.

Lördagen började sådär... Vaknade tidigt, till det älskvärda ljudet av snack i "Sällskapsresan", Mickes underbara alarm. Kunde inte somna om så släpade mig till soffan, mycket skönt. Bra och kul på tv ett tag och ångest inför en helt oplanerad dag. Micke drog till jobbet och jag hittade mamsen på msn och gnällde lite över mina obefintliga klädval till nya jobbet. Jag har inte sjuttifem skjortor att välja på, eller sju kavajer i olik färg och form. Jeans är tabu. Pallrade mig iväg och mötte mamma, vidare till Skärholmen. Hittade... ingenting. Ingenting som jag behövde, dregglade bara över saker jag inte har råd med och som jag troligen inte kommer vara en stor användare av. MEN. Varför lär jag mig inte att man inte ska prova kläder första dagen i lingonveckan? Det är omöjligt.. Jag försökte iaf..

Dagen har gått fort men har varit väldigt.. konstig. En lätt pngest har legat som en dimma över mig, nästan som yrseln för ett tag sedan. Huvudet har känts tungt men ändå lätt, låter sjukt konstigt och det var det oxå. Vart trött efter halva dagen, riktigt, riktigt trött och önskade att jag kunde teleportera mig hem till min soffa. Men nej. Det vart lättare att åka med till mamma, men jag drabbades av en störd hemlängtan.. Ångest för att inte sova med Micke just ikväll, vet inte varför.. Vill ha sovmorgon i MIN säng imorn, vill se mina program, vara för mig själv. Dricka te, kanske snyfta lite, fundera, besluta, lyssna på mig själv. Sånt gör man bättre i sin ensamhet skulle jag tro. Så jag kom över en bil och åkte hem. Hem ljuva hem.

De senaste dagarna har varit förvirrande.. Jag har inte varit mig själv, jag har fått små pustar av ångest, korta men intensiva. Några ggr om dagen i några dagar. Varför? Jag vet inte.. Varför, varför, funderar och funderar. Blir värre och runt, runt... Lösningen som jag inte än kommit fram till finns inte, vilket irriterar och stör. Jag tvivlar ibland. På mig, på mina vänner, på det mesta. Mest det runt omkring. Analyserar. Får inte bort tankarna. USCH! Vad gör man? Försöker få ur kompisar saker, försöker tolka meningar, ord, ton. Omöjligt. Kommer ingen vart vilket får det att snurra.. Men jag börjar inse vilka som verkligen är där och vilka som finns när det behagar dem själva. Jag vill inte ha det så, inte just nu. Jag orkar inte. All in eller inget. Summa summarum, jag har mer än en gång känt att jag tittar på mig själv på nåt sätt. Svävande? Ja, kanske. Svårt att förklara. Att sätta ord på. Jag vet inte vart JAG är. Vilse, kanske. Jag önskar att en karta skulle hjälpa, men nej. Jag funderar på saker som jag i vanliga fall inte skulle tänka på, saker som inte kännetecknar mitt jag. Bra eller dåligt? Jag har ingen aning och det är frustrerande. Det här har hänt förut, det hjälper ju tyvärr inte att leta. Helt plötsligt står jag väl där. Men väntan är inte uppskattad.

På vägen hem småshoppade jag på Maxi, frukostsaker och underbar mjölk till kaffet imorn. Nytt pålägg, söndagen kan bli bra. Nya smycken, pillra, pyssla, bada, skrubba, fila naglar. Egentid. Så sjukt underskattat.

Nu ska jag nog sluta deppa för stunden, jag skrattade en hel del i morse efter en del surfning på ett par bloggar. Människor är ju så roliga.. Det finns inget bättre. I morse hittade jag en liten flicksnärta som lös upp min morgon. Jag vet verkligen inte hur gammal stackarn var, kanske 16-17. MASSA sminkad, till skolan, efter träning, HELA tiden. Som en äcklig skådisbrud på tv som lägger sig sminkad och vaknar upp perfekt nysminkad. Onaturligt konstigt bara. Självklart hade hon bloggat genom att lägga upp videoinlägg. Det första klippet jag såg innehöll en beskrivning på skillnaden mellan att lägga upp en video på Youtube och på bloggen. Lärorikt? Sedan kom ett härligt inlägg om att hon såg förjäääävlig ut efter sin träning och hon hade inte ens duschat (HJÄLP, hur kan du visa dej, kvinna!?), men var fullspacklad och blöt i håret. Inlägget avslutas med att hon med pip fjantröst, kommer på att det kliar ovanför brösten, varpå hon kollar ner, kliar sig och gnäller "men aaaaaj, jag har fått några typ utslag" och visar väldigt gärna sin urringning och där tog det klippet slut. Jag skrattade. Högt och länge. Jag vet inte ens vad jag ska säga, människan behöver upplevas. Ibland finns det inte ord för intelligensen på denna jord. Imponerande.

Oj, va jag lät bitter och avundsjuk i det där stycket, men icke. Ledsen att göra er besvikna, men låååååångt ifrån. Det är mest skrattretande. Speciellt när folk skriver eller säger att "Alltså, jag är såååååå (jag försöker få till den rätta tonen, men svårt i skrift) nervös för att visa mej för jag känner mig sååå inte snygg idag" Jobbigt. Ilandsproblem? Haha. Svårt rubbat. Men väldigt kul.

Jaha.. ja, jag ville hem och det är skönt att vara hemma. I väntan på matchen.. Gårdagen bestod av jobb och några öl på Sture och sen en tur till Söder för att hälsa på svärmor. Ölen gav inte ens mersmak och jag är riktigt nöjd med det. Ikväll sitter jag hellre och kollar på matchen själv, sällskapet jag har att erbjuda idag är inget att hurra för och då är det väl lika bra? Tänker jag fel då?

Nu ska jag iaf barrikadera mig i soffan, äntligen. Mina gröna kuddar, mina sköna filtar och kvällens godaste, Julmust!