.

Yes, jag lever! Trots 30 minuter på gymmet och ett boxningspass på 55. Jag vet att det inte är världens prestation, men för mig är det sjukt stort. Jag har ju inte tränat ordentligt på kanske 2 år. Då är det duktigt. Det viktigaste är att jag är nöjd och det är jag. Flera gånger om! Vilken känsla att faktiskt ha orkat, och faktiskt känna att man äntligen, ÄNTLIGEN kommit igång. En ärlig och härlig kick som helt klart ska upplevas fler gånger. Fast kanske något hårdare, jag måste erkänna att jag tycker att det är skönt med viss träningsvärk, trots att jag är en sån som kan gnälla över att det gör ont.

Jag SKA nå mitt mål den här gången! Det är en något hemlig tillställning, som går av stapeln om ett par månader. Det MÅSTE gå. Jag tänker inte komma dit som en uppblåst ballong och låtsas tycka jag är snygg med valkar och bullkinder. Icke. Men nu är jag i alla fall på gång och det känns enormt bra. Jag är duktig. Får man tycka så?

Snart helg igen.. Idag slog det mig verkligen hur fort tiden kan gå ibland. Veckan på jobbet har varit relativt lugn, men ändå är det nu torsdag eftermiddag och i morgon är det fredag, happenning (massa vin), och sen en helg med ledig pojkvän. Sådant som jag inte är bortskämd med. Min söta Sanna kommer dock hem i helgen, och jag vill mer än gärna kramas och skvallras lite med henne. Alldeles för sällan. Som vanligt.

Jag är inte världens mest motiverade till att blogga nu, som kanske alla märker. Men det kommer förhoppningsvis senare...