.

Nu. Det blir mest bilder, men vissa bilder talar nog rätt bra för sig själva.. Dock har jag inte så många bilder själv, jag knyckte pappas flaschiga kamera och fotade med istället, men tyvärr är dom fortfarande i hans data då hans teknikkunskaper svek litegrann. Men inte så mycket. Dem kommer dem oxå..

 
Klockan är väl ungefär halv åtta på morgonen och vi sitter på planet.. Gin på påse. Är det semester så är det.


Samma eftermiddag.. efter att ha sett skrubben vi skulle bo i, vart det nödvändigt med en sån här flaska..


Första kvällen sprack molnen upp och vi tog en promenad ner till hamnen.




För er som varit i Barcelona och inne på vaxmuseet längs ramblan, ni har väl inte missat baren längst in? Som en tropisk djungel.. helt underbart häftig.


Så här är hela baren inredd..


Söta Jonna.


Skål på dig, pappa! Första kvällen slutade i en lagom baksmälla när vi vaknade på måndagen..


Pappa myser på hostalets takterrass i tokvärmen.


Känns denna igen?


Lagom svaga drinkar...


Sista kvällen med ny sjal och lite färg på nosen.

Ja.. det var väl i stort sett alla mina bilder, men som sagt så kommer det flera. Lite mer turistiga, lite proffsigare.

Jag och pappa var borta i fyra dagar, fyra dagar fyllda med promenader, ölserveringar, sangria, skratt och prat. Väldigt välbehövligt och väldigt roligt. Riktigt lite shopping men det ska nog kunna tas igen på hemmaplan. Fortare än kvickt. Tack för en underbar resa, pappa!

Efter att jag äntligen skrivit idag igen så kom jag på en sak.. Det största som hänt på sistone är ju att min kära bror gått och gift sig och jag har alltså blivit en svägerska rik. Trevligt. Bröllopet var helt fantastiskt vacker och hela dagen var fulländad. Har kort att lägga upp, men det får vänta. Nu väntar min tidiga fredagskväll.

Fem kotletter är fler än en lax.

sedan sist jag skrev. Sen var det ju ett bra tag sedan oxå. Jag tänkte skippa i att berätta om tex Barcelona. För nu. Bilderna finns på datan hemma och en hel del stories därifrån kräver bilder. Eller blir iaf bra mycket bättre med bilder..

Fredag. Äntligen. Klockan är hemska bara 11, men det känns som att jag varit på jobbet i åtta timmar. På allvar. Såna dagar står inte högt upp på min lista. Förstår inte riktigt hur dagen ska nå sin bättre halva (efter klockan fem ungefär).

Igår, men även idag så vill jag så mycket saker.. Jag vill..

Vara 19 år och stå på ett lastbilsflak med skumpa i handen och vråla "för jag har tagit studeeeeeenten, fy fan va jag är bra"

Eller så vill jag vara 15 år, gå i nian och åka på klassresa strax innan skolavslutningen.

Gå i nian och göra mig i ordning för balen..

Ha lördag, ligga i en park och sola i väntan på att Jonna kommer så rosevinet kan korkas upp.

Vara liten igen, bara för ett litet tag, då den värsta stressen man drabbades av var om man skulle hinna hoppa hage innan det var läggdags.

Dessutom så skulle jag vilja ha en himlans massa saker. Sommarkläder. Jag tror inte att jag har ett enda sommarplagg i sommarkartongen som passar. Som brösten inte spränger sönder.  Eller som armarna kan andas i. Det där lät inte bra. Det har inte att göra med att dom är besprutade med något obra, nej, det har att göra med att jag blivit rultigare sedan förra sommaren. Så var det sagt oxå...

Det känns bra att skriva igen. Jag lovar att skärpa mig. Igen. Men den här gången ska det förhoppningsvis hållas. När min trogne vän Johanna, alias "Biff" undrar om jag hatar att uppdatera min blogg så måste jag ju göra något åt saken. En trogen läsare är väldigt mycket bättre än ingen. Tack, Johanna.

I morse på väg till tunnelbanan hade jag skallen fullt med meningsfulla saker att skriva ner.. Jag funderade på varför folk inte fattar att dom ska hålla till höger i rulltrappan. Under rusningstrafik. Varför? Hur svårt kan det vara?
Jag tog en City av utdelaren som rätt missnöjt mumlade "God morgon". Jag sa vänligt och artigt "Tack" och undrade varför jag aldrig hör andra säga tack till dessa utdelare. Det är ju deras jobb! Jag skulle inte vilja gå upp i ottan för att bli nerprejad av alla stressade puckon morgon efter morgon. Jag är glad att dom finns, så tack!

Jag är lite tom i huvudet just nu.. men jag tror minsann att jag ska vara lite mainstream (ovanligt) och skriva en lista på alla grejer jag vill ha för tillfället. varför är man så störd så man tror att allt ska bli bra bara man får dom kläderna man vill ha? Är jag ensam?

På söndag smäller det. Planer lyfter okristligt tidigt, men det får vara värt det. Dock hade jag totalt glömt bort att Barcelonas söndagar (Eller Spaniens) är verkligen söndagar. Vilodag. Inget kul är öppet. Barer och restauranger i och för sig, vilket jag tror glädjer pappa en hel del. Och mig. Så det ska nog gå bra. Man måste ju få i sig vätska. Börjar bli lite skakig inför flygresan. Sist gick det visserligen över förväntan men det slår aldrig fel. Nervositeten biter sig fast hur jag än beter mig. Tänk om något händer? Tänk om jag och Micke aldrig får kramas igen? Ungefär så. Jag VET, det ÄR fånigt, men vad gör man åt det?

Jonna möter upp oss efter ankomst, hur mysigt som helst. Det var mer än ett år sen vi sågs, och det ska bli lajbans värre. Jag kommer att längta efter Majkie. Hur mycket som helst. Egentligen är det väl bara fånigt, men vad gör man? Det är så det känns och det är så det kommer att bli.

Fredag igen då. Ikväll ska jag nog inte göra så mycket mer än att åka hem. För en gång skull. Det var ett bra tag sedan. Speciellt när Micke faktiskt jobbar. Måste börja packa och putsa glajjorna.

Hittade två sjukt söta kort på min lus, liten då.

 



Jag vill äta upp.

Tråkigaste dagen, hittills, på riktigt, riktigt länge. Jobbet är rätt så tomt och jag är ensam i repan. Det ser grått och tråkigt ut utanför fönstret och jag längtar bara hem. Hem för mys med världens bästa pojkvän. Som äntligen har jobbat lunchvecka och umgåtts med mig. Vi är nykära. Igen. Trots att det aldrig riktigt försvunnit. På riktigt. Det gillas rätt så mycket.

Valborg.. Mötte upp Camilla med Lisorna och satte oss i Humlan. Himlen såg oroväckande grådisig ut men vi skulle ha picnick. Jag skulle iaf vara med en liten stund. Rosé med fanta och lite mer rosé. Micke kom förbi med sämsta humöret men vart uppiggad av tjejerna. Ensam kille i högen. igen. Vem skulle inte vara glad då?
Strax efter att de första duggdropparna landade i våra nyllen gav vi upp. Traskade hem till Lisa, entrade systembolaget på vägen. En box vitt, alldeles för några öl. Youtubade, snackade goja och hade trevligt. Micke åkte hem tidigt och däckade på soffan. Vi tog oss in till stan, på tok för sent och hamnade på Undici (usch) för en öl. Jag var hemma så tidigt som kvart över ett, mycket skönt.

Egentligen så vet jag inte vad jag ska skriva.. det bara kommer. Eller inte, döm själv av blajjet som skrivs. Nu är det 2,5 timme tills jag äntligen får gå hem. Gymmet först eller inte, det är frågan. Jag borde verkligen men jag orkar verkligen inte, vilket gör det till ett litet problem.

Om lite mer än en ynka vecka är jag på planet till Barcelona. Det gör ont i hjärtat av saknad efter den staden. Att jag ska åka med pappa känns ju inte direkt tråkigare. Bara jag och pappa. Förhoppningsvis en jädra massa sol och öl på stadens uteserveringar. Och för jesu namn, shopping!! Iaf för mej. Dock kommer det även göra ont i hjärtat där, Micke ska ju inte med. Tyvärr. Jag lovar att kompensera honom inom en snar framtid.

Nu ska jag räkna ner lite till. Tack och Adjö.