Fläskkissen

Jag har givit mej själv detta eminenta smeknamn. Ganska gulligt. Men oroväckande sanningsenligt. Huuuuuua säger jag bara. Efter svimningen och läkarbesöket verkar jag åtminstone bli lite mer klok på mina ständigt befintliga bilringar. Hade jag haft en gullig liten hundvalp som gärna ville nafsa i dom, hade jag mer än gärna "rossat" (min älskade brors fina uttryck) på mig ytterligare. Jag tittar på en påse socker och plötsligt har min bhstorlek blivit tre kupor större. Tack men nej tack.

Julen närmar sig.. Jag sitter ensam på jobbet och funderar ut  eftermiddagens julklappsinköp. Det blir aldrig som jag har tänkt mej när julklapparna ska inhandlas, men den här gången hoppas jag på smidighet. Lycka till. Jag jobbar halvdag, ungefär, sen ska jag rusa iväg till frisören, som jag inte besökt sen i Maj, mamma förbjöd mej att komma till henne på julafton om jag inte klippte mig först. DÅ ser man inte bra ut. Efter det skall de flesta julklapparna inhandlas, jag hoppas även eventuellt på ett glas vin med Anne eller så. I hemlighet. I morgon ska jag äntligen träffa söta Sofia. Det ska bli underbart kul! Äntligen får jag ha tösen lite för mig själv. Bara att höra hennes röst igen känns som en sensation. Nästan. Vi tänkte mysa på stan, bland alla andra miljoners människor som köper julklapparna två dagar innan julafton.. Sjukt bra planering.

Söndagen ska tillbringas hos pappa, som vanligt. Kommer bli en del drickandes, ja, och antagligen inte bara julmust. Att jag proppar mej full med julmat, julgodis o.s.v INNAN julafton känns inte snällt mot hälsan, men den har ju klarat sej hittills. Eller nåt.

Nu vart jag lite halvtom i skallen igen, men det gäller ju att hålla i gång någorlunda med skrivandet.. Julkonserten i onsdags, som jag hade planerat skulle skänka mej en väldig julkänsla vart snarare ett steg närmare graven. För både mig och Mickes öron. Skiten skulle hålla på i TRE jävla timmar, vi trodde att det skulle vara en SHOW, men nej. Det var snarare dansbands-sverige skrålkonsert. Inte väldigt trevligt. Eller kanske trevligt, men inte speciellt fartfyllt. Lagom för de tusen 70+ arna kanske men vi är ju inte där ännu. Vi gick efter en timme, bedövade deppigheten med öl och åkte hem och sov. Mycket bra gjort. Även fast jag fortfarande är trött. Nu blir det jobb. Eller iaf fylla på lite kaffe i magen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0