.

Så nu jäklar..

Min nya adress Kockfrun

Tjing!!

Jag behöver verkligen slappna av lite. Men det känns på snudd omöjligt. Varför, varför? Jag har ingen aning men jobbigt är det. Hur gör jag på jobbet för att känna lite sinnesro? Det är ca 60 personer (av kanske 120) som är på semester. Inte ens dom interna mötena blir av. Det finns ingenting att göra som inte innebär att jag måste lämna repan. Och det går inte så bra heller, eftersom jag till största delen är själv. Nästa vecka lovar jag att springa runt och göra nytta på andra ställen. Men här och nu? Där man kan sitta en hel dag i vanliga fall och ha totalt fullt upp med bokningar, mail och telefon? NADA. Lagom kul. Och trots detta kan jag inte slappna av, vilket irriterar mej något fruktansvärt. Borde det inte vara okej att vara lite lugn när det i vanliga fall är så mycket att man inte ens kan gå iväg en kvart på lunch?

I måndags var det nästan tre veckor sedan jag drack kaffe. Har inte så mycket som sippat på en kaffekopp under semestern. Nu avlöser kopparna varann som en löpeld, det är väl roligt att dricka kaffe när man inte gör så mycket annat? Ibland varvar jag med en klunk isvatten.

I morgon är det i alla fall fredag. Och nu är det bestämt. AW på Johannas balkong. Mysigt värre. Jag kan behöva en underbar människa att hänga med efter en tung arbetsvecka, och jag behöver se lite kreativitet efter mitt otroliga presterande med smycken och träning och allt sånt den här veckan (obefintligt).

Såhär fint och kul är det  i alla fall för mig just nu.

 

Gott.

Helvete. Solen är egentligen inte så bra. Jag vill dricka vin nu. NU. På min soliga balkong som jag inte kommer se skymten av inom flera timmar. Iaf tre. Det rycker så förbaskat i vintarmen när det är sånt här väder. Speciellt eftersom det regnat någon skvätt i stort sätt varje dag under min underbara semester. Så till helgen hade jag ju bestämt mej för att inte dricka eller att gå ut och festa. Spara pengar, samt rehaba mej lite efter semestern, men så kommer solen..
Det är onsdag. Och jag vill dricka mej salongsberusad på rosévin. Är det verkligen okej?

Än i måndags alltså.. Jag påbörjade ett tjusigt inlägg igår, men det gick inget vidare. Så det får bli svammel idag istället.

Igår på min lunch kilade jag med glädje och inhandlade Liza Marklunds nya bok "Livstid". Det var nästan så att jag grät en skvätt när jag ganska så nyligen läste ut "Nobels Testamente". Anledningen var inte att det var direkt extremt gråtframkallande, utan snarare för att jag inte hade en aning om när nästa bok skulle komma. Den slutade med andra ord relativt spännande.. Nu slog det mej oxå att jag redan skrivit massa rader med bara dravvel (Där ser du, Johanna). Om en jävla bok. Men ändå.. Saken jag ville få fram var att jag köpte den igår, läste på vägen hem, slängde av mej jobbkläder väl hemma, åt chips (jag känner mej som en gris med mask i magen dagen innan mens) till middag och tappade upp ett bad. För första gången på riktigt länge kunde jag slappna av lite grann efter jobbet. Tack vare en bok som jag kunde sjunka ner i. La mig i badkaret bland allt skum och gaaah, orgasm. Nästan.

Gick och la mej strax efter 20, men när jag slutade läsa var det inte att gå och lägga sej "tidigt" längre. Somnade efter ovanligt få vridningar och vaknade halvt död i morse. Tröttare än tröttast. Kämpade mig iväg till slut iaf, och nu har jag haft en ooooootroligt givande dag. Öppnat några worddokument, svurit över raderade dokument och lita sånt kul. Åtminstone så har jag haft en härlig lunch idag med en filt i Humlegården och en massa sol. Dock en äcklig macka till lunch, men man kan ju inte få allt en onsdag som denna. Två dagar kvar till fredag. Det var länge sen jag längtade såhär extremt efter en helg.

Tjing

Två veckor har gått snabbare än snabbt. Inte alls så himla uppskattat från min sida. Är tröttare än någonsin och min lilla glimt av motivation som satt i igår är som bortblåst. Den försvann i samma veva som jag igår kväll insåg att det skulle bli sjukt svårt att somna eftersom att väckarklockan återigen ställts på alldeles för tidigt. Och eftersom att jag aldrig vet vad som väntas när man kliver innanför dörren. Dagen har dock gått rätt okej men långsamt. Inte många kottar här inte..

Just nu är inte riktigt saker som dom ska vara. Eller som jag önskar att dom var (fast är det nånsin det?). För inte alls så länge sen, hade jag med mycket övning, lärt mej att trycka undan vissa tankar och känslor. Den kunskapen besitter jag inte riktigt längre, vilket är väldigt jobbigt. Det är påfrestande att hela tiden tänka på saker som man ändå inte kan nysta ut. Varför ska man älta det då? Eller varför måste just dom förbaskade tankarna komma tillbaka hela tiden? Jag börjar tröttna på att återigen gå runt med skallen full av dystra tankar, men vad gör man? Varför ska det nödvändigtvis vara så förbaskat svårt? Orättvist.. Jag är splittrad till tusen.

Nu är åtminstone måndagens arbetsdag snart till ända. Äntligen. Bara fyra dagar kvar till helg. Helgen då jag på allvar ska vila upp mej, pyssla hemma, kanske göra ett örhänge eller två, inte dricka alkohol. Ta hand om mej själv. Prova alla mina nagellack och se vilket som passar bäst till min frisyr? Nej, kanske inte riktigt, men göra ingenting. Fisa som Cami skulle ha sagt och jag skulle kalla det äckligt. Men fan så skönt det ska bli.

I lördags kom vännerna som normalt är bosatta utomlands för tillfället hem till mej för ett skönt förpartajj. Och så några till. Det vart en massa kort tagna, och ännu mer alkohol intaget. Mycket skratt, sjuka minnen och härliga nostalgitrippar. Tack, flickor för en kul lördag. Tills vi kom in till stan och hittade en praktiskt taget medvetslös snärta på marken som spytt ner jacka och ben. Ensam. Vi försökte med det ena och det andra och det vart flera samtal till både polis och 112. Kötid. Inte helt okej. Idioti om jag får säga det själv. Jag fattar väl att dom har mycket att göra en lördagsnatt mitt i sommaren, men ringer flera oroliga tjejer om ber dom titta till en tjej så kanske man ska överväga att ta det på allvar, istället för att säga "vi kommer" och sen när man ifrågasätter det en halvtimme senare säger: "Men ni måste förstå att vi prioriterar våldtäkt" Den här stackars jäntan visste inte ens vart hon bodde, jag vill inte ens tänka på vad som hände efter att hon sprungit ifrån oss och vägrat ta emot vår hjälp.. Men men, vi försökte och vi gjorde det bra. Även om det inte var det bästa sättet att avsluta våran lördagsnatt.

Det formligen tokregnar ute och jag ska snart traska mot tunnelbanan. Jag är inte överförtjust men vad gör man. Ett varmt och mysigt bad och en jäkla massa sökningar på nätet när jag kommer hem till ensamheten, hur bra låter inte det?

Jag har varit kass igen, jag vet. Förlåt. Men semesterns lata dagar har inte till så stor del ägnats åt att sitta och glo framför datan. Bara ibland. Fort men jävligt säkert (tyvärr) börjar vår semester lida mot sitt slut.. Men det först nu jag fattar hur mycket jag vill åka utomlands. Till garanterad värme och långa, sköna stränder. Ta mej dit på momangen. Varför ska nästan alltid pengar vara problemet? Skit oxå. Hösten måste bara bli snäppet bättre. På ett eller annat vis.

Semestern har bestått av en liten del förtäring av alkohol, alldeles för lite sol men mycket skratt. Åkte ner till Lisa som är på hembesök i Karlskrona i några dagar. Mös i den mysiga lilla staden och drack några för många öl. Igen. Jonna hade födelsedagskalas/inflyttningspartajj i lördags, somrigt och skojigt. Den här veckan har semesterkassan börjat tryta en aning, så det har blivit lite sol på balkongen, minigolf som jag såklart förlorade och så igår.. Pubrundan på söder. Mycket trevligt, kanske inte jättesunt att stanna på VARJE ställe på Götgatsbacken, men kul hade vi. Kanske inte är jättesugen på öl idag, men jag mår bra.

I helgen väntar kalas med flickorna som äntligen är hemma från all världens hörn (känns det som ibland).. Men först lite pärlshopping, nu ska jag banne mej komma igång igen.

Hejhopp

jag har lovat och jag ska göra det igen..

sorgligt nog har jag nu suttit och lyssnat på "Westlife" ett tag. Haha säger jag själv. Allt det gamla. Låten jag förlorade sokulden till. Låten vi satt och skrattade åt runt lunchbordet på gymnasiet. Sen kom jag in på "Five" och hur mycket vi lyssnade på sannas (lyllo henne som fått den nya skivan) nya skiva och började älska låt efter låt. Vi kanske var... 13? då måste det ha varit okej. Jag menar det inte som ett försvar, mer som en rolig grej såhhär i efterhand. Sanna fick den nog i julklapp och efter ett sportlov oskiljaktiga lnskade jag den i födelsedagspresent (jag fyller ju i februari) och fick den. Kort därefter var det inte bara hon som kunde hela texterna. Vi "rappade" tillsammans till "Mr. Zowalopa"

Senare vart det så att det blev sportlov.. Sofia var i alperna med familjen och alla andra var upptagna med sitt. Men inte jag och Sanna. Jo, vi var upptagna. men inte med att svischa ner för backarna eller nåt annat sånt, nej. Vi var fullt upptagna med att använda kikarna för att kolla på killarna som skulle till sina ishockeyträningar på Rödstu Hage. Hett värre. I bakgrunden lyssnade vi på "Popsie" (som jag för övrigt har i bakgrunden till detta eminenta inlägg) och "The Moffatts". Det gick så långt att vi sprang ut på gatan och sparkade feta snökockor ut i vägen för att få syn på dom "heta" hockeykillarna som kom med bussen från Salem.. Herregud. Vad höll vi på med? Samtidigt som jag nu, typ 8 år senare, känner igen varenda känsla så fort jag hör dessa låtar så undrar jag... Men jag bjuder på den. Vi var små, och oj så kul vi hade. Vi låg och trånade och jag väckte henne varje morgon med mitt stirrande (jag var rätt morgonpigg vid tillfället). Efter det vart det svårt när skolan började och vi inte skulle sova i samma rum..

X antal år senare fortsatte det.. men det var väl ungefär då som Westlife kom med sin andra skiva. Westlife som jag absolut aldrig hade gillat. Men som ändå gick varm i min skivspelare samma kväll jag blev av med oskulden på riktigt. (ja, det kanske låter slampigt, men det var min första riktiga kärlek och han hade fått vänta i över 2 månader). Vi tjejer i klassen skrattade dock gott åt "Uptown girl" och diverse andra låtar.

Gymnasiet var för mej en resa.. kul nästan rakt igenom. Första terminen så hände docjk en hel del jobbiga saker som jag inte önskar någon 16-åring, men jag överlevde det oxå och vart snart stark igen. Och då fortsatte skratten. Gång efter gång. Span hit och span dit. Vi var oxå väldigt duktiga på smeknamn.,.. "Håriga armen" för en tjej i klassen som hade h¨rigare armar än Enzo. Kanske elakt nu, men kul då. "Han med flätorna" Ett span någon hade på en mörkhyad kille något år äldre än oss med med skallen full med flätor. "Broilern" - killen som trodde han var snyggast i världen och som vi beviserligen inte kunde låta bli att tycka att han trots allt var rätt snygg.. Och så Skudd. Skudd som någon var betuttad i men som många år senare haffade den andra av oss.. Sjuka grejer. Men samtidigt jävligt kul. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, Ge mej min gymnasietid tillbaka. Om så bara den dagen då matsalen serverar den äckligaste maten. För vi hade jävligt kul ändå.

Gonatt