.

Jag tänker för mycket. På jobbiga, onödiga och irriterande saker. I morse tänkte jag te.x på varför rulltrappor är så långsamma, det störde mej när jag hade bråttom till jobbet efter en försenad tunnelbana. Och jag brukar tänka på vad jag vill göra med mitt liv. Typ jämt. Det är jobbigt. Och irriterande. För jag vet inte, jag tänker, tänker, tänker.. men kommer fram till.. nada.. Samtidigt så önskar jag mej vara mycket mer konsekvent med allting jag gör. Jag ska iaf inte dricka på ett tag, det är fortfarande så sjukt skönt att ha kvar känslan.

Jag började skriva i förmiddags, men nu hann klockan bli 14.50. Skönt. Lunchade med Jonna,mkt trevligt med skitsnack och en glad tjej. Lunchen var dock inte så väldans god, så jag siktar in mej på min youghurt och mitt äpple som skall intas inom kort.

Appropå vad jag skrev om imorse.. Jag vill så mkt. Kan säkert mycket mer än jag tror, men  hur? Var? När? Vem?

Jag vill...

* ha en egen reception som jag kan höstpynta, med värmeljus och nåt annat murrigt
* köpa ett dubbeltäcke så jag slipper sova långt ifrån varm hud och slippa frysa på nätterna
* åka till solen och njuta av vågor och avslappning
* bli 25 kg smalare så jag kan ha mina favorit (sjuuuukt smala) jeans
* att det ska bli januari och London NU
* vara en glad, mysig hösttjej (tips tas emot)
* kunna dricka massa kaffe utan att bli kissnödig
* verkligen, verkligen få ett bra besked innan torsdag..
* kunna ha stickiga sköna hösttröjor
* köpa ett par sjukt snygga stövlar
* åka till Amsterdam och hälsa på Pongo
* hälsa på Sofia i Odense
* bli designer av nåt slag
* gå en make-up utbildning

Ja, jag VET att jag kan göra nåt åt det mesta, men allt går ju inte. Hur gör jag så att det blir januari nu? Känner jag INGEN som kan fixa..
Inget blir ju bättre av att sitta här och önska, men vad gör man? Vill man så vill man, inte mycket att göra åt.. Och jobbar man en vecka i månaden kan det bli svårt, jag vill gärna skippa att bli VIPdeltagare i Lyxfällan 22 år gammal..

Igår var vi iaf och storhandlade, otroligt skönt. Kylen är för första gången på månader full, och allt onyttigt och fullproppat med socker är för första gången slängt. Otroligt skönt. Ingen alkohol, ingen tokfet mat. Slut på det äckliga. Jag och min söta lunchdate pratade om idag att det är ett under att jag inte för länge sen kollapsat av sjkörbjugg (hur satan stavas det?), fettförgiftning eller sockermissbruk.. Jag är förvånad. All fyllemat efter krogen, all bakismat, alla feta pastasåser, USCH. Nu vill jag mest vomera när jag tänker på det. Men ikväll ska jag få god, nyttig och vällagad mat till middag och skratta åt Ugly Betty som tydligen alltid ska vara ful. Och imorn ska jag hoppas på lunch med papi som tydligen jobbar i porten brevid.

Tack & förlåt.