En snigels hastighet

Ungefär så snabbt kommer hela den här dagen susa förbi.. Kan man säga annat än "Jippie?!" Tack och lov så är det i alla fredag, men det är ju då man vill ha lördag och skön, efterlängtad sovmorgon. I HELA sängen. På en timme har det hänt ungefär ingenting.. Och jag kan inte göra så mycket annat heller, eftersom det är väldigt svårt att lämna repan. Jag får sitta här helt enkelt. Få fyrkantiga ögon och bli störd i skallen. Felkromosomad. Kul ord som jag kom på igår. (Alltså hade jag rätt kul och stressigt även igår)

Jaha.. Vet väl egentligen inte vad jag ska skriva, så det brukar bli som sämst. I alla fall för mig. Ikväll ska jag hem till svärfar och äta middag. Jag förväntar mej iaf att jag får mat. Han är ju kock och en gud i köket, får man hoppas på mat då? Det ska bli trevligt. Trots att jag kanske har ett större behov av att sova tidigt. Riktigt tidigt. Runt åtta. Lördag, jag säger bara lördag..

Träningen igår gick över förväntan bra. Tills jag tyckte det var dags att träna armarna lite, men jag såg mej i spegeln när jag satt i den där maskinen och höll på att vomera. Usch. Jag är för tjock för att träna armar och styrka och sånt. Det kommer ju ändå ta fyra år innan man ens ser att det finns muskler under alla fläsksidor i telefonkatalogen som utgör mina överarmar. Hum. Där har jag alltså ett litet problem. Jag hoppade tillbaka till fläskisavdelningen, kände mej mer hemma där. Bland konditionsmaskinerna. Försökte öva upp min kassa motorik på crosstrainern, och det gick bra. Tills jag skulle byta håll, och kom på mej själv med att ha fortsatt åt samma. Duktiga var vi i alla fall. Jag och mamma. Hon avled inte, men hon var glad och nöjd.

Mmm, den är fin!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0