.

Jag vet egentligen vad jag ska säga.. Jag trodde i morse att den här dagen kanske skulle bli bättre än igår. Fortfarande känns hjärtat tungt och livet sjukt och orättvist. Pratade med en vän i förmiddags och talade om skolkamraten som gått bort.. Då svarade hon "Som tur är har jag aldrig varit med om att någon jämnårig kompis har dött" Efter lunch skrev hon till mig "Jag fick just besked om att en gammal klasskamrat till mig omkom i helgen i en bilolycka" Ironi. Helt sjukt. Jag kan inte säga så mycket mer om det här.. Jag vill prata, men ändå inte. Disskutera, känna, tänka efter. Men ändå inte. Det gör ont och känns onödigt. Kan inte ens föreställa mig nära och kära till de omkomna. Jag önskar att jag kunde säga att jag förstod, om så för att få folk att känna sig lite bättre. Men nej. Det är omöjligt. Ofattbart. Tomt.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva annars.. Jag är medveten om tråkighetsgraden på den här bloggen för tillfället men det får accepteras. Jag jobbar på, segt idag, vill att det ska vara eftermiddag, vill åka hem och lägga mej under täcket i soffan. Börja på några örhängen, mitt lila armband. Kolla vänner, tänka på annat. Sova tidigt, få ett bra besked under dagen. Ring, ring, ring.. Ha Micke hemma..

Dagen har varit som en bergochdalbana. Kaffet är inte särsklit gott ens. Glad över lunchen med pappa iaf, det var trevligt, skratta och skoja tråkigheter som jag och han är experter på. Skönt.

Imorn är det fredag.. Ska jobba, själv på ett ställe för första gången, förhoppningsvis utan problem. Sen ska jag kolla på Idol i min ensamhet och dippa grönsaker.. Nyttigt värre. I morse var jag tillräckligt glad för att googla runt med lite bilder osv, men nu känns det mer meningslöst.. Ska försöka hälla i mig lite te istället.