.

Efter söndagsångest kommer... måndagsångest. Toppenkul. Dagen har varit kaosartad. Men tack och lov ganska lugn i kalendern, annars hade det kunnat sluta illa. Dagen började med att jag upptäckte att jag låg själv och sov i sängen. Va fan? Micke kom ju hem och kramades inatt.. Han snarkade på soffan. Mysigt värre. Sen var frukosten äcklig och torr och nyhetsmorgon tråkigt. Såklart.

Kom in på jobbet efter att ha tittat som en söt hundvalp på alla som jobbar på tvåan, för att dom skulle öppna dörren åt mej. Skärmen med bildspel var paj, självklart, så jag trodde att jag hade börjat första dagen med att totalhaverera en stor plattskärm. Grattis, välkommen till oss! Men det löste sej och jag var oskyldig.. som vanligt!

När jag väl satte mig framför datan för att öppna upp växel och det kittet så funkade inte telefonistprogrammet och det slog mej att jag inte hade någon som helst aning om hur man ens satte igång programmet. Men det gick hyfsat. Men nu längtar jag hem Efter min slöfock.

Herå.

Ja, jag vet att det tyvärr är lite suddigt, men min kamera är inte bästis med mej idag. Jag är mest nöjd över att jag hittade sladden till kameran och fick vända upochner på hemmet för att hitta två ynka batterier. Det här är inte riktigt alla, kanske har gjort fyra-fem par till men dom har jag gett bort eller sålt!



Också suddigt, men det får duga det här oxå. Det finaste armbandet är dock för utlåning, men det får visas en annan gång. Måste nog shoppa hem lite pärlor nu.

Gonatt

Jag borde dricka te och äta knäckebröd med mager ost. Istället äter jag ostbågar och dricker julmust. Ostbågar kan vara det bästa som finns. I snacksväg. Jag har inte stoppat ett uns mat i munnen idag förutom en skiva rostbiff. Jg känner verkligen i hela kroppen hur nyttig och duktig jag har varit idag.. Hälsosam värre.

Söndagsångest. Trots att jag svullar ostbågar. Jag har inte haft söndagsångest på länge, men idag.. Fy. Det är inte alls kul. Jag är säker på att jag kommer glömma massa saker på jobbet i morgon bitti, min första "ensamma" dag med alla morgonrutiner jag inte alls är van vid. Det gör ont i kroppen när jag har sekundvisaren ticka i köket för att dagen och kvällen bara rinner ifrån mig. Jag borde väl sova runt 20 eller nåt, men hur ska jag hinna ha skön kväll då? Jag är ju störd.

Jag och älskade Sofia hade en liten pratstund på dagen idag, det kändes bra. Tack, gumman för att jag fick prata av mej lite, längtar tills du kommer hem!

Dimman sen igår håller sig fortfarande borta, men söndages äckliga närvaro börjar som sagt smyga sig på. Men herregud, det är söndag varje vecka. Dumt, jag vet.

Jag blajjar bara nu så det är lika bra att lägga av.

Heerå

Allvarligt.. alla denna hysteri kring Zlatan, varför? Jag har aldrig fattat och jag kommer aldrig att fatta. Helt klart inte. Ja, han är duktig, mycket duktigare än de flesta på planen, MEN. Han verkar divig och igår gick han ju hela första halvlek runt på planen och lallade. Det funkar inte. Han var bra när han fick tag i bollen, men resten av tiden tyckte jag att han gjorde en riktigt jävla klen insats. Går runt där och ser ut att tänka på vilket hårband han ska ha nästa match.. Nää, usch. Slapp tycker jag att han är. Någon som håller med eller är alla beredda att höja honom till skyarna för ingenting!?

Nog om det.. Men jag har rätt i den frågan :)

Idag är det söndag.. Placebo, (förövrigt min senaste upptäckt, ja, jag är seg, men bättre sent än aldrig) i högtalarna och gott kaffe i handen. Godiset till frukost ger minuspoäng, men det får gå. Post Blue med Placebo, den kan man lyssna om och om igen på.. Men jag måste nog på något vis skaffa nya hörlurar till min ipod, dom är inte stabila.

Jag längtar så jag vet inte vad till London. 1,5 månad kvar av kyla, snö, jul och jobb. Hur ska den tiden gå fort? Kommer antagligen inte att hända. Tips på hotell i London tas gärna emot förresten. Tänkte passa på att bo lite lyxigt när vi väl åker, som inte är varje vecka. Mysigt ska det bli iaf.

Jaha.. helgen är snart slut. Igen. Känns inte alls så bra. Jag och mami kom på igår att jag på ett kick gått från snorvalp till finansvalp (som för övrigt är ett sjukt kul ord). Eller nåt. Lagom kul. Men det ska nog gå bra!

Nu blir det pärlpill och skaffa nya liggsår av soffan.

Hejhopp.

Lördagen började sådär... Vaknade tidigt, till det älskvärda ljudet av snack i "Sällskapsresan", Mickes underbara alarm. Kunde inte somna om så släpade mig till soffan, mycket skönt. Bra och kul på tv ett tag och ångest inför en helt oplanerad dag. Micke drog till jobbet och jag hittade mamsen på msn och gnällde lite över mina obefintliga klädval till nya jobbet. Jag har inte sjuttifem skjortor att välja på, eller sju kavajer i olik färg och form. Jeans är tabu. Pallrade mig iväg och mötte mamma, vidare till Skärholmen. Hittade... ingenting. Ingenting som jag behövde, dregglade bara över saker jag inte har råd med och som jag troligen inte kommer vara en stor användare av. MEN. Varför lär jag mig inte att man inte ska prova kläder första dagen i lingonveckan? Det är omöjligt.. Jag försökte iaf..

Dagen har gått fort men har varit väldigt.. konstig. En lätt pngest har legat som en dimma över mig, nästan som yrseln för ett tag sedan. Huvudet har känts tungt men ändå lätt, låter sjukt konstigt och det var det oxå. Vart trött efter halva dagen, riktigt, riktigt trött och önskade att jag kunde teleportera mig hem till min soffa. Men nej. Det vart lättare att åka med till mamma, men jag drabbades av en störd hemlängtan.. Ångest för att inte sova med Micke just ikväll, vet inte varför.. Vill ha sovmorgon i MIN säng imorn, vill se mina program, vara för mig själv. Dricka te, kanske snyfta lite, fundera, besluta, lyssna på mig själv. Sånt gör man bättre i sin ensamhet skulle jag tro. Så jag kom över en bil och åkte hem. Hem ljuva hem.

De senaste dagarna har varit förvirrande.. Jag har inte varit mig själv, jag har fått små pustar av ångest, korta men intensiva. Några ggr om dagen i några dagar. Varför? Jag vet inte.. Varför, varför, funderar och funderar. Blir värre och runt, runt... Lösningen som jag inte än kommit fram till finns inte, vilket irriterar och stör. Jag tvivlar ibland. På mig, på mina vänner, på det mesta. Mest det runt omkring. Analyserar. Får inte bort tankarna. USCH! Vad gör man? Försöker få ur kompisar saker, försöker tolka meningar, ord, ton. Omöjligt. Kommer ingen vart vilket får det att snurra.. Men jag börjar inse vilka som verkligen är där och vilka som finns när det behagar dem själva. Jag vill inte ha det så, inte just nu. Jag orkar inte. All in eller inget. Summa summarum, jag har mer än en gång känt att jag tittar på mig själv på nåt sätt. Svävande? Ja, kanske. Svårt att förklara. Att sätta ord på. Jag vet inte vart JAG är. Vilse, kanske. Jag önskar att en karta skulle hjälpa, men nej. Jag funderar på saker som jag i vanliga fall inte skulle tänka på, saker som inte kännetecknar mitt jag. Bra eller dåligt? Jag har ingen aning och det är frustrerande. Det här har hänt förut, det hjälper ju tyvärr inte att leta. Helt plötsligt står jag väl där. Men väntan är inte uppskattad.

På vägen hem småshoppade jag på Maxi, frukostsaker och underbar mjölk till kaffet imorn. Nytt pålägg, söndagen kan bli bra. Nya smycken, pillra, pyssla, bada, skrubba, fila naglar. Egentid. Så sjukt underskattat.

Nu ska jag nog sluta deppa för stunden, jag skrattade en hel del i morse efter en del surfning på ett par bloggar. Människor är ju så roliga.. Det finns inget bättre. I morse hittade jag en liten flicksnärta som lös upp min morgon. Jag vet verkligen inte hur gammal stackarn var, kanske 16-17. MASSA sminkad, till skolan, efter träning, HELA tiden. Som en äcklig skådisbrud på tv som lägger sig sminkad och vaknar upp perfekt nysminkad. Onaturligt konstigt bara. Självklart hade hon bloggat genom att lägga upp videoinlägg. Det första klippet jag såg innehöll en beskrivning på skillnaden mellan att lägga upp en video på Youtube och på bloggen. Lärorikt? Sedan kom ett härligt inlägg om att hon såg förjäääävlig ut efter sin träning och hon hade inte ens duschat (HJÄLP, hur kan du visa dej, kvinna!?), men var fullspacklad och blöt i håret. Inlägget avslutas med att hon med pip fjantröst, kommer på att det kliar ovanför brösten, varpå hon kollar ner, kliar sig och gnäller "men aaaaaj, jag har fått några typ utslag" och visar väldigt gärna sin urringning och där tog det klippet slut. Jag skrattade. Högt och länge. Jag vet inte ens vad jag ska säga, människan behöver upplevas. Ibland finns det inte ord för intelligensen på denna jord. Imponerande.

Oj, va jag lät bitter och avundsjuk i det där stycket, men icke. Ledsen att göra er besvikna, men låååååångt ifrån. Det är mest skrattretande. Speciellt när folk skriver eller säger att "Alltså, jag är såååååå (jag försöker få till den rätta tonen, men svårt i skrift) nervös för att visa mej för jag känner mig sååå inte snygg idag" Jobbigt. Ilandsproblem? Haha. Svårt rubbat. Men väldigt kul.

Jaha.. ja, jag ville hem och det är skönt att vara hemma. I väntan på matchen.. Gårdagen bestod av jobb och några öl på Sture och sen en tur till Söder för att hälsa på svärmor. Ölen gav inte ens mersmak och jag är riktigt nöjd med det. Ikväll sitter jag hellre och kollar på matchen själv, sällskapet jag har att erbjuda idag är inget att hurra för och då är det väl lika bra? Tänker jag fel då?

Nu ska jag iaf barrikadera mig i soffan, äntligen. Mina gröna kuddar, mina sköna filtar och kvällens godaste, Julmust!

Dagens ilandsproblem.. Vinsuget växte sig lite större (det var obefintligt innan) när jag kollade igenom några bloggar och jag kunde för allt i världen inte bestämma mig för om jag skulle ta ett glas vin eller dricka en kopp te, för att istället försöka bota min förkylning. Det tog en halvtimme för mig att besluta mig för att smaka på vinet, för att sedan koka te och njuta betydligt mer än det. Lösningen var nära.

Jag har väl egentligen inte jättemkt att skriva om idag.. Dagen har varit slapp, igen, jag har givits utegångsförbud för att min förkylning ska försvinna till upplärningen på torsdag. Det går sådär. Jag har glott på film, druckit te, ätit nyttig lunch och pulat med örhängen. Igen. Men motivationen och inspirationen är inget att skryta med för tillfället, snarare ganska trist och enformigt.

Jag läste just en blogg, där skribenten i fråga skrev att hon hade uppemot 8000 läsare.. Det är sjukt. Det sto dinget intressant, whatsoever "Hej, idag har jag haft datakunskap i skolan, jag jobbar som modell" Grattis, du är vinnaren i världens sämsta bloggare, eller? Visst, jag läste, men jag råkade ju dyka på bloggen, gör 8000 personer om dagen det? Kanske. Förlåt mej i så fall. Observera att jag härmed inte påstår att min blogg är sådär väldigt intressant, men så har jag ju fem-sex halvtrogna läsare oxå, fullt medveten om denna katastrofala läsarskara, ja :)

Jag ska iaf dra mej ner och handla med ipoden i öronen och mössan på skallen ska jag hålla mig frisk. Inhandla nåt gott att knapra på, just nu skiter jag i att allt gott är onyttigt, för jag är ensam och har tråkigt. Dessutom har jag halsat hosmedicin halva dagen, och det är inte ett hett tips.

Adios

Då var det dags att visa upp nya konstverk.. Eller nåt. Satt och pulade största delen av söndagen igår, min äckliga förkylning hindrade mej från att åka och kramas med pappa på fars dag. Förlåt.

Men jag fick iaf lite gjort!









Släng gärna tips eller inspiration all over the place!

Hjälp va jag vart skojig såhär på kvällskvisten.. Jag är imponerad av mej själv. Får man det? Jag kunde inte trakassera min lillebror med idol-sms ikväll, då han innan deklarerade att han inte kollade. Svikare. Så jag hittade en annan roliga att sms med. Hon tyckte att jag skulle rösta på Amanda och jag sa att "Det är klart, hon är ju den enda i Idol som jag skulle ligga med".. då fick jag gnäll om att jag nog inte var vit, jag lät fullare än nånsin...

Jag tyckte även i Idol idag att Marie såg ut som Sponhgebob FYRKANT i den där klänning. Varför sätter man inte på henne något som passar henne istället? Dumt drag.. Sen att Christoffer kunde åka istället för Mattias!? STORT ? Vad hände? Christoffer var ju en av dom bästa idag, medan Mattias är en sjukt tråkig liten pojkbandkille som alltid sjunger likadant, rör sig likadant och alla låtar hade kunnat vara samma. Att be Mattias sjunga disco är som att be mej sjunga!! Det gör inte någon frivilligt. Knappt under pistolhot. Den största frågan är ändå varför och hur den där fula jävla Andreas fortfarande var kvar! Kom och hjälp honom någon, man kan inte se ut sådär som han gjorde på första uttagningen.. Och hans fru ska vara frisör? Eh.. Byt jobb kanske? Han rörde sig dessutom sämre än en blind med amputerade ben och käpp.. Herregud..

Just nu sitter jag och min kära vän Lisa och har en väldigt underhållande och intelligent konversation på msn.. Lika bra att fläka ut den..


Lisa säger:
christoffer d

Lisa säger:
skulle inte åka ut

Lisa säger:
tönt andreas

Lisa säger:
skulle åka

anna säger:
ja. Andreas är en jävla fjant

Lisa säger:
ful e han oxå

Lisa säger:
vet du vad ak

Lisa säger:
jag kom på nu

anna säger:
näää?

anna säger:
Ja, han är sjukt ful och äcklig

Lisa säger:
vi måste ha en kväll sen när vi bakar pepparkakor

anna säger:
JA!!!! Värsta mysigt )

Lisa säger:
men mår lite illa utav honom

anna säger:
ja.. jag vet!! hans fula fräknar och hans fula krulliga hår. KRÄKS!

anna säger:
har han rött krulligt hår på snoppen oxå? gaaaaah

Lisa säger:
ja, mysa runt o dricka glögg (tycker inte om de) o baka pepparkakor

anna säger:
jag fick en kväljning

Lisa säger:
japp

Lisa säger:
ha haha

anna säger:
jag gillar inte heller glögg, men vi kan dricka det iaf. vi är ju svinbra på att dricka

anna säger:
Tyckte du oxå att Marie såg ut som Spongebob?

Lisa säger:
har man rött i skäggväxten så har man oftast rött i pubis håret

Lisa säger:
¨minst sagt

Lisa säger:
nej, tycker att de e lite coolt att hon inte döljer sin kroppshydda

anna säger:
Men han har inte rött, han har ÄCKLIGT morotsoranget. Fattar inte folk varför det finns hårfärg?!

anna säger:
Hydda kan man ju verkligen säga..

anna säger:
Ja, man behöver kanske inte dölja, hon ser ju sjukt bra ut, men man behöver ju kanske inte överdriva med en s.k diskoklänning där allt smiter åt där det väller på na

Lisa säger:
gillar att du använder na

Lisa säger:
nej, de har inte riktigt kunnat klä henne

Lisa säger:
men de värsta är att jag tror att de har färgat honom så röd

Lisa säger:
han var nog inte riktigt så röd från början

Lisa säger:
men pippkakor måste de bakas


Enjoy. Vi är, iaf jag, lite elaka men folk får vara småelaka mot mig oxå om du känner för dej, jag har en bit till tårarna.

Nu ska jag glo på Paul på 3:an, han är vacker.

Tack & Förlåt

Jag mår bättre idag. Gladare och mer utvilad. Micke var hemma med mig igår kväll och fanns där så fort jag behövde. Behövligt. Flera ggr om. Jag tänker fortfarande på er, men jag har insett att jag är hjälplös, kan inget göra, hur ont det än gör.. 

Jag vet egentligen vad jag ska säga.. Jag trodde i morse att den här dagen kanske skulle bli bättre än igår. Fortfarande känns hjärtat tungt och livet sjukt och orättvist. Pratade med en vän i förmiddags och talade om skolkamraten som gått bort.. Då svarade hon "Som tur är har jag aldrig varit med om att någon jämnårig kompis har dött" Efter lunch skrev hon till mig "Jag fick just besked om att en gammal klasskamrat till mig omkom i helgen i en bilolycka" Ironi. Helt sjukt. Jag kan inte säga så mycket mer om det här.. Jag vill prata, men ändå inte. Disskutera, känna, tänka efter. Men ändå inte. Det gör ont och känns onödigt. Kan inte ens föreställa mig nära och kära till de omkomna. Jag önskar att jag kunde säga att jag förstod, om så för att få folk att känna sig lite bättre. Men nej. Det är omöjligt. Ofattbart. Tomt.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva annars.. Jag är medveten om tråkighetsgraden på den här bloggen för tillfället men det får accepteras. Jag jobbar på, segt idag, vill att det ska vara eftermiddag, vill åka hem och lägga mej under täcket i soffan. Börja på några örhängen, mitt lila armband. Kolla vänner, tänka på annat. Sova tidigt, få ett bra besked under dagen. Ring, ring, ring.. Ha Micke hemma..

Dagen har varit som en bergochdalbana. Kaffet är inte särsklit gott ens. Glad över lunchen med pappa iaf, det var trevligt, skratta och skoja tråkigheter som jag och han är experter på. Skönt.

Imorn är det fredag.. Ska jobba, själv på ett ställe för första gången, förhoppningsvis utan problem. Sen ska jag kolla på Idol i min ensamhet och dippa grönsaker.. Nyttigt värre. I morse var jag tillräckligt glad för att googla runt med lite bilder osv, men nu känns det mer meningslöst.. Ska försöka hälla i mig lite te istället.

Visst, klockan är bara 8.30, men dagen känns seg. Väldigt. Jag är snuvig (igen) och har druckit dagens första kaffe utan resultat. Solen börjar iaf sippra fram under markiserna. Det är ett plus. Telefonen har varit så tyst att jag provade att ringa, för att kolla så jag startat upp rätt. Det hade jag.

Somnade rätt tidigt igår, vaknade dock många ggr i natt, som vanligt den sista tiden och kropp o knopp vill inte riktigt vara med idag. Mycket piggare igår. Suck. Helg snart igen och jag vet inte vad jag ska göra.. Inte festa iaf, vad gör man? Låter tragiskt men lite så är det.. Det är det jag är van vid, ungefär.. Om inte en hel natt så några öl. Men jag vill inte. Orkar inte vara bakis, äcklas av tanken på alkohol.

Skyndade hem igår i regn och fick god o nyttig middag. Couscoussallad. Gott och bra. Blev mätt ovanligt fort och stoppade i mig en banan innan jag skulle sova för att inte vakna hungrig inatt. Åt bra frukost i morse, är fortfarande väldigt mätt. Känns som en bra början.

Fy, det här känns ju rätt trist. Roligare att skriva om nåt roligt.. hmm..? Sorgligt men sant, men jag kommer inte på nåt just nu som faktiskt känns roligt eller speciellt bra.. London o januari, visst, men det är två månader till dess.. Jag blir inte speciellt smart eller duktig av att stirra in i en dataskärm. Jag vill ha en utmaning. Nåt jag antagligen inte tror att jag klarar av, men som jag ska fixa. En kick. Motivation. Inspiration. Vart finns sånt?

Jag tänker för mycket. På jobbiga, onödiga och irriterande saker. I morse tänkte jag te.x på varför rulltrappor är så långsamma, det störde mej när jag hade bråttom till jobbet efter en försenad tunnelbana. Och jag brukar tänka på vad jag vill göra med mitt liv. Typ jämt. Det är jobbigt. Och irriterande. För jag vet inte, jag tänker, tänker, tänker.. men kommer fram till.. nada.. Samtidigt så önskar jag mej vara mycket mer konsekvent med allting jag gör. Jag ska iaf inte dricka på ett tag, det är fortfarande så sjukt skönt att ha kvar känslan.

Jag började skriva i förmiddags, men nu hann klockan bli 14.50. Skönt. Lunchade med Jonna,mkt trevligt med skitsnack och en glad tjej. Lunchen var dock inte så väldans god, så jag siktar in mej på min youghurt och mitt äpple som skall intas inom kort.

Appropå vad jag skrev om imorse.. Jag vill så mkt. Kan säkert mycket mer än jag tror, men  hur? Var? När? Vem?

Jag vill...

* ha en egen reception som jag kan höstpynta, med värmeljus och nåt annat murrigt
* köpa ett dubbeltäcke så jag slipper sova långt ifrån varm hud och slippa frysa på nätterna
* åka till solen och njuta av vågor och avslappning
* bli 25 kg smalare så jag kan ha mina favorit (sjuuuukt smala) jeans
* att det ska bli januari och London NU
* vara en glad, mysig hösttjej (tips tas emot)
* kunna dricka massa kaffe utan att bli kissnödig
* verkligen, verkligen få ett bra besked innan torsdag..
* kunna ha stickiga sköna hösttröjor
* köpa ett par sjukt snygga stövlar
* åka till Amsterdam och hälsa på Pongo
* hälsa på Sofia i Odense
* bli designer av nåt slag
* gå en make-up utbildning

Ja, jag VET att jag kan göra nåt åt det mesta, men allt går ju inte. Hur gör jag så att det blir januari nu? Känner jag INGEN som kan fixa..
Inget blir ju bättre av att sitta här och önska, men vad gör man? Vill man så vill man, inte mycket att göra åt.. Och jobbar man en vecka i månaden kan det bli svårt, jag vill gärna skippa att bli VIPdeltagare i Lyxfällan 22 år gammal..

Igår var vi iaf och storhandlade, otroligt skönt. Kylen är för första gången på månader full, och allt onyttigt och fullproppat med socker är för första gången slängt. Otroligt skönt. Ingen alkohol, ingen tokfet mat. Slut på det äckliga. Jag och min söta lunchdate pratade om idag att det är ett under att jag inte för länge sen kollapsat av sjkörbjugg (hur satan stavas det?), fettförgiftning eller sockermissbruk.. Jag är förvånad. All fyllemat efter krogen, all bakismat, alla feta pastasåser, USCH. Nu vill jag mest vomera när jag tänker på det. Men ikväll ska jag få god, nyttig och vällagad mat till middag och skratta åt Ugly Betty som tydligen alltid ska vara ful. Och imorn ska jag hoppas på lunch med papi som tydligen jobbar i porten brevid.

Tack & förlåt.

Ja, jag tittar faktiskt på det. När jag första gången såg reklamen tänkte jag bara "vad är det för jävla idioter som ska vara med i ett sånt program!?" Men sen fastnade jag. Och det har faktiskt varit ganska underhållande. Jag måste tom erkänna att jag vart lite nervös idag, när tjejerna skulle välja, iaf några av dom.. Sen att en inte valde nån, känns ju mer som tid i TV och hjälp med bygge av veranda än den egentligen anledningen i programmet.. Eller?

Men nu är jag lite förbryllad.. Är det så många som kollar på det programmet att det inte ens GÅR att gå in på tv3.se nu? Mysko. Men men.. jag får väl vänta.

Idag har jag ägnat dagen åt lille Ludvig och Jocke. Vi har varit på Erikdalsbadet och badat bubbelpool och Ludvig har hackat tänder i stora bassängen. Jag och Jocke oxå för den delen, svinkallt. Hua. Men det var underbart att gosa lite med lillen igen iaf, han sov när jag hämtade men sprack upp i ett stort leende när han vaknade till med mig bredvid sig. Underbart.

Det har varit en konstig natt inatt.. så nu sitter jag hemma och väntar på min kära sambo som jobbar, jobbar och jobbar. Kul. I natt drömde jag att jag var med i 24, och att Sanna skulle spränga mej i luften med en handgranat. Och jag fick den precis vid foten, men gjorde bara illa benet och magen. Det gjorde LITE ont, jag skadades inte. Men Sanna försäkrade idag att hon aldrig skulle göra så, för hon vet ju inte ens hur en handgranat fungerar. Känns tryggt tycker jag. Jag vaknade lagom till att jag hade sprungit ifrån nästa handgranat och var vaken framför "Home & away" i ungefär två timmar.. Så spännande på TV runt 4 på morgonen..

Nu ska jag iaf slänga in handduken för idag tror jag..

Nu fick jag det äntligen att funka.. Hoppas bilder går att tyda bara.

Här är örhängena och halsbandet jag nyligen gjorde till Mickis..

 




Halvklart.. Den lilla svansen i mitten saknas dock.

Ett par bara vardagliga, enkla örhängen, som jag älskar.



Tyvärr suddigt, men bättre än inget.

Ett par något partyörhängen i en underbart blå koboltfärg.



Nästan färdiga..

Allt för nu iaf. Tjipp

Ja.. tro det eller ej. Men nu får det vara nog. Jag ska sköta mej, med mat, träning (hoppas, hoppas) och vita veckor. Vissa baksmällor är sååå inte värda kvällen innan. En sak att känns så dagen efter, då huvudet väger bly och allt annat känns äckligt, men det är skönt att även känna så några dagar senare. Ingen tror mej, men jag kan minsann bevisa! Spara pengar till London, lyxa till det på helgen istället, kanske en godisbit. Mitt nya liv. (Lycka till)

Idag är det lördag... lördagar är bra. Och sköna. Majkie jobbar och jag ska tillbringa kvällen hos pappa med min underbara lillebror som jag inte träffat på 100 år. Imorn tar vi med oss prinsen och åker och badar. Ludvig älskar tydligen ångbastu, killen är 1,5 år. Ska bli najs.

Jag bara sitter här hemma och sitter.. det är lagom kul. Verkar inte heller vara en massa folk hemma som man kan tvinga ut på stan, som antagligen dessutom är fullproppad med folk. Vilka problem va?

Här är förresten ett par av mina örhängen, som storasyster ska få. Dålig bild, men dom är ganska coola tycker jag.

  

Min sladd till kameran är fortfarande borta, så ett suddigt mobilfoto får duga. Fler kort kommer inom kort.

Nu ska jag nog hoppa i ett bad, plocka och fixa bort stöket här hemma och gå ut i luften.

adjökens

Jahapp.. så sitter jag här igen. Jag vill ut på stan och röra mej, ta en öl, snacka skit. Jag hade planerat en tjejkväll i min ensamhet, ett glas vin, pärla, skön musik, laga mat.. det sket sej rätt fort. Det är KASST att vara ensam. Nej, det är det inte, inte alltid. Men just nu.. Självklart var jag tvungen att sätta på Bed of Roses nu oxå, lite tårar, ja men visst, kan ju inte bli bättre.

Ja.. efter några minuter tittandes på Bon JOvi, hjälp. Ge mej. Han är ju vacker. Nästan lika vacker som chris cornell. Vilken man. Chris-skivan är borta, men jag lever fortfarande på minnet från hans bara kropp på konserten i höstas, yummie. Så jag tänkte att jag skulle drömma mej bort hos Bon Jovi lite istället.. Mmm..

Jaja. Iaf. Imorn ska mina partytjejer på kryssning. Jag vill följa med har jag kommit på. Svårt nu dock. Och jag är bitter för att jag inte fått samtalet idag som jag väntat på sen 8 i morse. Kört. Tack och förlåt.

Snart, snart, snart... Bara jag hittar den förbaskade sladden till min kamera så ska jag lägga upp kort. Jag får mer inspiration och motivation om folk faktiskt vill ha saker, därför anser jag att det är en bra grej att sälja! Billigt och bra. Och pilligt för mej.. Typ halsband och örhängen 150 rikstaler.

Hur som haver.. (vem använder ett sånt uttryck nu för tiden?) Jag försvarar mej med att skriften bara kom.. Jag kommer säkert skriva en hel del strunt idag, men det kan behövas ibland, bara skriva av sig lite. Jag funderade nämeligen på igår om jag skulle ta och skriva en sida eller två i min lilla anteckningsbok, men så kom jag på att jag inte gjort det på hundra år och då blir det lättare att blogga. Blajj blajj.

Idag jobbar jag inte heller.. igen. Jag ska fixa lite här hemma iaf, åka in till stan sen och möta mamma och försöka hitta nya jeans till Micke. På nåt sätt har båda hans favoritjeans gått sönder på ett obehagligt ställe.. Jag har inte med saken att göra. Dags för nytt inköp. Världens bästa Micke kom förövrigt hem med ett paket till mej igår. En ipod (Tack, nu slipper jag vara mobbad), men funkade den? nej. Ingenting elektriskt eller tekniskt jag införskaffar (eller får, bevisligen) fungerar på stört. Min första mp3 fick jag lämna in fem ggr på ett år, varpå två fick jag sprillans nya. Funkade dom? Ja, en vecka eller två. Jag fick en DVD av mamma i julklapp, den låter som en traktor om man kollar på en lång film. Om den ens vill läsa skivan vill säga.. Osv.. osv.. När jag köper ny mobil får jag ringa supporten för att få in Pinkoden, "oj, den verkar trasig, kan du komma in med den?" Får jag välja? nej.

Men men.. jag har fint packat ihop min lilla ipod och det gör ont i hjärtat att behöva lämna ifrån mej den. Jag kanske förhoppningsvis visserligen får en ny på momangen men funkar inte den heller ska jag nog sluta använda allt sånt där. Flytta in i mammas lilla gäststuga med stearinljus och sno hennes sidentäcke. Kanske kan jag sno en lykta av henne. Så jag ser nåt när jag läser korsord hela dagarna. Tack & förlåt.

Nu har jag förresten sett Jonnas kort. Dom censurerade. Ligger på Facebook och vi visste inte riktigt om vi skulle skratta eller gråta när vi såg dom. Men kul hade vi iaf, det är allt jag har att säga till mitt försvar.

Ikväll kommer mamma och äter lyxmat och dricker en klunk vin med oss. Lilla mamma. Usch va arg jag är på folk som behandlar henne illa, varför, varför? Hon kanske är den människan i hela världen som förtjänar minst att bli illa behandlad. Jag ska inte ens titta mot Norge igen. Dö.

Nu får det nog vara slut på tramset.. jag väntar på Mickis pärlor, men dom verkar inte vilja dimpa ner i brevlådan idag. Men men, det är ju en dag imorn oxå, alla ni som vet vad jag ska göra, håll gärna tummarna. Min widescreenskärm på datan får mej att se ut som en ladugårdsdörr, så imorn kanske mitt nya liv börjar.. eller nåt.

Hejdå.

Jaha.. Då var det måndag igen och jag sitter här utan uppdrag. Igen. Så sjukt trist. Jag har inte speciellt mkt ångest (ännu) för den obefintliga lönen nästa månad, det är ju trots allt bara pengar. Men helskotta så trist det är! Och vädret suger hästrumpa idag, fy! Det blåser, regnar, och är grått, grått, grått..

I fredags efter en lättsam kväll på stan, som började bra med en öl på Soap, och sen skulle middagen intas på "vårt" ställe, Bröderna Ohlssons på söder. Bara det att vi redan var hungriga efter en öl, och efter två öl till OCH en bloodshot, orkade vi inte vänta en timme på bord. Tack och förlåt. Vi knallade till Söderhallarna istället och tryckte i oss sinnessjukt goda Mazarellafingers, MUMMA. Att deras öl är stora som få, är inte att tacka nej till i det läget. Efter lite disskutioner om rasism och i/u-länder (fråga mej inte varför, vi är inget par som pratar om sånt generellt, vet inte vad som hände) tyckte vi att vi kunde ju kolla om det gick nån bra film. Jag ville se "Supersugen", Micke nån skräckfilmen. Den ursprungliga planen var ju att se "Shrek3" så jag fick min vilja igenom med att iaf se en komedi. Tjena. Det slutade med att vi gick efter halva filmen, när ena huvudpersonen sagt "pussy" eller "fuck" 300 ggr efter fem minuter. Mötte upp Fanny och hennes vän för några öl på Kungsholmen, och trodde att vi skulle bli mördade när han tog med oss genom mörka gränder och in genom en väldigt suspekt port. Allmänna Galleriet, aha.. det såg ut så.

När vi ramlade in genom dörren, runt halv ett kunde jag inte hålla mej längre. Micke stod fast vid att han minsann ville ha min present på söndag, men jag kunde inte låta bli. Jag gav honom ett pappersark innehållande två sidor och det tog ett tag innan han hajade. "Aaaaha.... eh.. vart ska vi?" Han var ju tydligen bara "trött", som vanligt men jag fick hjälpa till lite. London, baby! japp, i januari ska vi dra iväg några dagar och det ska bli fullständigt underbart!!

I lördags knatade jag ner till Centrum för att införskaffa ett grattiskort och mötte upp CAmilla. Vi svansade runt lite på Åhlens och fick smärre panik när Camilla kom på att hon saknade sin väska. Mindre bra. Men en snäll tjej med barnvagn tyckte inte att en svart  Chloeväska passade in bland lila illastickade koftor, så hon hajade att det var nåns. Bra, syrran! :) Vinet korkades upp rätt snabbt, massa klippa och klistra i Mickes kort, och locktången på uppvärmning. Tiden flög, och Micke kom hem till en fin, städad och ljusfylld lägenhet.

Kvällen flöt på och det gick faktiskt att vara så många som vi var här hemma. Visst, vissa fick stå och vissa låna kuddar att sitta på men iaf. Ragglade ner till Garbo redan runt tio, och kom in utan problem. Sen spårade det kan man nog säga. Har sinnessjuka kort.. Inte jag, men bekanta. Jag väntar med skräckblandad förtjusnings på Jonnas kort.. Hmm..

  

Här är vi fortfarande hemma, Jag och Lisa, men värre vart det när vi väl kom till Garbo. Bildbevis finns nog där Jonna dansar på sofforna och folk tafsar här och där hejvilt..

  

En glad Lisa-paparazzi med en lite konstigare majkie. 



Jag vet inte vad jag ska säga...



Yeeeah.. eller nåt. 

Fler bilder kommer senare, om jag själv vågar kolla på dom först.. Nu blir det Vänner för hela slanten.

tack & förlåt.

Jag kokar ris. Alone. För första gången i mitt liv, är inte det lite lustigt? Det kommer säkert inte gå att äta, men jag ska försöka. Lyckas jag så ska jag skriva ett diplom till mej själv.

Jag har gjort någonting stort idag. Ganska stort. Men tyvärr kan jag inte avslöja för mycket då Majkie smyger sig in och läser ibland. Han fyller år på lördag och jag hoppas att han ska bli överraskad och glad över presenten jag ska ge honom.

Jag har även varit på en arbetsintervju, som fick mej att helt tappa tron på att jag kommer lyckas få ett bra jobb. Inte på min egen förmåga, snarare på andras brist på förmåga samt tillgängliga BRA och roliga jobb. Nej, jag tänker inte sitta och sälja telefonabonnemang till folk när jag jobbat en år som receptionist. Aldrig i helvetet. Och nej, jag kan inte tänka mig det, för jag HATAR när folk ringer hem till mej och tjatar och har sig. "Ja, men du kan ju få gratis trosor, du behöver bara betala porto för 19.50" -"Eh ja, men jag har nyss rensat min troslåda och jag har tillräckligt mycket trosor" Irriterade säljare "Ja, men vadå, du menar väl inte att du kan ha för många par trosor?!" Jo, det menar jag, jävla irriterade insekt. Usch. Så nej, då är jag hellre fattig. Sen att det var, helt utan förvarning en gruppintervju, varpå en frotfarande gick på gymnasiet, en drog mitt i alltihopa och en tog studenten i våras och letade sitt första jobb. Ja, jättebra. Men jag gjorde det där för tre år sen. Varför ska jag bli inblandad? Iaf... Jag håller en tumme på min intervju imorn, den känns något viktigare.

Micke jobbar ikväll.. Känns inte kul. Men jag har fyndat några smycken på Lindex för 10 kronor styck som jag ska stycka och klippa i inom kort. Roligt.

Just det! Lördagen... Herre min skapare.. Jag tog mej till Sanna och korkade upp boxen och tittade på när hon tillagade en väldans smarrig sallad. Annika anslöt och vi satte Sälenfilmerna på Play efter en god middag med sallad, bröd och vin. (var det så grönsaker smakade?) Vi skrattade, som anat, så vi tjöt. Sanna skrek "Hur fan kunde ni stå ut med mej!?" haha. Jag och Annika satt mest tysta, inte för att vi höll med, men vi kunde inte riktigt svara. Stackars Sanna. Du var underbar redan då, lite linslus bara ;) Den tredje filmen ville inte riktig funka, tur för mej, då den bevisar att vi vart på efterfest med Coverbandet och jag sitter på toa när vi stapplat oss hem genom snöstorm och förbi stängda liftar, och är så hmm... överförfriskad så jag vet inte vad.. Illa, jag vet, men det var FYRA år sen. Då får man. Sanna var såklart snabb som blixten och drog fram filmkameran. Tack. Vi smuttade lite mer vin, jag lite mkt, och sen traskade vi upp till en gammal kompis som hade fest "Vi måste säga hej" tyckte vi... Det tyckte inte hans tjej. Lilla gumman, 17år och sur för att vi "förstöra hennes kväll".. Alla killar, som för övrigt är gamla, riktigt bra killkompisar "flockades" runt oss (HAHA) och vill baaaaaara prata med oss. Jippie. Ja.. det var ett gäng klonade 18åringa brudar som hängde där, och vi kände oss gamla. Och utanför. Synd att vi inte fick vara med i deras lilla pluttarmé.

Söndagen ägnades åt sovmorgon, mys i mammas soffhörna och en promenad till Gula Villan, trots huvudvärk, förkyld och lätt baksmälla. Men men, vad gör man inte för berömd pizza. (Går en mil tydligen, nästan). Pizzan var värd det, men förkylningen är fortfarande kvar..

Som sagt.. på lördag fyller Majkie år. Lite kalas här hemma och sen lokalpuben. Lattjo. Förhoppningsvis. Nu ska jag återgå till matlagningen, och Fanny, jag ska börja med mer kontinuitet när jag får ett liv och har nåt att skriva om ;)

Hejdå