AfterWorka?

Jag har problem. Allvarliga problem. Jag sysslar inte med i-landsproblem längre.. Ska jag springa ner till min man NU, eller ska jag stanna på jobbet och ta en after-work öl som vi alltid har på fredagar? Hmm.. Eller vin. Det är coollugnt, inga speciella möten, och jag har inkänade luncher. What to do?

Hejhopp

Mjölksyrad stackare

Ja, jag talar om mej själv. Jag har varit på jävla INTENSIVpass på lunchen. Det var jobbigt. Vet inte än om det var så skönt, men jag vet minsann att det var jobbigt. Kinderna blossar fortfarande. Jag kände mig som en ensam stackars sparv (tusen ggr större). ALLA visste exakt hur man skulle göra, tom 60taggarna, vilket passet till största delen bestod av. Hur fasiken i bövelen orkar dom!? Dom hade ju halva fötterna i graven!!

Tyvärr känns det inte riktigt just nu som att jag förstår att man blir mer vältränad med tiden. Är jag korkad då?

Tack och förlåt.

rajdirajraj

Tom. Det låter sorgligt. Det är det inte. Jag vet bara inte vad jag ska skriva. Nu ska alla dryga jävlar tänka "Men skriv inte då, ditt pucko" Men jo, det tänker jag iaf göra. För jag vill. Strunt är kul.

Jag har alltid gillat Ronny & Ragge. När jag var runt tio stötte jag och mammas på dom på en Shell-mack i Norsborg, dom kom åkandes i sin gula porsche iklädda snutarnaskrudarna. Hur kul som helst. Mamma ville promt skaffa autografer till mej men jag vågade inte öppna truten. Så rotade vi fram ett gamalt kvitto, (kan ha varit en gammal p-botslapp) Vi satt snällt i mammas fula och skrotfärdiga Nissan Sunny och glodde i backspegeln, i väntan på att mina tokstollar skulle ramla ut ur butiken. Äntligen kom dom.. Mamma tog mig i armen och drog iväg till deras bil och presenterade väl mej eller nåt. I stil med "Min dotter här avgudar er" Jag fick blygt säga mitt namn, som såklart råkar vara Anna.. Samma dag hängde jag upp en gammal p-bot med texten "Lilla rara söta Anna...." Och så autografer av Ronny & Ragge. Vilken lycka.

I Kyrkråttans tecken

Jag har äntligen fattat dom där konstiga tecknena. Som dom har i Kina eller vad det är. Typ född i lejonets år, hundens år osv.. Jag är garanterat född i kyrkråttans tecken. No doubt. Speciellt den här månaden. Jag fullkomligt avskyr att vara beroende av pengar, men vem är inte det? Vem har inte räkningar, hyra, fasta utgifter att betala? Sen att vissa använder sig av "pappa betalar", det hör inte hit.. Det vill jag inte göra heller, jag försöker hellre själv än är en bortskämd snorunge som lever på andra. Så det så.

Men faktum kvarstår.. Imorn har jag ca 87 kr kvar på kontot. Jippie. Kommer jag knappt med bussen till centrum på.. Visst, jag sa upp mej, jag visste förutsättningarna, men hur mycket är det värt att gå till ett jobb varje morgon fullpumpad med ångest? När man inte ens vet vart man ska i samma stund man vaknar på morgonen. Aldrig mer. Tack men fan inte förlåt.

Jag är glad iaf, tror jag. Jag ska kämpa en månad till och sen får jag min lön. Jag har mina vänner, jag har min pojke och jag har mitt jobb. För att inte tala om mitt gymkort som snart ska utnyttjas något mer. Är tanken, och det är väl den som räknas?

För att folk inte ska bli ledsna över mitt något bittra inlägg (inklusive jag själv) så ska jag pigga upp med en otroligt sexig och vild fjortisbild från fjortisförfesten i lördags. Mycket angenäm tillställning som jag redan berättat om i tidigare inlägg.

image28

Hm, smickrande värre.. Men vart bövelen är min mage!? Vi låtsas att den inte finns. Skönt.

Nu är jag återigen tom i skallen, så jag får väl lägga av med det här.


IDOL i fredags...

KATASTROF.. Vad är det för allvarliga fel på svenska folket?! Andreas? Kom igen. Att han ens kom till finalen är en gåta utan dess like. Ser inte folk hur kass och framför allt FUL killen är? Daniel är ju bara tusen ggr bättre.. Jag var lite argsint i fredags, något lullig på vin och med sminkpenseln i högsta hugg när detta tragiska ögonblivk inträffade. Tog mig till Lisa ändå, lagade exklusive middag bestående av bränd falukorv (Camillas favorit, hon tog flera ggr) och makaroner. Men gott som tusan var det.

Jag och Lisa möttes upp på Odenplan, våldgästade systemet och tog oss till hennes lya efter att ha mött upp Camilla. "Vi måste ha mat, färdiglagat eller laga?!" "Falukorv och makaroner?" Spurt till Ica. Lisas ögon vart stora som globar. Maten lagades (avancerat ord för rätten i fråga), vin intogs. Detsamma med öl och nån cider. Fram till Idol försökte jag desperat komma på en låt, som jag dansade frenetiskt till på gymnasiet. Utan lycka.

Vinintaget ökade och så gjorde även åsikterna om Idol. Vad gör dom med Marie? Sätt för bövelen inte på henne något så hon ser ut som en stoppad korv! Varför? Och Andreas, jag kan inte låta bli att återkomma till vad m'nniskan gör i Idol?! Han är skitful, han kan inte röra sej, han är inte rock, han är inte disco, han är en tönt. Han hör hemma som frontfigur (kanske, kanske) i ett sunkigt dansband. Sven-Ingvars, varför har inte dom rekryterat honom!? Gaaaaah. Och usch.

Idag är det iaf tisdag. Bara fyra dagar kvar till helg. Bara och bara, tjena. Men iaf. Mindre än igår. Smart va? Det är lugnt på jobbet idag, otroligt skönt. Jag är seg överallt och orkar inte riktigt jobba för fullt. Lust och ork = NOLL.
Jag skulle även ha motionerat mig lagom svettig idag, tisdagen till ära, men i morse vaknade jag och kände mig stickig och äcklig i halsen. Mysigt värre, va? Så jag skippade. Kanske blir en sväng ikväll om det känns bättre..

Som alla underbara människor  som  läser den här bloggen, märker så börjar skallen flumma till sig till sitt vanliga jag igen, så det är väl kanske lika bra att jag sätter punkt här. Ungefär.

Punkt


Döden inträffade..

ungefär 20.25 igår. Jag var helt trasigt förstört trött. Jag släpade mig uppför den sista biten för backen vid porten och slängde mig på soffan så fort jag kom innanför dörren. Mycket skönt. Mycket välbehövligt. Jag gav upp efter vänner och gick och la mig. Somnade på eh.. några minuter kanske.

Passet i onsdags gick strålande, typ. Högst troligt för att jag fuskade. Ändå var det jobbigt, men skönt. Lagom sådär för första passet. Ingen mördande träningsvärk, men jo, det känns. Igår rekryterade jag även mamma till att börja träna med mej. Utan speciellt mkt övertalning. Mycket bra.

Ja.. har inte så mkt att skriva nu när jag började tänka (ovanligt tydligen)... Jag har inte haft en lugn stund på hela veckan på jobbet, full fart så det skriker om det. Kul men lite jobbigt. Ovant. Och jag är mer svettig efter dom här arbetsdagarna än efter passet i onsdags. Jag vet inte om det är okej. Skitäckligt.

Ett dilemma står på schemat för fredagskvällen. 90`s med Lisa, Cami och Jonna. Mycket skratt kan det bli och även några små danssteg till "Like a virgin" Går även rykten om lösögonfransar. Och sminka oss snygga, vilket för tillfället inte riktigt funkar på mej. Men sånt är väl livet (jävla skit). Dessutom behöver Fanny klippas och så vill hon ha sina vackra, gjorda av mig såklart, örhängen. PLUS att min stackars karl är hemma med nackspärr och honom har jag knappt sett den här veckan. Vi tänkte att vi för en gång skull, skulle ha kvalitetstidshelg. Men egentligen skulle han ju jobba.. Yadayada., Jag vet inte vad jag ska göra. Ilandsproblem? Eventuellt.

Nu ska jag drömma om att få äta lunch och ta en kaffe istället. Adjöken sa fröken (jag är fredagskul idag som alla märker)


Fitnessgudinnan!

Eller slapplisan, välj själva. MEN jag har inhandlat mitt träningskort och jag har varit och svettats på lunchen. Skönt men inte jättekul. Imorn ska jag gå på pass, TROR jag, jag tänker inte vara dum nog att lova för mycket, men jag borde iaf. Det är alltid nåt. Beach 2009, kanske. Jag satsar stenhårt som alla märker! (Jag kommer dö efter passet imorn)

Dagen har varit hektisk.. Möten missade hit och dit, och "oj, har jag besök, har jag glömt att boka rum igen?!" Eh ja, och alla rum är fulla två timmar framöver... "Ja, men du kan väl lösa det är du gullig?!" ooookej... Jaja, mer träningsvärk imorn efter jobbdagen än efter träningen. Bättre än inget.

Nu sitter jag äntligen och andas.. Skönt. Nu ska mamma till slut flytta från det stora huset. Skönt och roligt för henne men det känns faktiskt sjukt vemodigt. VÅRT, stora, fina hus. Som visserligen ligger åt fanders på landet och som jag ägnat dom senaste tio åren att klaga på (2 km till bussen FÅR man klaga på...). Men ändå.. Jag har upplevt så mkt där... Överraskningsfester,  min första riktiga pojkvän, underbara jular, sjärnklara nätter, mysiga promenader.. Allt möjligt sånt där. Känns så mycket vårat. Mitt, mammas och storebrors. VI fixade, VI valde hur det skulle se ut, VI kämpade för att det skulle bli vårt hem. Mått dåligt, blivit bättre.. Så mycket har hänt under några av livets viktigaste år i det huset. Sorgligt. Men mycket bättre att mamma trivs bättre, jag kan ju inte bli 13 igen, aldrig nånsin. Och jag kommer inte flytta hem igen, inte på bra länge. Om nånsin. Inte Robert heller. Life goes on. Ibland gör det ont att inse det bara. Djupt värre, sån är jag på tisdagar!

Jag och min man gick och la oss, hör och häpna, klockan fem över 20 igår. Helt sjukt tidigt. Men sinnessjukt välbehövt och skönt. Som som stockar till klockan 4, då var jag pigg och hade kunnat gå upp. Men nej, alldeles för bekväm för det så jag somnade mer än gärna om till 7. Tack & förlåt. Underbart med sömn.

Nu är det en halvtimme kvar av arbetsdagen, jag kommer väl somna på t-banan idag där jag ska trängas med svettiga människor, gosigt. Massa bra på tv ikväll, styr min skönhetssömn. Men det får gå.

Måndagskaos..

Efter söndagsångest kommer... måndagsångest. Toppenkul. Dagen har varit kaosartad. Men tack och lov ganska lugn i kalendern, annars hade det kunnat sluta illa. Dagen började med att jag upptäckte att jag låg själv och sov i sängen. Va fan? Micke kom ju hem och kramades inatt.. Han snarkade på soffan. Mysigt värre. Sen var frukosten äcklig och torr och nyhetsmorgon tråkigt. Såklart.

Kom in på jobbet efter att ha tittat som en söt hundvalp på alla som jobbar på tvåan, för att dom skulle öppna dörren åt mej. Skärmen med bildspel var paj, självklart, så jag trodde att jag hade börjat första dagen med att totalhaverera en stor plattskärm. Grattis, välkommen till oss! Men det löste sej och jag var oskyldig.. som vanligt!

När jag väl satte mig framför datan för att öppna upp växel och det kittet så funkade inte telefonistprogrammet och det slog mej att jag inte hade någon som helst aning om hur man ens satte igång programmet. Men det gick hyfsat. Men nu längtar jag hem Efter min slöfock.

Herå.

Smyckeskalas!

image26

Ja, jag vet att det tyvärr är lite suddigt, men min kamera är inte bästis med mej idag. Jag är mest nöjd över att jag hittade sladden till kameran och fick vända upochner på hemmet för att hitta två ynka batterier. Det här är inte riktigt alla, kanske har gjort fyra-fem par till men dom har jag gett bort eller sålt!

image27

Också suddigt, men det får duga det här oxå. Det finaste armbandet är dock för utlåning, men det får visas en annan gång. Måste nog shoppa hem lite pärlor nu.

Gonatt


Söndagsångest trots ostbågar

Jag borde dricka te och äta knäckebröd med mager ost. Istället äter jag ostbågar och dricker julmust. Ostbågar kan vara det bästa som finns. I snacksväg. Jag har inte stoppat ett uns mat i munnen idag förutom en skiva rostbiff. Jg känner verkligen i hela kroppen hur nyttig och duktig jag har varit idag.. Hälsosam värre.

Söndagsångest. Trots att jag svullar ostbågar. Jag har inte haft söndagsångest på länge, men idag.. Fy. Det är inte alls kul. Jag är säker på att jag kommer glömma massa saker på jobbet i morgon bitti, min första "ensamma" dag med alla morgonrutiner jag inte alls är van vid. Det gör ont i kroppen när jag har sekundvisaren ticka i köket för att dagen och kvällen bara rinner ifrån mig. Jag borde väl sova runt 20 eller nåt, men hur ska jag hinna ha skön kväll då? Jag är ju störd.

Jag och älskade Sofia hade en liten pratstund på dagen idag, det kändes bra. Tack, gumman för att jag fick prata av mej lite, längtar tills du kommer hem!

Dimman sen igår håller sig fortfarande borta, men söndages äckliga närvaro börjar som sagt smyga sig på. Men herregud, det är söndag varje vecka. Dumt, jag vet.

Jag blajjar bara nu så det är lika bra att lägga av.

Heerå

SlappZlatan

Allvarligt.. alla denna hysteri kring Zlatan, varför? Jag har aldrig fattat och jag kommer aldrig att fatta. Helt klart inte. Ja, han är duktig, mycket duktigare än de flesta på planen, MEN. Han verkar divig och igår gick han ju hela första halvlek runt på planen och lallade. Det funkar inte. Han var bra när han fick tag i bollen, men resten av tiden tyckte jag att han gjorde en riktigt jävla klen insats. Går runt där och ser ut att tänka på vilket hårband han ska ha nästa match.. Nää, usch. Slapp tycker jag att han är. Någon som håller med eller är alla beredda att höja honom till skyarna för ingenting!?

Nog om det.. Men jag har rätt i den frågan :)

Idag är det söndag.. Placebo, (förövrigt min senaste upptäckt, ja, jag är seg, men bättre sent än aldrig) i högtalarna och gott kaffe i handen. Godiset till frukost ger minuspoäng, men det får gå. Post Blue med Placebo, den kan man lyssna om och om igen på.. Men jag måste nog på något vis skaffa nya hörlurar till min ipod, dom är inte stabila.

Jag längtar så jag vet inte vad till London. 1,5 månad kvar av kyla, snö, jul och jobb. Hur ska den tiden gå fort? Kommer antagligen inte att hända. Tips på hotell i London tas gärna emot förresten. Tänkte passa på att bo lite lyxigt när vi väl åker, som inte är varje vecka. Mysigt ska det bli iaf.

Jaha.. helgen är snart slut. Igen. Känns inte alls så bra. Jag och mami kom på igår att jag på ett kick gått från snorvalp till finansvalp (som för övrigt är ett sjukt kul ord). Eller nåt. Lagom kul. Men det ska nog gå bra!

Nu blir det pärlpill och skaffa nya liggsår av soffan.

Hejhopp.

Vart är jag?!

Lördagen började sådär... Vaknade tidigt, till det älskvärda ljudet av snack i "Sällskapsresan", Mickes underbara alarm. Kunde inte somna om så släpade mig till soffan, mycket skönt. Bra och kul på tv ett tag och ångest inför en helt oplanerad dag. Micke drog till jobbet och jag hittade mamsen på msn och gnällde lite över mina obefintliga klädval till nya jobbet. Jag har inte sjuttifem skjortor att välja på, eller sju kavajer i olik färg och form. Jeans är tabu. Pallrade mig iväg och mötte mamma, vidare till Skärholmen. Hittade... ingenting. Ingenting som jag behövde, dregglade bara över saker jag inte har råd med och som jag troligen inte kommer vara en stor användare av. MEN. Varför lär jag mig inte att man inte ska prova kläder första dagen i lingonveckan? Det är omöjligt.. Jag försökte iaf..

Dagen har gått fort men har varit väldigt.. konstig. En lätt pngest har legat som en dimma över mig, nästan som yrseln för ett tag sedan. Huvudet har känts tungt men ändå lätt, låter sjukt konstigt och det var det oxå. Vart trött efter halva dagen, riktigt, riktigt trött och önskade att jag kunde teleportera mig hem till min soffa. Men nej. Det vart lättare att åka med till mamma, men jag drabbades av en störd hemlängtan.. Ångest för att inte sova med Micke just ikväll, vet inte varför.. Vill ha sovmorgon i MIN säng imorn, vill se mina program, vara för mig själv. Dricka te, kanske snyfta lite, fundera, besluta, lyssna på mig själv. Sånt gör man bättre i sin ensamhet skulle jag tro. Så jag kom över en bil och åkte hem. Hem ljuva hem.

De senaste dagarna har varit förvirrande.. Jag har inte varit mig själv, jag har fått små pustar av ångest, korta men intensiva. Några ggr om dagen i några dagar. Varför? Jag vet inte.. Varför, varför, funderar och funderar. Blir värre och runt, runt... Lösningen som jag inte än kommit fram till finns inte, vilket irriterar och stör. Jag tvivlar ibland. På mig, på mina vänner, på det mesta. Mest det runt omkring. Analyserar. Får inte bort tankarna. USCH! Vad gör man? Försöker få ur kompisar saker, försöker tolka meningar, ord, ton. Omöjligt. Kommer ingen vart vilket får det att snurra.. Men jag börjar inse vilka som verkligen är där och vilka som finns när det behagar dem själva. Jag vill inte ha det så, inte just nu. Jag orkar inte. All in eller inget. Summa summarum, jag har mer än en gång känt att jag tittar på mig själv på nåt sätt. Svävande? Ja, kanske. Svårt att förklara. Att sätta ord på. Jag vet inte vart JAG är. Vilse, kanske. Jag önskar att en karta skulle hjälpa, men nej. Jag funderar på saker som jag i vanliga fall inte skulle tänka på, saker som inte kännetecknar mitt jag. Bra eller dåligt? Jag har ingen aning och det är frustrerande. Det här har hänt förut, det hjälper ju tyvärr inte att leta. Helt plötsligt står jag väl där. Men väntan är inte uppskattad.

På vägen hem småshoppade jag på Maxi, frukostsaker och underbar mjölk till kaffet imorn. Nytt pålägg, söndagen kan bli bra. Nya smycken, pillra, pyssla, bada, skrubba, fila naglar. Egentid. Så sjukt underskattat.

Nu ska jag nog sluta deppa för stunden, jag skrattade en hel del i morse efter en del surfning på ett par bloggar. Människor är ju så roliga.. Det finns inget bättre. I morse hittade jag en liten flicksnärta som lös upp min morgon. Jag vet verkligen inte hur gammal stackarn var, kanske 16-17. MASSA sminkad, till skolan, efter träning, HELA tiden. Som en äcklig skådisbrud på tv som lägger sig sminkad och vaknar upp perfekt nysminkad. Onaturligt konstigt bara. Självklart hade hon bloggat genom att lägga upp videoinlägg. Det första klippet jag såg innehöll en beskrivning på skillnaden mellan att lägga upp en video på Youtube och på bloggen. Lärorikt? Sedan kom ett härligt inlägg om att hon såg förjäääävlig ut efter sin träning och hon hade inte ens duschat (HJÄLP, hur kan du visa dej, kvinna!?), men var fullspacklad och blöt i håret. Inlägget avslutas med att hon med pip fjantröst, kommer på att det kliar ovanför brösten, varpå hon kollar ner, kliar sig och gnäller "men aaaaaj, jag har fått några typ utslag" och visar väldigt gärna sin urringning och där tog det klippet slut. Jag skrattade. Högt och länge. Jag vet inte ens vad jag ska säga, människan behöver upplevas. Ibland finns det inte ord för intelligensen på denna jord. Imponerande.

Oj, va jag lät bitter och avundsjuk i det där stycket, men icke. Ledsen att göra er besvikna, men låååååångt ifrån. Det är mest skrattretande. Speciellt när folk skriver eller säger att "Alltså, jag är såååååå (jag försöker få till den rätta tonen, men svårt i skrift) nervös för att visa mej för jag känner mig sååå inte snygg idag" Jobbigt. Ilandsproblem? Haha. Svårt rubbat. Men väldigt kul.

Jaha.. ja, jag ville hem och det är skönt att vara hemma. I väntan på matchen.. Gårdagen bestod av jobb och några öl på Sture och sen en tur till Söder för att hälsa på svärmor. Ölen gav inte ens mersmak och jag är riktigt nöjd med det. Ikväll sitter jag hellre och kollar på matchen själv, sällskapet jag har att erbjuda idag är inget att hurra för och då är det väl lika bra? Tänker jag fel då?

Nu ska jag iaf barrikadera mig i soffan, äntligen. Mina gröna kuddar, mina sköna filtar och kvällens godaste, Julmust!


Tisdagsvin eller botningste?

Dagens ilandsproblem.. Vinsuget växte sig lite större (det var obefintligt innan) när jag kollade igenom några bloggar och jag kunde för allt i världen inte bestämma mig för om jag skulle ta ett glas vin eller dricka en kopp te, för att istället försöka bota min förkylning. Det tog en halvtimme för mig att besluta mig för att smaka på vinet, för att sedan koka te och njuta betydligt mer än det. Lösningen var nära.

Jag har väl egentligen inte jättemkt att skriva om idag.. Dagen har varit slapp, igen, jag har givits utegångsförbud för att min förkylning ska försvinna till upplärningen på torsdag. Det går sådär. Jag har glott på film, druckit te, ätit nyttig lunch och pulat med örhängen. Igen. Men motivationen och inspirationen är inget att skryta med för tillfället, snarare ganska trist och enformigt.

Jag läste just en blogg, där skribenten i fråga skrev att hon hade uppemot 8000 läsare.. Det är sjukt. Det sto dinget intressant, whatsoever "Hej, idag har jag haft datakunskap i skolan, jag jobbar som modell" Grattis, du är vinnaren i världens sämsta bloggare, eller? Visst, jag läste, men jag råkade ju dyka på bloggen, gör 8000 personer om dagen det? Kanske. Förlåt mej i så fall. Observera att jag härmed inte påstår att min blogg är sådär väldigt intressant, men så har jag ju fem-sex halvtrogna läsare oxå, fullt medveten om denna katastrofala läsarskara, ja :)

Jag ska iaf dra mej ner och handla med ipoden i öronen och mössan på skallen ska jag hålla mig frisk. Inhandla nåt gott att knapra på, just nu skiter jag i att allt gott är onyttigt, för jag är ensam och har tråkigt. Dessutom har jag halsat hosmedicin halva dagen, och det är inte ett hett tips.

Adios

Bling bling på bild

Då var det dags att visa upp nya konstverk.. Eller nåt. Satt och pulade största delen av söndagen igår, min äckliga förkylning hindrade mej från att åka och kramas med pappa på fars dag. Förlåt.

Men jag fick iaf lite gjort!

image22



image23

image24

Släng gärna tips eller inspiration all over the place!


On fire & stort frågetecken

Hjälp va jag vart skojig såhär på kvällskvisten.. Jag är imponerad av mej själv. Får man det? Jag kunde inte trakassera min lillebror med idol-sms ikväll, då han innan deklarerade att han inte kollade. Svikare. Så jag hittade en annan roliga att sms med. Hon tyckte att jag skulle rösta på Amanda och jag sa att "Det är klart, hon är ju den enda i Idol som jag skulle ligga med".. då fick jag gnäll om att jag nog inte var vit, jag lät fullare än nånsin...

Jag tyckte även i Idol idag att Marie såg ut som Sponhgebob FYRKANT i den där klänning. Varför sätter man inte på henne något som passar henne istället? Dumt drag.. Sen att Christoffer kunde åka istället för Mattias!? STORT ? Vad hände? Christoffer var ju en av dom bästa idag, medan Mattias är en sjukt tråkig liten pojkbandkille som alltid sjunger likadant, rör sig likadant och alla låtar hade kunnat vara samma. Att be Mattias sjunga disco är som att be mej sjunga!! Det gör inte någon frivilligt. Knappt under pistolhot. Den största frågan är ändå varför och hur den där fula jävla Andreas fortfarande var kvar! Kom och hjälp honom någon, man kan inte se ut sådär som han gjorde på första uttagningen.. Och hans fru ska vara frisör? Eh.. Byt jobb kanske? Han rörde sig dessutom sämre än en blind med amputerade ben och käpp.. Herregud..

Just nu sitter jag och min kära vän Lisa och har en väldigt underhållande och intelligent konversation på msn.. Lika bra att fläka ut den..


Lisa säger:
christoffer d

Lisa
säger:
skulle inte åka ut

Lisa
säger:
tönt andreas

Lisa
säger:
skulle åka

anna säger:
ja. Andreas är en jävla fjant

Lisa
säger:
ful e han oxå

Lisa
säger:
vet du vad ak

Lisa
säger:
jag kom på nu

anna säger:
näää?

anna säger:
Ja, han är sjukt ful och äcklig

Lisa
säger:
vi måste ha en kväll sen när vi bakar pepparkakor

anna säger:
JA!!!! Värsta mysigt )

Lisa
säger:
men mår lite illa utav honom

anna säger:
ja.. jag vet!! hans fula fräknar och hans fula krulliga hår. KRÄKS!

anna säger:
har han rött krulligt hår på snoppen oxå? gaaaaah

Lisa
säger:
ja, mysa runt o dricka glögg (tycker inte om de) o baka pepparkakor

anna säger:
jag fick en kväljning

Lisa
säger:
japp

Lisa
säger:
ha haha

anna säger:
jag gillar inte heller glögg, men vi kan dricka det iaf. vi är ju svinbra på att dricka

anna säger:
Tyckte du oxå att Marie såg ut som Spongebob?

Lisa
säger:
har man rött i skäggväxten så har man oftast rött i pubis håret

Lisa
säger:
¨minst sagt

Lisa
säger:
nej, tycker att de e lite coolt att hon inte döljer sin kroppshydda

anna säger:
Men han har inte rött, han har ÄCKLIGT morotsoranget. Fattar inte folk varför det finns hårfärg?!

anna säger:
Hydda kan man ju verkligen säga..

anna säger:
Ja, man behöver kanske inte dölja, hon ser ju sjukt bra ut, men man behöver ju kanske inte överdriva med en s.k diskoklänning där allt smiter åt där det väller på na

Lisa
säger:
gillar att du använder na

Lisa säger:
nej, de har inte riktigt kunnat klä henne

Lisa
säger:
men de värsta är att jag tror att de har färgat honom så röd

Lisa
säger:
han var nog inte riktigt så röd från början

Lisa
säger:
men pippkakor måste de bakas


Enjoy. Vi är, iaf jag, lite elaka men folk får vara småelaka mot mig oxå om du känner för dej, jag har en bit till tårarna.

Nu ska jag glo på Paul på 3:an, han är vacker.

Tack & Förlåt

Nya tag och fredag

Jag mår bättre idag. Gladare och mer utvilad. Micke var hemma med mig igår kväll och fanns där så fort jag behövde. Behövligt. Flera ggr om. Jag tänker fortfarande på er, men jag har insett att jag är hjälplös, kan inget göra, hur ont det än gör.. 

Idag är det fredag. Jag är för första gången på en reklambyrå på Skeppsbron. Kan inte rutinerna, kan inte personalen, tusen namn, men alla trevliga och softa. Det ska nog gå bra. Jag vill ha en sån här reception till min. Skratta bland kollegor, hjälpa till med beslut, vara "nån". Kunna säga "på jobbet.." Konstigt? Kanske, fast jag är nog inte ensam om att vilja ha fasta punkter.. 

Samtalet "skulle" kommit igår, har inte hört ett pip. Bra, dåligt? Vet inte alls.. Undrar, hoppas, önskar. Men börjar inse att det är kört.  Varför? Vad mer kan jag göra än att vara mig själv? Det verkar ju inte räcka någonstans. 

Yaya.. som sagt, inte vara deppig. Folk har det värre. 

Fredag... Jag vet inte vad jag ska göra. Inte öla, inte klubba, inte vara med Majkie.. Antagligen blir det att laga middag och glo Idol. Alone. Men det känns okej.. Pärla, hade ingen ork eller lust igår.. Städa i vårat sovrum som ser ut som Tjernobyl. Måla naglarna.. Dricka te. Perfekt fredag, eller vad? Ska försöka träffa Änki som är i Sthlm över helgen. Fika, skvallra, vara tjejiga. Höstmys. 

JAg är fortfarande inte extremt motiverad till att blogga om nåt skoj, så det här får duga för nu. Lunchen ska fixas. 

Tack & Förlåt 

speechless..

Jag vet egentligen vad jag ska säga.. Jag trodde i morse att den här dagen kanske skulle bli bättre än igår. Fortfarande känns hjärtat tungt och livet sjukt och orättvist. Pratade med en vän i förmiddags och talade om skolkamraten som gått bort.. Då svarade hon "Som tur är har jag aldrig varit med om att någon jämnårig kompis har dött" Efter lunch skrev hon till mig "Jag fick just besked om att en gammal klasskamrat till mig omkom i helgen i en bilolycka" Ironi. Helt sjukt. Jag kan inte säga så mycket mer om det här.. Jag vill prata, men ändå inte. Disskutera, känna, tänka efter. Men ändå inte. Det gör ont och känns onödigt. Kan inte ens föreställa mig nära och kära till de omkomna. Jag önskar att jag kunde säga att jag förstod, om så för att få folk att känna sig lite bättre. Men nej. Det är omöjligt. Ofattbart. Tomt.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva annars.. Jag är medveten om tråkighetsgraden på den här bloggen för tillfället men det får accepteras. Jag jobbar på, segt idag, vill att det ska vara eftermiddag, vill åka hem och lägga mej under täcket i soffan. Börja på några örhängen, mitt lila armband. Kolla vänner, tänka på annat. Sova tidigt, få ett bra besked under dagen. Ring, ring, ring.. Ha Micke hemma..

Dagen har varit som en bergochdalbana. Kaffet är inte särsklit gott ens. Glad över lunchen med pappa iaf, det var trevligt, skratta och skoja tråkigheter som jag och han är experter på. Skönt.

Imorn är det fredag.. Ska jobba, själv på ett ställe för första gången, förhoppningsvis utan problem. Sen ska jag kolla på Idol i min ensamhet och dippa grönsaker.. Nyttigt värre. I morse var jag tillräckligt glad för att googla runt med lite bilder osv, men nu känns det mer meningslöst.. Ska försöka hälla i mig lite te istället.

sorgsen, ledsen, & förbannad

Skallen går på högvarv.. Sjukt mycket tankar, om allt, mest livet, byter plats med varandra i rasande fart..

Förvirrad.

Fick höra idag att en gammal skolkompis gått bort i helgen. 23 år. Så sjukt orättvist! Jag vart chockad över min reaktion.. Ingen jag känner speciellt väl, men många bekanta var vän med honom. Vi hade några lektioner ihop på gymnasiet och gick i samma högstadie. Jag läste artikeln medan en klump växte i halsen, och nu vill tårarna komma.. Jag beklagar verkligen till alla er som kände honom, men jag kan inte hjälpa att jag reagerar såhär. Ja, jag skäms. Jag borde inte göra det, det är inte mig det är synd om, det är inte jag som mår dåligt. Det är inte jag som ska gråta eller vara ledsen, men jag är det för andras skull.. Oavsett om jag känner personen i fråga eller inte. Varför rycks livet ifrån en så tidigt!? Det är inte rättvisst.. Vad ska man göra för att undvika det??

Vad är det för värld vi lever i? Två killar blir nermejade mitt i natten i Stockholm city efter ett bråk. VA!? Hur fan kan det ens finnas!? Folk kan inte vara friska. Ett bråk, spelar ingen roll om dom så bråkade om familj/andra vänner/17 miljoner, whatever, man kan inte bara få för sig sen att man ska döda någon genom att köra ihjäl den man är arg på. Det är ju inte friskt. Och hur lätt är det inte att komma undan med sånt!? Nu greps dom ju visserligen i natt, men hur många ggr har folk inte kommit undan! Jag mår illa bara av tanken..

Jag är sorgsen för att jag inte riktigt vet vad jag ska känna eller tycka. Ledsen för att livet är så skört, att man aldrig vet vad som kan hända.. För att man inte kan skydda dom man älskar mest av allt. Vad man än gör kan man inte se till att folk inte råkar illa ut. För att man är så förbannat jävla hjälplös. Förbannad för att det finns så mycket idioter, som inte inser vad ett människoliv är värt. Oavsett all ilska i världen.

R.I.P


Seg, segare onsdag

Visst, klockan är bara 8.30, men dagen känns seg. Väldigt. Jag är snuvig (igen) och har druckit dagens första kaffe utan resultat. Solen börjar iaf sippra fram under markiserna. Det är ett plus. Telefonen har varit så tyst att jag provade att ringa, för att kolla så jag startat upp rätt. Det hade jag.

Somnade rätt tidigt igår, vaknade dock många ggr i natt, som vanligt den sista tiden och kropp o knopp vill inte riktigt vara med idag. Mycket piggare igår. Suck. Helg snart igen och jag vet inte vad jag ska göra.. Inte festa iaf, vad gör man? Låter tragiskt men lite så är det.. Det är det jag är van vid, ungefär.. Om inte en hel natt så några öl. Men jag vill inte. Orkar inte vara bakis, äcklas av tanken på alkohol.

Skyndade hem igår i regn och fick god o nyttig middag. Couscoussallad. Gott och bra. Blev mätt ovanligt fort och stoppade i mig en banan innan jag skulle sova för att inte vakna hungrig inatt. Åt bra frukost i morse, är fortfarande väldigt mätt. Känns som en bra början.

Fy, det här känns ju rätt trist. Roligare att skriva om nåt roligt.. hmm..? Sorgligt men sant, men jag kommer inte på nåt just nu som faktiskt känns roligt eller speciellt bra.. London o januari, visst, men det är två månader till dess.. Jag blir inte speciellt smart eller duktig av att stirra in i en dataskärm. Jag vill ha en utmaning. Nåt jag antagligen inte tror att jag klarar av, men som jag ska fixa. En kick. Motivation. Inspiration. Vart finns sånt?

Substansexplosion

Jag tänker för mycket. På jobbiga, onödiga och irriterande saker. I morse tänkte jag te.x på varför rulltrappor är så långsamma, det störde mej när jag hade bråttom till jobbet efter en försenad tunnelbana. Och jag brukar tänka på vad jag vill göra med mitt liv. Typ jämt. Det är jobbigt. Och irriterande. För jag vet inte, jag tänker, tänker, tänker.. men kommer fram till.. nada.. Samtidigt så önskar jag mej vara mycket mer konsekvent med allting jag gör. Jag ska iaf inte dricka på ett tag, det är fortfarande så sjukt skönt att ha kvar känslan.

Jag började skriva i förmiddags, men nu hann klockan bli 14.50. Skönt. Lunchade med Jonna,mkt trevligt med skitsnack och en glad tjej. Lunchen var dock inte så väldans god, så jag siktar in mej på min youghurt och mitt äpple som skall intas inom kort.

Appropå vad jag skrev om imorse.. Jag vill så mkt. Kan säkert mycket mer än jag tror, men  hur? Var? När? Vem?

Jag vill...

* ha en egen reception som jag kan höstpynta, med värmeljus och nåt annat murrigt
* köpa ett dubbeltäcke så jag slipper sova långt ifrån varm hud och slippa frysa på nätterna
* åka till solen och njuta av vågor och avslappning
* bli 25 kg smalare så jag kan ha mina favorit (sjuuuukt smala) jeans
* att det ska bli januari och London NU
* vara en glad, mysig hösttjej (tips tas emot)
* kunna dricka massa kaffe utan att bli kissnödig
* verkligen, verkligen få ett bra besked innan torsdag..
* kunna ha stickiga sköna hösttröjor
* köpa ett par sjukt snygga stövlar
* åka till Amsterdam och hälsa på Pongo
* hälsa på Sofia i Odense
* bli designer av nåt slag
* gå en make-up utbildning

Ja, jag VET att jag kan göra nåt åt det mesta, men allt går ju inte. Hur gör jag så att det blir januari nu? Känner jag INGEN som kan fixa..
Inget blir ju bättre av att sitta här och önska, men vad gör man? Vill man så vill man, inte mycket att göra åt.. Och jobbar man en vecka i månaden kan det bli svårt, jag vill gärna skippa att bli VIPdeltagare i Lyxfällan 22 år gammal..

Igår var vi iaf och storhandlade, otroligt skönt. Kylen är för första gången på månader full, och allt onyttigt och fullproppat med socker är för första gången slängt. Otroligt skönt. Ingen alkohol, ingen tokfet mat. Slut på det äckliga. Jag och min söta lunchdate pratade om idag att det är ett under att jag inte för länge sen kollapsat av sjkörbjugg (hur satan stavas det?), fettförgiftning eller sockermissbruk.. Jag är förvånad. All fyllemat efter krogen, all bakismat, alla feta pastasåser, USCH. Nu vill jag mest vomera när jag tänker på det. Men ikväll ska jag få god, nyttig och vällagad mat till middag och skratta åt Ugly Betty som tydligen alltid ska vara ful. Och imorn ska jag hoppas på lunch med papi som tydligen jobbar i porten brevid.

Tack & förlåt.

Ensam mamma söker..

Ja, jag tittar faktiskt på det. När jag första gången såg reklamen tänkte jag bara "vad är det för jävla idioter som ska vara med i ett sånt program!?" Men sen fastnade jag. Och det har faktiskt varit ganska underhållande. Jag måste tom erkänna att jag vart lite nervös idag, när tjejerna skulle välja, iaf några av dom.. Sen att en inte valde nån, känns ju mer som tid i TV och hjälp med bygge av veranda än den egentligen anledningen i programmet.. Eller?

Men nu är jag lite förbryllad.. Är det så många som kollar på det programmet att det inte ens GÅR att gå in på tv3.se nu? Mysko. Men men.. jag får väl vänta.

Idag har jag ägnat dagen åt lille Ludvig och Jocke. Vi har varit på Erikdalsbadet och badat bubbelpool och Ludvig har hackat tänder i stora bassängen. Jag och Jocke oxå för den delen, svinkallt. Hua. Men det var underbart att gosa lite med lillen igen iaf, han sov när jag hämtade men sprack upp i ett stort leende när han vaknade till med mig bredvid sig. Underbart.

Det har varit en konstig natt inatt.. så nu sitter jag hemma och väntar på min kära sambo som jobbar, jobbar och jobbar. Kul. I natt drömde jag att jag var med i 24, och att Sanna skulle spränga mej i luften med en handgranat. Och jag fick den precis vid foten, men gjorde bara illa benet och magen. Det gjorde LITE ont, jag skadades inte. Men Sanna försäkrade idag att hon aldrig skulle göra så, för hon vet ju inte ens hur en handgranat fungerar. Känns tryggt tycker jag. Jag vaknade lagom till att jag hade sprungit ifrån nästa handgranat och var vaken framför "Home & away" i ungefär två timmar.. Så spännande på TV runt 4 på morgonen..

Nu ska jag iaf slänga in handduken för idag tror jag..

Smycken på bild!!

Nu fick jag det äntligen att funka.. Hoppas bilder går att tyda bara.

Här är örhängena och halsbandet jag nyligen gjorde till Mickis..

image18 


image19

Halvklart.. Den lilla svansen i mitten saknas dock.

Ett par bara vardagliga, enkla örhängen, som jag älskar.

image20

Tyvärr suddigt, men bättre än inget.

Ett par något partyörhängen i en underbart blå koboltfärg.

image21

Nästan färdiga..

Allt för nu iaf. Tjipp

Nykterist & örhänge

Ja.. tro det eller ej. Men nu får det vara nog. Jag ska sköta mej, med mat, träning (hoppas, hoppas) och vita veckor. Vissa baksmällor är sååå inte värda kvällen innan. En sak att känns så dagen efter, då huvudet väger bly och allt annat känns äckligt, men det är skönt att även känna så några dagar senare. Ingen tror mej, men jag kan minsann bevisa! Spara pengar till London, lyxa till det på helgen istället, kanske en godisbit. Mitt nya liv. (Lycka till)

Idag är det lördag... lördagar är bra. Och sköna. Majkie jobbar och jag ska tillbringa kvällen hos pappa med min underbara lillebror som jag inte träffat på 100 år. Imorn tar vi med oss prinsen och åker och badar. Ludvig älskar tydligen ångbastu, killen är 1,5 år. Ska bli najs.

Jag bara sitter här hemma och sitter.. det är lagom kul. Verkar inte heller vara en massa folk hemma som man kan tvinga ut på stan, som antagligen dessutom är fullproppad med folk. Vilka problem va?

Här är förresten ett par av mina örhängen, som storasyster ska få. Dålig bild, men dom är ganska coola tycker jag.

image17  

Min sladd till kameran är fortfarande borta, så ett suddigt mobilfoto får duga. Fler kort kommer inom kort.

Nu ska jag nog hoppa i ett bad, plocka och fixa bort stöket här hemma och gå ut i luften.

adjökens

ensam tjejkväll och..

Jahapp.. så sitter jag här igen. Jag vill ut på stan och röra mej, ta en öl, snacka skit. Jag hade planerat en tjejkväll i min ensamhet, ett glas vin, pärla, skön musik, laga mat.. det sket sej rätt fort. Det är KASST att vara ensam. Nej, det är det inte, inte alltid. Men just nu.. Självklart var jag tvungen att sätta på Bed of Roses nu oxå, lite tårar, ja men visst, kan ju inte bli bättre.

Ja.. efter några minuter tittandes på Bon JOvi, hjälp. Ge mej. Han är ju vacker. Nästan lika vacker som chris cornell. Vilken man. Chris-skivan är borta, men jag lever fortfarande på minnet från hans bara kropp på konserten i höstas, yummie. Så jag tänkte att jag skulle drömma mej bort hos Bon Jovi lite istället.. Mmm..

Jaja. Iaf. Imorn ska mina partytjejer på kryssning. Jag vill följa med har jag kommit på. Svårt nu dock. Och jag är bitter för att jag inte fått samtalet idag som jag väntat på sen 8 i morse. Kört. Tack och förlåt.

RSS 2.0