.

Tom. Det låter sorgligt. Det är det inte. Jag vet bara inte vad jag ska skriva. Nu ska alla dryga jävlar tänka "Men skriv inte då, ditt pucko" Men jo, det tänker jag iaf göra. För jag vill. Strunt är kul.

Jag har alltid gillat Ronny & Ragge. När jag var runt tio stötte jag och mammas på dom på en Shell-mack i Norsborg, dom kom åkandes i sin gula porsche iklädda snutarnaskrudarna. Hur kul som helst. Mamma ville promt skaffa autografer till mej men jag vågade inte öppna truten. Så rotade vi fram ett gamalt kvitto, (kan ha varit en gammal p-botslapp) Vi satt snällt i mammas fula och skrotfärdiga Nissan Sunny och glodde i backspegeln, i väntan på att mina tokstollar skulle ramla ut ur butiken. Äntligen kom dom.. Mamma tog mig i armen och drog iväg till deras bil och presenterade väl mej eller nåt. I stil med "Min dotter här avgudar er" Jag fick blygt säga mitt namn, som såklart råkar vara Anna.. Samma dag hängde jag upp en gammal p-bot med texten "Lilla rara söta Anna...." Och så autografer av Ronny & Ragge. Vilken lycka.