.

Jag kunde inte låta bli.. Jag gick in på min lillebrors blogg och såg att han lagt in den här texten. Jag har varit uppåt idag trots dagens snigelfart men det här fick mej att tänka om. Känna om, förvandlas från glad till ledsen, förfärad och rädd. Är det såhär det ska vara? Ska jag inte våga släppa mina barn utanför dörren? Ska man inte kunna låta sina barn gå i skolan utan att vara orolig för mobbning, misshandel osv? Fy.

Egentligen känner jag mej ganska mållös..Känns inte som att jag riktigt kan få ur mej något vettigt och meningsfullt.. Jag vet bara att jag blir så jävla förbannad över att folk gör sånt här. Hur tänker man? Visst, man kanske är "ung & dum" men vad är det för ursäkt!? Kom inte tio år senare till mej och säg att det var en "olycka", eller "det var inte meningen", eller "jag var full" Jaha? Man är fortfarande skyldig till att tagit slut på en människas LIV. Vem fan ger någon i denna värld rätt att göra så mot en oskyldig människa?! Jag kan för allt i världen bara inte förstå. Kan någon? Förklara gärna i så fall.