.

Lämnade Lusen med vemod på dagis i morse. Faktiskt. Med en tanke som; "När får jag träffa honon igen?" Till en början var jag helt ärligt snäppet skeptisk till att jag skulle orka eller till att han skulle vara så snäll. Ungen är ju snart 2 bast, då är man väl aldrig snäll? Jag var djävulen själv när jag var 2. Har jag hört. Hur som helst.. Det har varit två intensiva men roliga dagar. Och söta. Mycket skratt och mycket leenden till ord som "pussaus" och pussar med hela ansiktet fullt med mat. Eller vid nattningen, när jag låtsades sova och han viskar; "anna, anna" för att han inte vill väcka mig om jag verkligen sover. Sötnöt nummer ett. Trots detta ska det bli skönt att sova på min sida av sängen i natt, utan en underbar unge som gärna vill sova längs huvudgaveln. Rakt över.

I morgon är det valborgsmässoafton... Vadan denna hysteri kring vad som ska göras? Jag kan tänka mej att ligga och sova. Eller att sitta på en skön uteservering i solen och dricka öl. Ja, varför inte, jag är inte kvisslig. Men jag dör inte om jag inte gör något. Det är onsdag och jag sörjer mest över att mitt boxningspass som jag äntligen skulle gå på är inställt. Skit. Ni ser ju, det är ju omöjligt att bli smal och snygg med alla dessa helgdagar. Förbannat.

Idag känner jag av lite skön träningsvärk i armarna så det var tänkt att jag skulle tokköra annat på gymmet ikväll. Och jag är inte långt ifrån döden, är det bra att träna då? Jag vill helst inte trilla ner med båda fötterna i graven även fast det har varit en skitdag. Inte ännu.

Om femton minuter slutar jag. Äntligen. Då ska jag bara åka och hämta bilen, handla, eventuellt träna och SEN åka hem. Inga problem. Om man är hulken. Och vad är det för dåligt jävla inlägg jag dikterar ihop? Lika bra att sluta skriva bums.