.

Jävla skitblogg. Jag var ju färdig med mitt inlägg för farao och så bara försvann det. Dö. Nu är jag iaf mätt och belåten. Iaf belåten i magen. Jag har grubblat inatt på underbara namn till min förstfödde son, om han kommer nån gång. Claes-Åsa. Det klingar så vackert. Jag hade gärna hetat Stig-Berit, men jag var flintiskallig som nyfödd (och som bebis, mamma och pappa satte fast en rosa rosett med KLUDD i skallen på mej när jag döptes), och flintisbäbisar kan inte heta Berit. Så är det bara.

Igår var jag sjukt duktig. Vi var på Ikea, IGEN. Men den här gången fick med oss en hel del grejjer hem. Lampor, köksbord, stolar, kuddar, bra att ha kanske. Vi satt och grymtade åt skruvar hit och dit i köket, det enda stället där det fanns ljus. Men till slut tog jag tag i mörkret minsann, händig som jag är. Inte. Så jag skruvade ihop våran spotskena, med rädsla för mitt eget arma liv när jag kopplade ihop ståltrådarna med varann, men voila, det funkade! Jag vart stolt. Så stolt att jag ringde mamma och berättade på stört. Töntigt.

Idag är det äntligen dags att lattja med Ludvig. Han är underbar. Jag har längtat sååå efter honom, och min Cami ska få se en levande charmör på två knubbiga ben. Och ganska runda, men väldans goa kinder. Kan man motstå denna när han pussar på en genom telefonen? Jag är iaf hooked. Stonehard. Jag gillar ordet stonehard, bara för att det är en kass översättning, som antagligen inte ens finns. (Lägg märke till mitt värdelösa babbel bara för att flum fastnade i skallen.)

 

Jag har inte så väldans kul. Jag är ensam. Och trött och har ont i ryggen. Jag fattar att folk som sitter framför fyrkantiga burkar hela dagarna blir stekta i skallen (jag typ). Det är ju sjukt. Stickigt i ögonen och så. Fy farao. Tur att ebuddy finns.

I helgen vill jag ha sol. Jag gillar sol. Den får lixom omgivningen i ett helt annat skimmer, ett härligt. Va? Bored.

Hejsvejs.