.

Och nej, nu pratar vi inte om att simma på svengelska. I en varm och skön pool. Nej, nej, nej....Vi snackar om att sitta utfläkt i en "läkarstol" och bli tappad på blod. Eller tappad och tappad, ett ynka litet blodbrod för att utreda vart jag är någonstans. Bakom fasaden av fläsk. Jag har aldrig svimmat förut, men nu var det mina kassa armars fel. Venerna ville inte visa sej, så jag fick bli stucken två ggr (jag HATAR sprutor), sen fick jag in trevliga svimningsupplevelse. Jag trodde att jag hade dött och kommit till himlen. Typ. Eller till Greys sjukhus. Det snurrade till och jag stirrade in i en lite för stark lampa. Men jag var ganska snabb på att hajja vad som hänt. Sen tog systrarna hand om mig och pratade som till en tvååring. Mindre nödvändigt men det var väl snällt eller nåt.. Nu sitter jag här på jobbet igen och längtar hem. Snurrig, yr, trött och känner mig konstig. Då vill man hem. En sak med min snurriga skalle var bra. Jag kom på, efter fyra stick, att jag aldrig i hela mitt liv skulle injicera. Inte ens vatten om jag får välja.

Sex dagar kvar till julafton.. Snart fem. Jag har inte inhandlat en enda julklapp. Jag gör det på fredag i takt med att lönen kommer. Eller snarare, lönen kommer ta slut i takt med att jag handlar julklapparna.. Vet iaf vad Majkie ska få. Ganska skönt.

I morgon blir det julkonsert med familjen Pilati. Det ska bli mysigt. Jag hoppas in i det sista att den härliga julkänslan äntligen har vett nog att infinna sig då. Annars behöver något drastiskt göras. Illa kvickt.