Alla sjärtans dag

Alla hjärtans dag.. Jag vill inte bry mej, men lite sticker det i hjärtat när det enda sms:et jag fått idag har bestått av; "Skicka Alla hjärtans dag-kort med din mobil! Mvh/3". Eller "Mamma ringde men lämnade inget meddelande". Tack. Är jag så älskad? Härligt. Just nu är det här en skitdag.

Och min kära man, som iofs är bäst i världen, ligger utslagen på soffan med värk i hela kroppen. Han är jag för tre dagar sen. Och för två dagar sen, tom igår. Idag känner jag mig äntligen något bättre, kan iaf sitta upp utan att längta efter sängen. Har tom börjat kolla på recept inför lördag. Baka kakor? Tårta? Kladdkaka? Vad är billigast? Vad gör man när man har minus på kontot och skramlat fram alla mynt ur bortglömda väskor för att ha råd att fira födelsedag? Man letar efter billiga men samtidigt goda saker att  tillfredställa släkt och vänner med. Tack och lov så är mina vänner nöjda med ett glatt humör, lite alkohol och en digitalkamera. Precis som jag. Lovely.  Men släkten kanske ska  få i sig några godbitar?  Vad håller jag på med? Skriver typ en artikel om mitt bak inför födelsedagen, no life.. Jag behöver verkligen komma tillbaka till jobbet, civilisationen, har inte ens stuckit näsan utanför dörren sen i måndags. Illa. Men idag gick jag minsann ut på balkongen nån sekund.

Natten har varit mardrömslik rakt igenom. Är det för att jag inte är helt frisk? Svettats och frusit om vartannat, sovit totalt kanske 2 timmar. Sånt är farligt för mig. Vågar jag dricka vin på lördag? Eller vågar jag ens ta hit folk? Det ska nog gå bra. Solen skiner ute så idag borde det inte vara okej att vara på bittert humör (förlåt).

Jag kommer på mig själv med att drömma mig bort... till soliga stränder, varma dagar, bikiniform (i den här takten vågar jag visa mig i bikini 2015). Lata dagar som bara ger en njutning och snygg bränna. När ska jag få njuta av något sådant? Den här februari känns inte bra.. inget att rekommendera att ha alla sjärtans dag, födelsedag och årsdag inom loppet av en vecka när man får leta fram mynt.. Där kommer bitterheten igen..

Tack och förlåt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0