.

Skallen går på högvarv.. Sjukt mycket tankar, om allt, mest livet, byter plats med varandra i rasande fart..

Förvirrad.

Fick höra idag att en gammal skolkompis gått bort i helgen. 23 år. Så sjukt orättvist! Jag vart chockad över min reaktion.. Ingen jag känner speciellt väl, men många bekanta var vän med honom. Vi hade några lektioner ihop på gymnasiet och gick i samma högstadie. Jag läste artikeln medan en klump växte i halsen, och nu vill tårarna komma.. Jag beklagar verkligen till alla er som kände honom, men jag kan inte hjälpa att jag reagerar såhär. Ja, jag skäms. Jag borde inte göra det, det är inte mig det är synd om, det är inte jag som mår dåligt. Det är inte jag som ska gråta eller vara ledsen, men jag är det för andras skull.. Oavsett om jag känner personen i fråga eller inte. Varför rycks livet ifrån en så tidigt!? Det är inte rättvisst.. Vad ska man göra för att undvika det??

Vad är det för värld vi lever i? Två killar blir nermejade mitt i natten i Stockholm city efter ett bråk. VA!? Hur fan kan det ens finnas!? Folk kan inte vara friska. Ett bråk, spelar ingen roll om dom så bråkade om familj/andra vänner/17 miljoner, whatever, man kan inte bara få för sig sen att man ska döda någon genom att köra ihjäl den man är arg på. Det är ju inte friskt. Och hur lätt är det inte att komma undan med sånt!? Nu greps dom ju visserligen i natt, men hur många ggr har folk inte kommit undan! Jag mår illa bara av tanken..

Jag är sorgsen för att jag inte riktigt vet vad jag ska känna eller tycka. Ledsen för att livet är så skört, att man aldrig vet vad som kan hända.. För att man inte kan skydda dom man älskar mest av allt. Vad man än gör kan man inte se till att folk inte råkar illa ut. För att man är så förbannat jävla hjälplös. Förbannad för att det finns så mycket idioter, som inte inser vad ett människoliv är värt. Oavsett all ilska i världen.

R.I.P