.
Svimning
Sex dagar kvar till julafton.. Snart fem. Jag har inte inhandlat en enda julklapp. Jag gör det på fredag i takt med att lönen kommer. Eller snarare, lönen kommer ta slut i takt med att jag handlar julklapparna.. Vet iaf vad Majkie ska få. Ganska skönt.
I morgon blir det julkonsert med familjen Pilati. Det ska bli mysigt. Jag hoppas in i det sista att den härliga julkänslan äntligen har vett nog att infinna sig då. Annars behöver något drastiskt göras. Illa kvickt.
Pepparkakor och sprit
Tack & förlåt.
Sune-tribute
Jag har en hemlighet som jag känner är dags att avslöja, även om det leder till livstids moddning... Andetag. Jag har en hel drös med Sune-skivor hemma, som jag ÄLSKAR att lyssna på. Det är sjukt roligt. Så är det.. Ganska kul är det när Sune berättar att man får pommes frittes till allting utomlands.
"Kött och pommes frittes" "Hamburgare och pommes frittes" "Vattenmelon och pommes frittes" Gott.
Inte för att begravningar är så roliga, men det blir genast det när Sune ska med pappa på begravning. Jag skrattar.
Snart ska jag åka och träffa mamma och få en massa härliga julsaker. Sen hem och svulla ännu mera lussekatter, måla naglarna, duscha, prova sjumiljoner klädesplagg inför imorn (sämst), och lussa för mej själv. Så omtyckt är jag på torsdagar.
Tack och förlåt.
Slapp
På lördag ska vi ha ett litet julkalas hos oss. Det ska bli trevligt. Baka pepparkakor, dricka glögg (hemskt) och skratta hade jag tänkt. Lisa har även bestämt att vi ska lyssna på Peter Jöback och försöker få mig att tro att det är det som funkar för att få till julkänslan. Med stort J. Vi får väl se..
Tjipp
Jul, jul, strålande jul...?
Jag fick mig av någon anledning en tankeställare igår.. Jag längtar efter den där spirande, sugande julkänslan. Som man fick när man var liten av att åka pendeltåg in till stan och dricka varm choklad med farmor efter att ha tittat på NK:s julskyltning. Extasen över önskelistan, funderingar över vad som kommer i paketen. Kommer tomten? Jag har namnsdag den 9:e december, och när jag var liten var jag överlycklig över det, eftersom det kändes så nära jul. I skolan tände vi ljus varje fredag och ställde på bänken, till högläsning av fröken. Man kände julen närma sig dag för dag inpå bara skinnet. Jag vill tillbaka.
En annan sak jag alltid gjorde som barn var att alltid sitta i mitt lilla fönster och tittade ut när dom första, tjocka snöflingorna virvlade ner från en ljus himmel. Jag fascinerades. Och insåg att "snart är det jul" Varje år går jag och längtar efter den där snön. Eller är det bara känslan jag vill åt? I år har några små, klena flingor virvlad, landat på marken och *poff* borta. Mindre kul. Sedan har det gråa menlösa vädret kommit igen. Varför? Ingen kan vilja ha det såhär..
Som sagt, i år vill inte riktigt den där julkänslan infinna sig. Inte alls. Jag vet oxå att man kanske inte är lika uppspelt och exalterad som vuxen, men jag vill för en dag eller så. Bara en liten, liten stund. Fyllas med hopp och värme.
Jag längtar efter julmaten, jag längtar efter snön (som antagligen, sopigt nog, kommer komma i januari), efter min härliga familj jag ska umgås med på julafton. Efter den 23:e då det traditionsenligt är jul hos pappa. En massa god mat, nubbar, drinkar, godis. Hemmagjort. När vi anländer till pappa den 23:e, brukar den skönaste julskivan vara på och då, först DÅ, brukar jag få det där pirret. Pirret i magen som tyder på att jag är lyckligt lottad. Som firar jul med min familj. I år även med min pojkvän. Han som är så underbar. Han ska fira jul med mej och min familj i år, och det älskar jag honom för. Ännu mer.
Fortfarande så är mitt stora problem i år julkänslan. JUst i år så trånar jag så starkt efter den och jag kan inte förstå varför. Jag har pyntat hemma, två små tomtar flirtar med mej varje gång jag tittar på teve. Men det hjälper inte. Adventsljusstaken lyser mysigt i vardagsrummet, inte heller det hjälper. Inte på riktigt. I helgen har min diet bestått av julmust och pepparkakor. Smaken, julig, absolut. Pirret? Nej. Jag vill inte dränka mej i glögg, det är inte gott. Det sista jag och min älskade kroppshydda behöver är att proppa i sej lussebullar. Ingen bra idé. Vad gör man då?
Snart...
Jag är övertygad om att det blir en resa att minnas.
London, baby!
Idol, illamående och lördag..
Idol igår.. Ja, vad ska man säga.. har man börjat kolla är det svårt att sluta. Och självklart hoppades jag lite extra på att Amanda skulle vinna, hon har ju slagit alla med hästlängder coolhetsmässigt, personlighetsmässigt, och ja, i det mesta tycker jag nog. Bruden är ett geni, hon lyckas med allt! Det kommer att gå prima för henne oxå, så jag är nöjd ändå. Marie vart ju själaglad av att vinna, såklart, tyckte ändå hon var värd det till slut. Helvete va insatt jag låter, hemskt! Men jag är för trött för att gå ut och klubba eller göra nåt för avancerat på fredagskvällarna när jag jobbar, så jag orkar inte mkt annat än att glo på tv. Och Idol är onekligen rätt så underhållande.. Igår frågade min kära pojkvän mej, när vi kollade på gamla Idol-repriser, vem jag helst skulle ligga med i Idol. "Jihde" Sa jag innan han hade ställt klart frågan.. Haha, svara lite snabbare lixom..
Idag är det lördag.. Känns skönt att det "bara" är lördag, eftersom hela dagen igår var ett helvete. Ett töcken. Jag mår någorlunda bättre idag, lite illamående hänger sig kvar, men jag har fått i mig en macka. Sitter och lyssnar på Matchbox20, underbart skön musik och drömmer mig bort... Vill inte riktigt vara här idag, i mitt mörka trista vardagsrum. Utanför är det gråare än nånsin, bara två veckor kvar till julafton och det känns overkligt. Julafton kommer komma på två röda och sen är den över. Känns sorgligt. Jag ville så gärna se fram emot julen så mycket i år, känna det härliga i all planering, julklappsköp och allt som hör till. Men jag har ingen lust, ingen ork. Att antränga mig bara för att.. Jag skulle lika gärna kunna ligga på en solig strand i Thailand i år. För en gång skull.
Tankarna snurrar på högvarv idag... jag vet inte varför, kan inte riktigt förklara. Hade inte tänkt att bli djup, men ibland kommer det. Tvivlat igen på vissa vänner, känner mej inte lika självklar som förut, inte lika omtyckt eller uppskattad. Jag inser att det antagligen är fånigt. Men det kan inte hjälpas, inte idag. Vad ska jag göra? Känns inte som att jag kan göra så mkt för att tänka om.. Sämst.
Nu ska jag sluta med deppigheterna. Det är lördag, klockan är bara strax över ett och REST STOP snurrar i högtalarna, onödigt att klaga för mycket.
Tack & förlåt
Äcklighet
Varför börjar jag alltid mina inlägg med "jag!?" Känns ju jävligt egotrippat. Bara för det gjorde jag ju inte det nu, såklart... Jag börjar tro att jag kommer klara mej från magsjukan. Som är det äckligaste i världen. Men idag kom jag på mej själv med att tycka att det vore en bra idé att bli lite magsjuk när man känner sej lite fet och svullen!? Eller hur? Lite vomering och man känner sig genast mer fit. Tycker det verkar mycket smidigare än att springa och träna vareviga dag (träningsväskan ÄR skitjobbig att bära på, det går inte att komma ifrån), eller att aldrig äta sockerbomber. Äckligt va? Ganska tycker jag själv tom..
En annan äcklig grej är slemmigt fruktkött. I fin apelsinjuice är d helt okej, men i konstiga soppor och fruktgrejer, Yack. Ser ju ut som att nån lagt en pizza när man sköljer ut ett glas med sånt äckel.
Snart är det juuuul! Jag har inte hunnit julpynta så mkt hemma ännu, men hoppas på en andra advent i pysslets tecken. Iaf med tända ljus och nån pepparkaka. Får snorta kanel från julblommorna på jobbet och hoppas på det bästa när det gäller att julstämningen ska infinna sig. Tanken var att jag skulle vara vacker som dagen i en julröd klänning på julafton, men i min takt med dieten blir det nog lagom till julafton 2014. Kanske. Med Lite maginfluensor emellanåt så kan det nog uppnås.
Idol-final imorgon.. Jag är lite förvirrad angående den. Vem vinner? Jag har inte den blekaste. Ska vi disskutera? Jag tycker att Marie sjunger fint, ja, men jag tycker inte att hon är en artist. Vad tycker du? Och tror? Amanda är cool, hon lyser. DET är grejer det. Ni hör ju att jag är expert på artisteri, eller inte...
Dagen börjar lida mot sitt slut, och jag är tacksam. Mitt välmående har varit som en bergochdalbana idag men nu känns det någorlunda hyfsat. Micke vill gå ut och dricka öl, han har pimplat whiskey i sin andra hälft idag. För er som inte vet om hans lilla fetish så är det bad. BAD. Att bada. Helst skulle han nog sova i badkaret. Trots att det är pygmestort och han liknar en jätte i jämförelse. Men kul är det att se.
Det kanske blir en öl eller två idag...För att kompensera min förra lugna helg och för helgen som kommer oxå för den delen. Lisa, nej, du kan inte få med mej på 90`s när dom har tribute för ArkivX. Så det så!
Leverpastej säger hej
Skärpning!
Jag vet, jag har blivit kass på att blogga. Igen. Men nu ska det till en skärpning. Som med det mesta i mitt liv. Jag var hemma hos mamma häromdagen och belägrade hennes våg. Det skulle jag aldrig ha gjort. ÅNGEST utan dess like. Finns det en chans att jag såg dubbelt?! I wish. Men nu har jag minsann lyckats bra i några dagar, tyvärr slank några kakor ner igår. Ostoppbara, not guilty.
Igår följde Majkie med mej till Lidingö för att barnvakta. Ludvig. Lille prinsen. Så otroligt söt med sin hockeyfrilla (något omodernt, jag försöker oxå säga det) och sina små framgaddar som lyser! Han var glad hela tiden och skrek i falsett "mera!" när han smakat varm paprika från min thaimat. Sen somnade Micke i soffan, innan Ludvig ens funderat på att somna. Skönt för honom. När jag och Micke tog en krampaus kände sig lillen lite bortglömd, så han kutade in i köket, klättrade upp i en stol och la en handduk över sig. Kurragömma på hög nivå. Hur söt som helst. Till slut, efter lite välling och bus somnade han i mitt knä, storögt imponerad över Gothika. Jaja, man kanske inte ska låta små barn kolla på skräckfilm, men han gillade det ju. Dessutom höll jag handen på hans panna, totalt beredd att hålla för hans ögon när det läskiga skulle dyka upp. Kom hem sent och somnade som en stock. Vaknade trött och lite halvt slemmig, nej tack till träning. Igen. Hatar jag den här årstiden som gör en seg och snuvig? Kanske det..
Snart helg igen. Tack jesus amalia! Det ska bli skönt. Fast nu har det ju dock kommit fram i ljuset att Ludvig tydligen inte är så frisk som vi trodde och att Micke är hemma och mår illa.. Jippie. Jag som äääälskar att vara magsjuk. Helvete. Hoppas jag klarar mej!
På söndag har jag namsdag (wow) och Micke slutar tidigt, då ska det spelas Bingolotto. Varning? Yepp. Men mysigt för en andra advent.
