.

Blev väckt igår morse med en assiett blåbärscheesecake och två värmeljus. Hur mysigt som helst. Fick som vanligt bråttom ur sängen men vart på bättre humör av att komma till jobbet och mötas av blommor och tårta. Chokladtårta rakt igenom. Mer jag kan det inte bli. Sockerhalten låg på en lagom nivå hela dagen. Stissig. Det var lätt ordnat.

Dagen sprang förbi, återigen. Kan man inte ens få lite längre dag på sin födelsedag!? Nej, tydligen inte.. Dagen avslutades i alla fall med att världens bästa Micke kom förbi jobbet och drog med mej till sitt jobb. Öl. Bubbel, ja tack. Och sinnessjukt gott vin till maten. 300 kr glaset. Tre rätters middag och en massa mys över bordet. Hålla handen, gratulationer, och skratt. Fånigt? Kanske. Men underbart. Tack, älskling för kvällen, som var underbar.

Så,,, idag har jag varit trött. Sen jag vaknade. Vart uppdragen ur sängen och lämnade hemmet sju minuter senare. Förvisso osminkad, men påklädd och. Alltid något. 1 av 2 är inte helt fel på den tiden. Kom till jobbet hungrig som en varg, trots middagen igår. Till skillnad från Micke som tydligen inte kunnat äta ens ett äpple idag för att han fortfarande är mätt. Ikväll ska jag åka och gosa med min Ludvig. Alldeles för länge sen vi sågs, och jag kommer grina om han inte vill kramas med mej. Helt klart. Imorgon är det torsdag, vilket betyder snart fredag.


Mina fina blommor jag fick på jobbet, som fortfarande står och småler mot mej.

 

Nästan varje gång jag vandrar över Hötorget skriker några (desperata?) fruktförsäljare efter en. Det slår aldrig fel. Jag blir galen. Jag brukar reagera, men rycka på axlarna, idag vart jag tokförbannad. Inte på så vis att jag vart arg och ville slå ihjäl världen. Men sjukt irriterad! Jag går förbi i godan ro, (men det var inte många på Hötorget idag runt två-tiden., så jag vet att det var jag som blev tilltalad) En äcklig, ful man ropar; "Kom hit, var inte rädd" VA!?!? Kom hit, var inte rädd!? När man kan säga vad som helst. Varför? Är dom så jävla dumma i huvudet att dom tror att man inte handlar frukt för att man är rädd för dom!? Det måste skramla en hel del lösa skruvar på Hötorgets kullerstenar..
Eller den här har man ju också hört några gånger; "Vackra svenska flicka, kom och handla. Rea" Är det ens rea på FRUKT!? Jag vill inte handla blommor eller frukt för att någon säger "vackra flicka" till mig. Är det nåt konstigt med mig då? För i helvete, skärp er. Kamma er och sälj era förbannade grejer eller byt jobb!

Nu är jag lugn efter att ha skrivit av mig det. Eller egentligen har jag väl varit helt lugn, men ju mer jag tänkte på det i eftermiddags desto mer irriterad vart jag. Jag har duktigt nog lagat middag själv, och ska nu lägga mig på soffan under min underbara filt och mysa. ALONE. Men imorgon när jag vaknar håller mig förhoppningsvis humöret mer uppe än vad ålder kan göra idag..

Ahapp. Då var det måndag. Igen. Tiden går alldeles för fort för att jag ska hänga med. Eller vilja hänga med för den delen. Jag vill ju såklart hänga med, men jag vill inte att allt ska gå så fort. Man hinner ju knappt vakna innan man ska gå och lägga sig. Snacka om frivarv. Helgen var ju knappast ett undantag, den flaschade förbi i ultrarapid.

Vaknade tidigt i lördags och hoppade upp (nästan). Vart snurrig av all röra, vart fan ska man börja städa? Alltid samma sak.. Så jag glodde lite på tv, drack te och hängde vid datan istället tills Micke ville vakna. Han fick börja, så intog jag systemet och ica. Det var vårväder ute, rätt kallt men ack så vackert och skönt med kittlande solstrålar. Städningen gick okej och sen fick jag äntligen baka min tårta! Släkten trappade in lite senare och jag fick paket. Jag älskar paket. Mjuka, hårda, fyrkantiga, prickiga. Skitsamma. Bara det är paket. Jag är ett barn.

Kvällen inleddes med vin och mysigt sällskap i form av mamma, Micke och Cami. I med locktången, is i glasen, mera vin och förvandlingen från askunge till mysig krulltott kunde börja. I efterhand så är kvällen lite som ett töcken, och nej, inte för att alkoholen gjort sitt, utan för att det gick så sjukt fort. Vi började runt sex, plötsligt var klockan åtta och alla hade kommit och melodifestivalen var i full gång. Enda som var som när vi började var att Cami FORTFARANDE höll på med mitt hår. Men sjukt snyggt vart det, tack syrran! Mickes pojkvänner kom med sliskigt rosé och nån skum martini. Intogs dock inte under kvällen, tack och lov..

Vi knatade ner till Garbo, lyx att ha fem minuter till krogen. Speciellt när allt annat alltid känns så fruktansvärt långt. Vakten bråkade och ville helst inte släppa in oss. Stället var tomt. Men ändå. Varför? Att folk orkar..Jonna kopplade på charmen och påpekade att vi ju faktiskt var där för att fira att jag skulle fylla just 23, så snart skulle jag ju få komma in "lagligt". Det funkade. Inga leg visades heller. Det går inte ihop i min skalle. Kvällen var kul, dansade, skrattade, tjejsnackade. Dock gick tiden på tok för fort. Helt plötsligt var klockan 02.30 och det var dags att gå hem. Micke lagade korv och makaroner till oss, och mamma hade predikan om att man inte ska äta på fyllan. Eller överhuvudtaget mitt i nätterna. Skit i det. I alla fall när promillehalten är långt över normalt. Mamma råkade även få en knuff så hon flög i golvet. Tog emot sig med handen, varpå golvet självklart var fullt med glassplitter. Mindre skönt. Och en massa blod överallt. Nu är hennes tumme roboterad och orörlig. Stackarn.

Igår vaknade jag, torr som Sahara i käften, runt 11 och kunde inte somna om. Låg och kramades med en varm Micke ett tag, ville inte riktigt lämna sängen. Efter fruktsoda och chips till frukost följde jag med mamma hem. Hon kunde inte riktigt köra med sin handikappade hand. Solen sken som besatt, vår i luften. Åkte på en liten sightseeing, förbi Årsta, kikade in i fönstrena på hennes nya lägenhet. Åkte förbi Robs hus, där pappa och han var i full flärd med att fixa och trolla fram ett hus ur lillstugan. Fåglarna kvittrade och hela jag fylldes med nåt skönt där i skogen... Vårkänslor? Hopp? Längtan? Jag vet inte. En skön känsla kröp i alla fall på där i skogsbrynet. Tog även förbi pappa och tittade på valparna. Gudomligt söta. Underbara. Zlatan såg ut som en liten gris där han sussade. Inga öppna ögon, runda tjockiskroppar som skakade av hicka. Ska lägga upp fler kort sen. Dessa valpar kommer att bli min nya besatthet. Utan tvivel. Sockerbitarna har inte en chans mot dessa små varelser med tjocka valpöron och pytteklor.

Som sagt.. Måndag.. angående rubriken, kände att jag bara hann lägga mig i fredags för att vakna i morse, redo att stressa till jobbet. Hur fan kan tiden gå så fort? Helgen försvann från mej och Micke, nu är han inte ledig igen förrän om två veckor. Jag vill ha mer! Mer tid, jag hinner inte leva mitt liv i den här takten. Men imorgon ska vi göra nåt mysigt. Bara vi. När födelsedagen återigen ska firas. Fast den här gången går den enbart i kärlekens tecken. Och paketens, hoppas jag...

Hade kunnat skrivit back on track, men det kändes lite lögnaktigt, men jag jobbar i alla fall. Alltid något. Fick på mig kostymbyxorna ovanligt lätt i morse så dricker nu en cola för att känna mej sådär lagom fet igen. Känner förkylningen i skallen, och näsan vill inte riktigt vara frisk, men jag måste vara här. Mår dock väldigt mycket bättre än jag trodde igår, så det är skönt. Inte alltför mycket att klaga på.

Fredag.. Väldigt skönt. Trots att hela veckan varit som en kass fredag för mig. Solen glimtar in genom fönstrena som jag måste sträcka mig på för att se ut igenom. Tog mig i kragen igår och knatade ut i solen för att lyckas skaffa tårtprylar, och det var inte ens skönt. Underbart att solen sken, men det var så j ' ' la kallt. Jag kunde inte ens hålla handen på alla hjärtans dag. Inte helt schysst. Så jag vet inte om solen lockar ut mig så mycket. Inte med en envis infektion i kroppen. Det ger ljus, energi, ja. Men knappast någon vårvärme. När kommer den?

Såhär motiverad är jag till bloggandet i denna sekund.. Inte alls. Så tjipp.

Sötast i världen?

Alla hjärtans dag.. Jag vill inte bry mej, men lite sticker det i hjärtat när det enda sms:et jag fått idag har bestått av; "Skicka Alla hjärtans dag-kort med din mobil! Mvh/3". Eller "Mamma ringde men lämnade inget meddelande". Tack. Är jag så älskad? Härligt. Just nu är det här en skitdag.

Och min kära man, som iofs är bäst i världen, ligger utslagen på soffan med värk i hela kroppen. Han är jag för tre dagar sen. Och för två dagar sen, tom igår. Idag känner jag mig äntligen något bättre, kan iaf sitta upp utan att längta efter sängen. Har tom börjat kolla på recept inför lördag. Baka kakor? Tårta? Kladdkaka? Vad är billigast? Vad gör man när man har minus på kontot och skramlat fram alla mynt ur bortglömda väskor för att ha råd att fira födelsedag? Man letar efter billiga men samtidigt goda saker att  tillfredställa släkt och vänner med. Tack och lov så är mina vänner nöjda med ett glatt humör, lite alkohol och en digitalkamera. Precis som jag. Lovely.  Men släkten kanske ska  få i sig några godbitar?  Vad håller jag på med? Skriver typ en artikel om mitt bak inför födelsedagen, no life.. Jag behöver verkligen komma tillbaka till jobbet, civilisationen, har inte ens stuckit näsan utanför dörren sen i måndags. Illa. Men idag gick jag minsann ut på balkongen nån sekund.

Natten har varit mardrömslik rakt igenom. Är det för att jag inte är helt frisk? Svettats och frusit om vartannat, sovit totalt kanske 2 timmar. Sånt är farligt för mig. Vågar jag dricka vin på lördag? Eller vågar jag ens ta hit folk? Det ska nog gå bra. Solen skiner ute så idag borde det inte vara okej att vara på bittert humör (förlåt).

Jag kommer på mig själv med att drömma mig bort... till soliga stränder, varma dagar, bikiniform (i den här takten vågar jag visa mig i bikini 2015). Lata dagar som bara ger en njutning och snygg bränna. När ska jag få njuta av något sådant? Den här februari känns inte bra.. inget att rekommendera att ha alla sjärtans dag, födelsedag och årsdag inom loppet av en vecka när man får leta fram mynt.. Där kommer bitterheten igen..

Tack och förlåt.

Ni som har läst min blogg, vet att jag är lite krasslig.. Men dagens skratt fick jag mej trots det. Och ja, det gjorde ont i hela kroppen att skratta, men fan va det var värt det.

Dagens bästa;

 

Vill någon döpa?

Det slog mig just att mitt förra inlägg var det 100:e, vilket toppeninlägg. Not. Fast det gör ju faktiskt inte så himla mycket. Jag överlever nog. Däremot är jag redan trött på att vara sjuk. Jag har ont i HELA kroppen, idag känns det som att min hals är invaderat av små gremlings som vill hamra sig ut. Som att den sakta men säkert utvidgar sig till en apelsins storlek. Eller en honungsmelon. På bredden. Jätteskönt.

Jag somnade tidigt igår, och kunde inte somna om när jag vaknade vid nio. Så här sitter jag nu, med nytt och rykande varmt te, jag inbillar mig att halsen ska gå tillbaka till lingonstorlek då. Och att jag kanske ska bli lite värmd. Större chans att jag lyckas med det.

Skulle kanske inte vilja påstå att jag är mer motiverad att skriva om helgen nu, men jag kan ju försöka. Kryssningens bästa var när mamma vaknar upp på lördagsmorgonen, snorbakis och det näst första hon säger.. Jag kan tyvärr inte citera denna perfekt klockrena mening, utan att bli halshuggen (Idag skulle det iofs kännas helt okej). MEN jag kan säga att meningen innefattade en resa till Amsterdam och en joint. Jag skrattar fortfarande. Tyvärr var båten rätt tom på folk, men så länge vi hade roligt tillsammans är jag nöjd. Det var även rätt kul när vi satt i hytten, med medsnodda drinkar från baren och fick för oss att vi skulle fota lite. Bara det att varje gång mamma skulle trycka på knappen, så tryckte hon istället på on/off knappen. Fina kort det blev. Kanske hade kunnat bli iaf, om det hade blivit några. Mera skratt. Mamma är min bästis.

Lördagen.. Mycket skratt med nya bekantskaper,och en hel del fjortiskort. Men ska man verkligen bry sej om det? Så länge det är kul när det varar så spelar det väl ingen roll? Emmas hår började brinna, det var ganska roligt (Förlåt, Emma, om du kanske läser den här bloggen någon gång). Jag och Victoria såg att någonting flammade upp och det råkade vara Emmas stackars burr. Dock vart ingen större skada skedd, förutom att det luktade... bränt.. i hela lägenheten ett bra tag. Någon av oss (kan tyvärr inte säga exakt vem) kände sig tvungen att förklara sitt rökande på fyllan för att slippa elaka tankar. Kul att se. Som sagt, några kort togs även..



Första kortet på månader där jag inte känner mig som en överviktig sumobrottare.

Och där tog det stopp.. Kollade precis igenom korten igen och insåg att jag nog inte ville visa upp flera :) För min egen skull.

Imorgon fyller min kära Lisa år. Lisa som fyller 24 och har åldersnojja över livet. Svinkul. Men lilla vännen, du har all tid i världen!! Jag ska göra mitt bästa för att på lördag se till att hon minsann känner sig ung. Eftersom att jag fyller år om exakt en vecka idag så ska det firas med dunder och brak på lördag. Och med tårta. Kan ju inte direkt påstå att jag är toksugen på att festa, speciellt när jag inte ens kan få ner lite te i halsjäveln (jag är inte bitter). Blir jag inte frisk tills dess vet jag någon som kommer behöva få ut sina aggressioner på ett boxningspass eller två.

Nu känner min arma kropp att jag suttit upp för länge. Känner mej mer som en 103-årig gammal kärring än som en sjukling. Åldersnojja? Ja, kanske ska börja fundera på det...

Jag vill börja med att säga att jag hoppas att folk hajjade ironin i mitt förra inlägg? Alla utom biff, tack för att du bjöd på den ;)

Måndag.. Jag är tung i huvudet, har ont i HELA kroppen och näsan börjar snora. Suck. Jag är iaf hemma och vilar, men har mest ångest över det, eftersom min kollega oxå är sjuk och vi har en stackars vikarie i repan. Chefen har konstant panik och ringer och gormar och det och det. Lite komiskt.

Helgen.. Bravader så det står härliga till. Fredagen började med en lite tidigare smitning från jobbet. Raka vägen till Slussen, möta upp mamma och sen ta sig på båten. En spontankryssning, efter alla veckor vi inte har haft tid att ens prata med varann. Kvalitetstid med mamma, högst behövlig. Intog vår hytt, sjukt schyssta på Birka faktiskt. Teve och hela kittet, på med Simpsons. Känner nu, när jag skrivit lite att det roliga då inte är så roligt idag när jag knappt kan sitta upp utan att ömma i hela kroppen. Men mamma var on fire, och fick mej att tokskratta både en och två ggr. Sånt är bra. Ska skrive mer om kryssningen sen, så fort jag känner mej lite mer motiverad..

Lördagen fortsatte med besök hemma hos Fannys Emma. Vankades 30-årfest. Det besöket började med att min väska, som hade en present i sej, i form av en fin vinflaska, knockades in i dörren och sprack. Jippe. ALLT i min väska vart tokblött, men framförallt stank den rödvin. Och gör väl fortfarande. Samma sak med min fina kalender, som numer ser ut som ett ruttet russin. Tack och lov låg ipod och mobil i jackan, annars hade jag inte varit glad.. Svårt att komma igång med kalasandet dock, efter en natts festande med en glad mamma. Och på tok för lite sömn. Efter några kurrantshotar gick det något lättare. Ska även skriva lite mer roligt om det senare, men nu skriker soffan efter mej och min arma kropp efter en filt.

Tjipp

Förresten, Grattis, pappa! Han har gått och blivit stolt hundmorfar på äldre dagar. Och till mej var han givetvis väldigt noga med att påpeka att han nu är hundmorfar, men ingen VANLIG morfar minsann. Pik? Eh ja. Ganska lättuppfattad sådan. Vovven fick iaf tre pyttesmå söta pojkvalpar.

Tänkte även passa på att säga till dem som läser min blogg att äntligen ska jag börja med bloggträffar! Jag ska ha som mål att träffa en läsare i veckan, och den som är först till kvarn får välja café! Tänkte att det passade bra till mitt 100:e inlägg, som blir det nästa jag skriver.. Så.. varsågoda och slit i mej.

Så kan man väl sammanfatta min onsdagskväll.. Fick i sista minuten en stackars övergiven biljett till "Make-up-store festen" igår ikväll. Drog med mej Lisa, trots trötthet och längtan efter mitt varma täcke. Och hennes träningsvärk. Vimlade av en massa snygga, översminkade tjejer. Och så vi. Eller Lisa var snygg, men jag var en liten grå mus i jämförelse. Haha. Inte förvånande. Sen att folk gick runt i knallgröna klänningar och hade lila skyhöga, KLUMPIGA skor med peeptoe, nej tack. Ingen avundsjuka där inte. Intog rätt snabbt det första glaset skumpa och kikade runt efter alla utlovade kändisar. Och ja, ALLA var där. Om man är fantast inom dokusåpavärlden, vill säga.. Paradise Hotell, BB, The Bachelor. Seriöst, kan man ens kalla dom för kändisar? Och den gudomliga (eller inte) Natascha Peyre med sin mediekåta pojkvän.. Inte nog med att hela hon typ är två vandrande meloner eller att hon ser ut som 12. Hon är två äpplen hög och har kropp som en vandrande pinne. Sexigt.

Efter några glas skumpa och nåt glas vin började vi bli oroliga över att vi faktiskt skulle få gå hem tomhänta, (förutom med något högre promillehalt än när vi kom). "Anna, jag tror faktiskt inte att vi kommer få något" trodde Lisa och såg lite för seriös inte... "Inte?!" Jag med lite smått panik i rösten... "Njae, det känns bara inte så" Tji fick hon. Två minuter senare vandrade "modellerna" ner med färgglada Make-up store påsar i händerna. Jammie. Fick två ögonskuggor, provträning i tre veckor, ett lippgloss, och lite annat smått och gott. Mycket bra.

Dåsade i säng när jag kom hem, efter att en pojkvän tvingat mej att duscha. "Jag vill inte, jag är trött" då fick jag höra att han minsann var dräsch och nybadad och vart så gott som inslängd i duschen. Sa han att jag var äcklig då? Kan någon svara på det?

Brunettanna loggar ut för nu. Peace.

Nej, jag brukar inte blogga två ggr om dagen. Jag brukar inte heller se slarvig, trött eller ovanligt ful ut på jobbet. Förutom nu. Håret är på ända, men för tjockt för att bara ha utsläppt, hängande,. Mitt linne vill inte stanna på plats och spetsen kliar på brösten. Det kan inte vara lätt att vara jag, nej, jag vet. Det ÄR det inte.

Jag borde; Hälla i mej flera flaskor vatten, dra till gymmet, springa mina km, gå mina km på crosstrainer, ordna värk i bulldegen till mage, åka hem, göra en god och nyttig middag med en massa grönsaker och somna glad och slut i kroppen.

Jag vill/kommer antagligen; Åka raka vägen hem, slänga på mej mina mjukisar,lägga mej i soffan med tre kuddar och ena täcket. Äta upp lördagens chokladkaka, kanske äta en macka till middag. Men garanterat äta upp glassen som finns kvar.. 

Vad gör jag nu för att känna mej lite mer manad att kanske skippa steg två och byta ut det mot steg ett!? 

Gillar någon söndagskvällar? Jag har svårt att göra det. Tyvärr. Sen kanske inte jag är helt normal heller,  det är inget att bråka om. Så fort eftermiddagen börjar smyga sig på, känns det som att hela helgen är totalt slut. På riktigt. Att man inte kan njuta längre för att man inte ska vara ledig så länge till. Nej, jag hatar inte mitt jobb. Jag trivs jättebra, och jag längtar efter träningen imorgon.  Men jag vill inte ha måndag för det. Men att ha lekt med Micke en hel helg är lyx. Jag vill inte att det ska ta slut. Jag vill ha mysiga sovmorgonar, långa och goda frukostar, möjligheten att bara vara. Att inte ha allting planerat, slippa känna stress över tiden. Tiden kan ta sig. Där bak.

Bastun igår, otroligt skönt och mysigt. Alla var på skönt och kul humör och det vart mycket skratt blandat med trappspring efter den kalla ölen. Himmelskt gott i en svinvarm bastu. Snackade skit, och hade allmänt trevligt tills pappa gärna ville somna i soffan och Mickes kompisar kom på att dom skulle tvinga oss till lokalkrogen. Visst, vakna hemma är skönare. Men samtidigt, det toksnöade, det var svinkallt och det var äckligt ute. Och dyrt att åka taxi. Hur som helst drog vi iväg iaf, halvbra gick det. Tågresan kändes kortare än den egentligen är, feta +poäng. Vid Karlberg kom vi på att Micke såg ut som en torr hyena i skallen, vi måste ha vax. Plingade till Fanny som var i Vasastan, sprang upp, fick två stora glas med underbart god sangria och sen ringde jag till hela Stockholms taxibolag. Igår kunde dom också ta sig. Sega jävlar. Det tog ett bra tag och tiden stod inte direkt stille bara för allt i taxinissarnas skallar gjorde det. Väl framme letade vi runt på hela stället, inga kompisar och en kvart senare travade vi hemåt. Tröttare, kallare, fattigare och inte så mycket   nöjdare. Iaf inte jag. Men okej, det VAR skönt att vakna hemma i morse. Nu dröjer det ett tag till jag drar mig in i partysvängen igen.. Till på lördag iaf.

Söndag.. Kanske vill ångesten gärna ikapp mej eftersom att jag legat på soffan hela dagen och degat? Ätit pizza, glott på allt bra på tv. Grinat till One three hill. Ätit makaroner. Kittlat på Micke så han har viljat slå mig gul och blå. Kan det bli bättre? Antagligen.

Jag känner mig grå. Och trött. Väldigt trött. Dricker kaffe som bara smakar äckligt och inte gör mej ett dugg pigg. Som kaffe aldrig gör. Varför lär jag mig aldrig? Och det smakar inte ens gott. Inte idag. Det här inlägget kommer säkerligen ha en hög nivå av blaj. Som vanligt. Jag skriver för att jag för tillfället inte har något annat att göra. Låter väl kul? Har jag tråkigt äter jag, äter jag blir jag tjock (are), blir jag tjockare blir jag ful. Jag är rätt snygg, så jag ska inte skriva ful(are). Den ekvationen hajjar tom jag. Med g i matte A. Jippie. Men ändå är det svårt att låta bli. Chokladen bara ligger där och vill bli uppkäkad. Samma sak med kexen. Men iofs, dagens dos; 2 stycken a la 14 gr choklad. Och en liten, liten bit mörk choklad. Kommer jag dö av fetma nu? Känns kanske inte så farligt ändå. Skitsamma.

Torsdag.. Bara en dag kvar till helg. Igen. Men trots det, äntligen. Äntligen en ledig helg med Micke. Bastukul hos pappa på lördag. Sovmorgon. Aaaah. Bara en sån sak är värd att vänta på.

Jag börjar fundera på allvar, om jag varit brunett för länge nu. Mina blonda rötter är med säkerhet påväg ut. Jag TRAVADE(inspirerad av Outsiders om Pony Play i måndags, sjukaste på länge) iväg till köket, hällde ut mitt vidriga kaffe, och damp ner i min stol igen. Kul. "Kanske är jag sugen på lite te!?" Ja, så får det bli.. Travar tillbaka till köket, och det slår mej att "Nej, va fan ska jag dricka te för, jag är inte ens sugen på te. Eller nåt varmt. Eller knappt nåt att dricka" Varför gör jag så? Inte vet jag. Kan bara komma på att det har med hårfärgen att göra, är inte det begåvat insett så säg? Nu sitter jag iaf här med en Ramlösa och en äcklig mintchokladbit i magen. Den lilla biten som jag brukar tycka om. Idag är den oxå äcklig. Helvete.

Som gräddet på moset, är jag hungrig. Och nu slog det mej hur otroligt rolig och fyndig jag är, eftersom jag på automatik skrev "grädde på moset". haha. Skratt åt mej själv. Jag åt en fruktsallad till lunch. Det var gott och fräscht. Mättande i tio minuter. Sen gick det åt fanders och jag började knapra choklad.

tack och förlåt

Lördagen. Vaknar tidigt av en Micke som ska upp och jobba och inte vill låta mej sova klart. Alltså lääänge. Är trots allt ganska pigg och hoppar upp för att äta frukost. Ägg, (bara en sån sak gör att min något sundare livsstil känns seriöst.) musli, mörkt bröd. Möter upp söta Camilla  på tunnelbanan, raka vägen till Friskis. Ki Box.. i SJUTTIOFEM minuter. Jag hade goda förhoppningar om att passet inte skulle ta död på mej, (som passet onsdagen innan gjorde). Vi hade kul. Vi skrattade och slogs, Camilla fick en smäll på tuttarna, dom var ju fan överallt. Cirkelträning. Armhävningar, allt sånt jag är för klen för. Big time. Men som sagt, skrattade gjorde vi. Speciellt när en gubbe slog ner oss. Ungefär. Och vi orkade knappt klappa honom på armen. Starka som fan.

Efter passet, som visst tog död på en, tog vi oss och åt en sinnessjukt god hälsotallrik. Med en hel del dressing. Det får man väl efter en nära döden upplevelse på gymmet? Lunchen slukades med god aptit, och sen intogs stan för shopping. Iaf för Camillas del. Jag sa mest; Köp den, den är billig. Den är fin. Fynd. Bra. Vin? ja tack. Sagt och gjort. Vi gick och satte oss för ett vätskepaus, kände oss som två svenska turister i..hmm.. Sundsvall? Svårt att låtsas som att vi var i Thailand i minusgrader. Det slutade med att Camilla följde med på mammas födelsedagsmiddag på Helens krog. Vi hade sjukt kul åt att vi kunde boxas. "Kunde" Så fort nån käftat lite kul, du, vi kan "uppercut, uppercut" Lagom töntigt. Men väldigt roligt. För oss.

När klockan snabbt blev tolv och vi satt och snackade skit på Akkurat, ville vi absolut inte gå hem. Mamma, hennes vän,. min bror och hans tjej hade redan gått. Taxi till Stureplan, puss på världens bästa och tröttaste Micke.
-"Vart fan ska vi nu!? Vi hatar ju Stureplan?!" Jo, visst. Kanske i nyktert tillstånd. I andra tillstånd blir plötsligt vissa saker inte lika viktiga. Knatade bort till Oxid och hade två sjudundrandes timmar av dans. Dans, dans och mera dans. Och vin. Öl. Mera. Dans. Rop. Snus på golvet (usch).  Antagligen som insåg alla som vinglade ikapp med oss på Birger Jarlsgatan att vi var något berusade. Det gjorde inte vi. Inte heller kände vi av boxningen. Förrän på söndagen, då baksmälla, ångest, och träningsvärk slog till med full kraft. Men det var värt det. Varje minut.

Tack för en toppenkväll, systra mi!

Väldigt originell rubrik.. antagligen kanske inte bara jag som har den idag. Man kan ju inte alltid vara på topp. 

Jag har träningsvärk. Inte mördande som jag trodde, men lagom. Lite skön smärta sådär. Passet på Balance i onsdags var prima, sjukt jobbigt men kul och lärorikt. Trots att mina armar eller ben eller mage inte riktigt höll med om det. Man måste ju faktiskt börja nånstans.

Lön idag. Det är alltid kul, men som vanligt blir jag inte väldigt rik. Förvånad? Någon? Nej, inte jag heller. Skit igen. Men igår fick jag iaf shoppa lite. Förfuska genom att ringa mamma med gråten i halsen... "Mamma, jag får ju faktiskt lön i morgon men jag bara MÅSTE köpa det här på rean nu..snäääääääälla!?" Ja, jag är två år ibland. Det säger Micke till mej varje dag. Att han står ut! Kanske därför jag kommer så bra överens med min Ludvig?

ÄNTLIGEN fredag! Veckan har varit kaotisk med massa luncher, massa externt folk osv. Spring, spring, spring. Kaffemaskinen trasig, vattenkranen exlosion upp i taket. Köket badat i vatten. Likaså chefen. Idag ser dock schemat något lugnare ut, så förbaskat skönt. Och ikväll blir det lyxmiddag och lite hångel med mitt husdjur.

I morgon väntar tyvärr inte sovmorgon men boxning klockan ELVA (mord) med syrran och sen en skön dag på stan. Knappt så att regn och rusk kan stoppa oss. På söndag fyller min kära mamma år, vilket ska firas med middag på Helens krog i morgon. Kan inte bli bättre. Jo, en god fördrink innan middagen och inga skavsår av mina sjukt snygga varelser till stövlar som ska premiäranvändas i morgon.





 

Jammi.

Onsdag. Onsdagar brukar i vanliga fall kännas helt okej. Inte idag. Det känns som en seg och tröttsam måndag. Skit också. Började med att jag missade bussen med ungefär två minuter. Tack och tack igen. Kom till jobbet och fick lite griniga kommentarer för att jag inte gjort si och så.. Min hjärna vill inte riktigt hänga med idag och det får jag bevisat gång på gång. Inte så trevligt.

Det bästa med att det är onsdag är ju att det snart är fredag.. Sorgligt va? Men ikväll ska jag iaf boxas igen och försöka tighta upp magen lite på gymmet. Mycket skönt. Och antagligen jobbigt. Sen äta middag ute med jobbfolk. Jag kommer att vara trött, antagligen i både lemmar och skalle, men det får det vara värt. Lite vin och god mat på det och jag kommer vara som ny. Kanske.

Tydligen så gör dom det, och jag är enormt lättad över min upptäckt! Dagen har gått väldigt fort. Hittills. Trots att det är måndag. Hur ofta händer det? Fick inte sitta stilla på hela förmiddagen, sen snabbt iväg till gymmet, pumpa lite med min bullmage och sen tillbaka till jobbet för att smaska en god ceasarsallad! Och nu sitter jag här, 30 minuter från att sluta. Ska raca hem, byta om, antagligen till myskläder a lá carte och sen iväg på innebandy. Var alldeles för länge sen, och tyvärr får jag nog bevittna AIK krossa Täby.. Lika bra att hålla sej borta från planen om matchen skulle gå åt det hållet..

Jag har kommit på ett flertalet saker jag vill ha i min ägo efter min födelsedag. En resa till Thailand av Micke tex, han nobbade. Den jäveln. Jag som trodde att han var kär i mej.. Men iaf. Mycket saker, saker som kanske min förbaskade ekonomi inte just nu pallar. Träningsväska, träningsskor, ett linne, smink, massor med saker. Inget sånt man vill ha av sin pojkvän kanske.. Men jag tycker fortfarande det är kul att fylla år, på vissa punkter behöver man väl aldrig på vuxen?

Helgen har varit bra.. Mysig. Mycket pussande med Micke, och lek med Ludvig igår. Trots hans något gnälliga uppsyn så skrattade han gott åt att bli kittlad. Och han vart mäkta nöjd av att öppna min telefon, få syn på Micke, peka på displayen och utbrista; "Iiiiicke", för att sedan peka på Micke som i egen hög person satt vid datan. Schööööt.

Trots att frosseri faktiskt tilläts i vårt hem i lördags, höll vi oss väldigt lugna. Visst, pizza kanske inte är den bästa lunchen, men vi åt inte ens någon middag. Och inte en massa onödigt godis, fetdrypande chips eller nåt annat fullproppat med socker. Känns sjukt bra. Och idag har jag ägnat lunchen åt lite lätt träning. I morgon blir det mamma som får följa med och svettas på gymmet. Då ska magen få värk och armarna bli skakiga. Fläsket ska oxå få arbeta. Minsann. Kicken av duktighet är grym!

Nu ska jag ta mitt pick och pack och röra mej hemåt, som alla andra galna sthlmare som ska till förorten. (Jippie)

Tjippie