lattjo & ångest i min rosa blender
Ahapp. Då var det måndag. Igen. Tiden går alldeles för fort för att jag ska hänga med. Eller vilja hänga med för den delen. Jag vill ju såklart hänga med, men jag vill inte att allt ska gå så fort. Man hinner ju knappt vakna innan man ska gå och lägga sig. Snacka om frivarv. Helgen var ju knappast ett undantag, den flaschade förbi i ultrarapid.
Vaknade tidigt i lördags och hoppade upp (nästan). Vart snurrig av all röra, vart fan ska man börja städa? Alltid samma sak.. Så jag glodde lite på tv, drack te och hängde vid datan istället tills Micke ville vakna. Han fick börja, så intog jag systemet och ica. Det var vårväder ute, rätt kallt men ack så vackert och skönt med kittlande solstrålar. Städningen gick okej och sen fick jag äntligen baka min tårta! Släkten trappade in lite senare och jag fick paket. Jag älskar paket. Mjuka, hårda, fyrkantiga, prickiga. Skitsamma. Bara det är paket. Jag är ett barn.
Kvällen inleddes med vin och mysigt sällskap i form av mamma, Micke och Cami. I med locktången, is i glasen, mera vin och förvandlingen från askunge till mysig krulltott kunde börja. I efterhand så är kvällen lite som ett töcken, och nej, inte för att alkoholen gjort sitt, utan för att det gick så sjukt fort. Vi började runt sex, plötsligt var klockan åtta och alla hade kommit och melodifestivalen var i full gång. Enda som var som när vi började var att Cami FORTFARANDE höll på med mitt hår. Men sjukt snyggt vart det, tack syrran! Mickes pojkvänner kom med sliskigt rosé och nån skum martini. Intogs dock inte under kvällen, tack och lov..
Vi knatade ner till Garbo, lyx att ha fem minuter till krogen. Speciellt när allt annat alltid känns så fruktansvärt långt. Vakten bråkade och ville helst inte släppa in oss. Stället var tomt. Men ändå. Varför? Att folk orkar..Jonna kopplade på charmen och påpekade att vi ju faktiskt var där för att fira att jag skulle fylla just 23, så snart skulle jag ju få komma in "lagligt". Det funkade. Inga leg visades heller. Det går inte ihop i min skalle. Kvällen var kul, dansade, skrattade, tjejsnackade. Dock gick tiden på tok för fort. Helt plötsligt var klockan 02.30 och det var dags att gå hem. Micke lagade korv och makaroner till oss, och mamma hade predikan om att man inte ska äta på fyllan. Eller överhuvudtaget mitt i nätterna. Skit i det. I alla fall när promillehalten är långt över normalt. Mamma råkade även få en knuff så hon flög i golvet. Tog emot sig med handen, varpå golvet självklart var fullt med glassplitter. Mindre skönt. Och en massa blod överallt. Nu är hennes tumme roboterad och orörlig. Stackarn.
Igår vaknade jag, torr som Sahara i käften, runt 11 och kunde inte somna om. Låg och kramades med en varm Micke ett tag, ville inte riktigt lämna sängen. Efter fruktsoda och chips till frukost följde jag med mamma hem. Hon kunde inte riktigt köra med sin handikappade hand. Solen sken som besatt, vår i luften. Åkte på en liten sightseeing, förbi Årsta, kikade in i fönstrena på hennes nya lägenhet. Åkte förbi Robs hus, där pappa och han var i full flärd med att fixa och trolla fram ett hus ur lillstugan. Fåglarna kvittrade och hela jag fylldes med nåt skönt där i skogen... Vårkänslor? Hopp? Längtan? Jag vet inte. En skön känsla kröp i alla fall på där i skogsbrynet. Tog även förbi pappa och tittade på valparna. Gudomligt söta. Underbara. Zlatan såg ut som en liten gris där han sussade. Inga öppna ögon, runda tjockiskroppar som skakade av hicka. Ska lägga upp fler kort sen. Dessa valpar kommer att bli min nya besatthet. Utan tvivel. Sockerbitarna har inte en chans mot dessa små varelser med tjocka valpöron och pytteklor.
Som sagt.. Måndag.. angående rubriken, kände att jag bara hann lägga mig i fredags för att vakna i morse, redo att stressa till jobbet. Hur fan kan tiden gå så fort? Helgen försvann från mej och Micke, nu är han inte ledig igen förrän om två veckor. Jag vill ha mer! Mer tid, jag hinner inte leva mitt liv i den här takten. Men imorgon ska vi göra nåt mysigt. Bara vi. När födelsedagen återigen ska firas. Fast den här gången går den enbart i kärlekens tecken. Och paketens, hoppas jag...
Vaknade tidigt i lördags och hoppade upp (nästan). Vart snurrig av all röra, vart fan ska man börja städa? Alltid samma sak.. Så jag glodde lite på tv, drack te och hängde vid datan istället tills Micke ville vakna. Han fick börja, så intog jag systemet och ica. Det var vårväder ute, rätt kallt men ack så vackert och skönt med kittlande solstrålar. Städningen gick okej och sen fick jag äntligen baka min tårta! Släkten trappade in lite senare och jag fick paket. Jag älskar paket. Mjuka, hårda, fyrkantiga, prickiga. Skitsamma. Bara det är paket. Jag är ett barn.
Kvällen inleddes med vin och mysigt sällskap i form av mamma, Micke och Cami. I med locktången, is i glasen, mera vin och förvandlingen från askunge till mysig krulltott kunde börja. I efterhand så är kvällen lite som ett töcken, och nej, inte för att alkoholen gjort sitt, utan för att det gick så sjukt fort. Vi började runt sex, plötsligt var klockan åtta och alla hade kommit och melodifestivalen var i full gång. Enda som var som när vi började var att Cami FORTFARANDE höll på med mitt hår. Men sjukt snyggt vart det, tack syrran! Mickes pojkvänner kom med sliskigt rosé och nån skum martini. Intogs dock inte under kvällen, tack och lov..
Vi knatade ner till Garbo, lyx att ha fem minuter till krogen. Speciellt när allt annat alltid känns så fruktansvärt långt. Vakten bråkade och ville helst inte släppa in oss. Stället var tomt. Men ändå. Varför? Att folk orkar..Jonna kopplade på charmen och påpekade att vi ju faktiskt var där för att fira att jag skulle fylla just 23, så snart skulle jag ju få komma in "lagligt". Det funkade. Inga leg visades heller. Det går inte ihop i min skalle. Kvällen var kul, dansade, skrattade, tjejsnackade. Dock gick tiden på tok för fort. Helt plötsligt var klockan 02.30 och det var dags att gå hem. Micke lagade korv och makaroner till oss, och mamma hade predikan om att man inte ska äta på fyllan. Eller överhuvudtaget mitt i nätterna. Skit i det. I alla fall när promillehalten är långt över normalt. Mamma råkade även få en knuff så hon flög i golvet. Tog emot sig med handen, varpå golvet självklart var fullt med glassplitter. Mindre skönt. Och en massa blod överallt. Nu är hennes tumme roboterad och orörlig. Stackarn.
Igår vaknade jag, torr som Sahara i käften, runt 11 och kunde inte somna om. Låg och kramades med en varm Micke ett tag, ville inte riktigt lämna sängen. Efter fruktsoda och chips till frukost följde jag med mamma hem. Hon kunde inte riktigt köra med sin handikappade hand. Solen sken som besatt, vår i luften. Åkte på en liten sightseeing, förbi Årsta, kikade in i fönstrena på hennes nya lägenhet. Åkte förbi Robs hus, där pappa och han var i full flärd med att fixa och trolla fram ett hus ur lillstugan. Fåglarna kvittrade och hela jag fylldes med nåt skönt där i skogen... Vårkänslor? Hopp? Längtan? Jag vet inte. En skön känsla kröp i alla fall på där i skogsbrynet. Tog även förbi pappa och tittade på valparna. Gudomligt söta. Underbara. Zlatan såg ut som en liten gris där han sussade. Inga öppna ögon, runda tjockiskroppar som skakade av hicka. Ska lägga upp fler kort sen. Dessa valpar kommer att bli min nya besatthet. Utan tvivel. Sockerbitarna har inte en chans mot dessa små varelser med tjocka valpöron och pytteklor.
Som sagt.. Måndag.. angående rubriken, kände att jag bara hann lägga mig i fredags för att vakna i morse, redo att stressa till jobbet. Hur fan kan tiden gå så fort? Helgen försvann från mej och Micke, nu är han inte ledig igen förrän om två veckor. Jag vill ha mer! Mer tid, jag hinner inte leva mitt liv i den här takten. Men imorgon ska vi göra nåt mysigt. Bara vi. När födelsedagen återigen ska firas. Fast den här gången går den enbart i kärlekens tecken. Och paketens, hoppas jag...
Kommentarer
Trackback
