.

Back on track. Sådär. Efter några hektiska dagar av illamående och lite packning är jag trött. Trött, trött, trött. Jag har druckit kaffe, och dricker jag mer kommer jag få springa på cirka tio kisspuaser till innan dagen är slut. Nej tack. Jag är lagom glad idag. Jag har ont i ryggen, efter gårdagens bravader. Jag och papi flängde och flängde och på kvällen skulle jag o min kära pojkvän montera ihop vår nyinköpta säng och nya soffa. Tjena. Började med att Mike råkade stoppa en träplugg i ett skruvhål, som absolut inte skulle vara där. Hade vi en tång hemma? nej. Hade vi en sax hemma? nej. Hade vi nåt vasst hemma? nej. Omöjligt med platta kassa bestick. Så vi gav oss på soffan. Micke står vid fönstret och läser ritningen och ska sen sätta dit nån skruv. Bara det att alla fönster i lägenheten är öppna så vinden tar tag i ritningen och blåser ut genom fönstret. Skicka ett vykort, soffhelvete. Som tur är blåste den bara ner på marken så den var lätt att hämta. Mindre lätt att läsa. Efter lite stånk o stön och bråk med soffben och gaaaaaaaaaah så fick vi ihop några delar. Bara det att vi satte ihop fel delar med varann. Idag smet jag till jobbet och lämnade stackars mannen hemma med soffa, madresser på golvet i sovrummet, MASSA tomma kartonger och soffdelar i vardagsrummet. Men soffan är ju iaf klart nu :) Handy man. Nu är det bara säng, lampor, tv, radio, köket, gardiner och allt annat kvar. Hmm.. Nästan inget. Eller så. Och idag ska jag till... IKEA. IGEN. Jag kan lika gärna flytta in där, där är ju allt fixat och klart.

Jag vill ut i solen idag. När jag hade semester så regnade det minsann vareviga(jävla) dag. Och nu? Då skiner solen som besatt. Tack, jesus (amalia). Det är tydligen meningen att jag ska se ut som en albinohund. Dom är väl vita? Jag känner mej mer som en vit/skär randig badboll iofs. Iaf i alla speglar. Och i alla kläder. Jahapp. Naturdiet nästa.

I morgon kväll ska jag iaf ta hand om min halvbebis. Underbart. Som jag har längtat. Han vart så glad när jag ringde röstsamtal till hans mor igår. Han skrattade log och klappade händerna. Han värmer mitt hjärta och min oskyldiga själ. Eller nåt. Men underbar är han :)

Nu ska jag sitta och vänta på lite bättre tider, typ att det ringer lite mer eller inget alls (vadå dubbelt?) så att tiden går fort. En timme kvar. Och antagligen de långsammaste 12 minuterna i mitt liv. Annars kan jag ju tänka på min badbollsmage som fick i sej en jävla tunnbrödrulle oxå. Jag hade blivit ilsk om den var äcklig.

Hejsvejs.