.

Det första jag gör när jag kommer innanför dörren är att sätta på ugnen. Knäpper upp skjortan innan jag tagit av mig skorna. Dom är jobbiga att pula med, sparar dem hellre till sist. Slänger kjolen och linnet i tvätten, ser tvätthögen växa sig större, har egentligen tvättid men jag orkar inte. Hoppar i första bästa mjukisarna jag hittar. Mickes, så 3-4 storlekar för stora. Spelar ingen som helst roll. Knäpper på datan, teven, för ikväll vill jag inte vara ensam. Inte om jag får välja. Huvudet är konstigt, jag har fått tillbaka lite av min yrsel. Halsen sticks, och kroppen är orolig. Långt inne. Går sakta från bussen trots att jag bara vill komma hem. Hem till soffan, till sängen, till mitt. Vårt. Kommer på mig själv med att känna att hela kroppen är otålig. Irriterad på allt och alla, på riktigt den här gången. Varför vill jag inte bli helt frisk så jag kan träna ordentligt igen? Varför vill jag bara gå hem och lägga mig på soffan och försvinna? Jag vet inte.. Kommer även på mig själv att bli irriterad när jag får sms.. trots att det är gulligt och i vanliga fall uppiggande. Får ångest av att jag måste rensa kycklingen. OCH värma den. Men ska åtminstone försöka laga mat. Äta mej glad. Betyder det att jag ska kryssa i "ja"-rutan på viktväktarnas fråga; "Har du någon ätstörning?"