.

Jag känner mig grå. Och trött. Väldigt trött. Dricker kaffe som bara smakar äckligt och inte gör mej ett dugg pigg. Som kaffe aldrig gör. Varför lär jag mig aldrig? Och det smakar inte ens gott. Inte idag. Det här inlägget kommer säkerligen ha en hög nivå av blaj. Som vanligt. Jag skriver för att jag för tillfället inte har något annat att göra. Låter väl kul? Har jag tråkigt äter jag, äter jag blir jag tjock (are), blir jag tjockare blir jag ful. Jag är rätt snygg, så jag ska inte skriva ful(are). Den ekvationen hajjar tom jag. Med g i matte A. Jippie. Men ändå är det svårt att låta bli. Chokladen bara ligger där och vill bli uppkäkad. Samma sak med kexen. Men iofs, dagens dos; 2 stycken a la 14 gr choklad. Och en liten, liten bit mörk choklad. Kommer jag dö av fetma nu? Känns kanske inte så farligt ändå. Skitsamma.

Torsdag.. Bara en dag kvar till helg. Igen. Men trots det, äntligen. Äntligen en ledig helg med Micke. Bastukul hos pappa på lördag. Sovmorgon. Aaaah. Bara en sån sak är värd att vänta på.

Jag börjar fundera på allvar, om jag varit brunett för länge nu. Mina blonda rötter är med säkerhet påväg ut. Jag TRAVADE(inspirerad av Outsiders om Pony Play i måndags, sjukaste på länge) iväg till köket, hällde ut mitt vidriga kaffe, och damp ner i min stol igen. Kul. "Kanske är jag sugen på lite te!?" Ja, så får det bli.. Travar tillbaka till köket, och det slår mej att "Nej, va fan ska jag dricka te för, jag är inte ens sugen på te. Eller nåt varmt. Eller knappt nåt att dricka" Varför gör jag så? Inte vet jag. Kan bara komma på att det har med hårfärgen att göra, är inte det begåvat insett så säg? Nu sitter jag iaf här med en Ramlösa och en äcklig mintchokladbit i magen. Den lilla biten som jag brukar tycka om. Idag är den oxå äcklig. Helvete.

Som gräddet på moset, är jag hungrig. Och nu slog det mej hur otroligt rolig och fyndig jag är, eftersom jag på automatik skrev "grädde på moset". haha. Skratt åt mej själv. Jag åt en fruktsallad till lunch. Det var gott och fräscht. Mättande i tio minuter. Sen gick det åt fanders och jag började knapra choklad.

tack och förlåt