.

Jag gick duktigt upp 06.30 för att hinna äta en god och nyttigt frukost i lugn och ro. Kolla på barnprogram och sådär.. Skyndar på stegen ner till tåget, för att hinna med 07.12. Tjena, jag väntade, och väntade... Och när jag äntligen kom till Karlberg väntade jag lite till. 09.00 traskade jag in på jobbet. Post, post, post.. och nu växelhäxa igen.. jaja..

På väg till jobbet hade jag så mkt att skriva om, men nu är jag mest less... I morse reagerade jag tex på en man som drack starköl, runt sju sådär, Gott. Själv funderade jag på om jag kanske, kanske skulle avvika från min sk vita månad i helgen, för att kanske partajja lite. Inte så sugen, men ändå. Och där står han i sliten jeansjacka och halsar öl. Kul för honom.

På första tåget i morse, körde en ganska så rolig chaufför, säger man så? Näää.. (pucko).. förare. Han pratade lite sådär härlig skånska, precis lagom. När alla trängde sig på i Sumpan så sa han glatt "Nu drar vi in rumporna lite så vi kan stänga dörrarna och rulla vidare" Jag hade nog tyckt att det hade vart rätt kul, om jag inte redan visste att jag skulle bli minst 15 minuter sen till jobbet..  Lite lustigt och oväntat av en tågförare. Jag såg mej omkring för att notera de andra resenärernas reaktioner, men ingen rörde en min. Fullt förståeligt. Där stod ett gäng främmande människor, ihoptryckta som sälar och föraren skojar glatt om stora rumpor. Hmm.. Iaf.. efter et litet tag så tyckte han tydligen att han skulle förklara varför tåget var 25 minuter sent "Gomorron alla glada morgonresenärer.... anledningen till denna stora försening är at... (blablbla) Men vi har en alldeles underbar och solig augustimorgon här i stockholm, vi beklagar detta. hejdå (typ)" Det tyckte jag var ganska roligt, jag smålog iaf för mig själv men ingen annan gjorde det. vad jag såg. DÅ var det gulligt sagt av honom, lagom flummigt att börja morgonen med. När nästa tåg var 50 minuter försenat log jag inte längre. Hans skånska föll bort ganska fort.

Nu ska jag iag gå och äta maaaaat... Äntligen. Jag fortsätter nog att blogga lite efter lunchen, om puckon som inte hör skillnaden på etta och åtta slutar ringa. Tjipp.