Landad..
Efter mycket om och men kom vi till slut hem till en stökig lägenhet, som snabbt blev ännu stökigare så fort vi klivit över tröskeln. Vi satt på Stansted i fem tråkiga timmar, men vi hade åtminstone rätt kul med varandra. Micke tyckte det var kul att HELA tiden påpeka att jag var en äcklig gris. Så gulliga är vi med varann. Vad kan folk förvänta sig av en när man går upp, kvart över fem och är bakis? Vilken idiot skulle dra på sej kortkort och högklackat för att flyga hem en söndagsmorgon? Okristligt tidigt. Idioti helt enkelt. Jag drog på mej mina nya mjukisar, mina gympisar, en tshirt och drog upp håret i en hästsvans. Klart. Varför göra saker svårare än det är?
Men tack vare förseningen fick jag åtminstone min engelska frukost till slut. Äggröra, bacon, korv, toast, marmelad, scones och grädde. Sa jag att jag var en gris? Gott var det i alla fall.
Flygresan gick bra, trots att jag var lite rädd. Som vanligt. Men lite putt vart jag eftersom att vårat planerade sconesbak gick åt fanders. Vi orkade inte, för något i världen, gå och handla när vi äntligen kommit hem, så det fick bli en promenad till pizzan. Mycket välbehövligt.
London.. Vi har haft det underbart. Bodde dock på ett rätt krackigt vandrarhem, där "manegern" satt och hinkade bira när vi stövlade in för incheckning. Vi kom dit klockan 11, och jag hade angett i bokningen att vi skulle komma då. "Nej, ni är för tidiga" säger en ful och finnig spoling, samtidigt som han pratar i telefon. Otrevliga jävel. Så det var bara att slänga in baggaget, trycka i sej lite mat, och gå ner på kvarterskrogen. Både jag och Micke kände väl kanske inte att det här skulle bli så himla bra, när vi trötta överallt, traskade till puben. Fyra öl senare var vi förtroliga och skrattade åt gubbarna som satt runt omkring och svepte öl. Klockan tolv en onsdag. DET är London.
Största delen ägnades åt promenader. Promenad, öl, shopping, promenad och mera öl. Pubarna var ju hur mysiga som helst, och reorna var hysteriska. Så galna att jag, som älskar allt sånt, inte ens orkade gå in. Tyvärr så gick våra dagar lite väl fort.. Förutom den dagen då Micke tvingades med till Portobello road och sa knappt ett ljud på flera timmar för att han var så less. Stackarn som släpades runt för att kolla på antikviteter. JAg kanske inte heller var överförtjust, men vi träffade storebror, hans tjej och deras vänner där. Och solen sken som besatt i kylan. Notting Hill Gate var ett väldigt mysigt område, som ändå var härligt att se.
Efter alldeles för mycket öl, fet mat och andra äckligheter ska jag nu starta mitt nya liv. (Tjena, det säger jag jämt) Hur bövelen ska jag hålla det den här gången? I morn är tanken att jag ska träna TVÅ timmar på gymmet, om jag inte dör efter en halvtimme...
Håll en tumme, tack.
Men tack vare förseningen fick jag åtminstone min engelska frukost till slut. Äggröra, bacon, korv, toast, marmelad, scones och grädde. Sa jag att jag var en gris? Gott var det i alla fall.
Flygresan gick bra, trots att jag var lite rädd. Som vanligt. Men lite putt vart jag eftersom att vårat planerade sconesbak gick åt fanders. Vi orkade inte, för något i världen, gå och handla när vi äntligen kommit hem, så det fick bli en promenad till pizzan. Mycket välbehövligt.
London.. Vi har haft det underbart. Bodde dock på ett rätt krackigt vandrarhem, där "manegern" satt och hinkade bira när vi stövlade in för incheckning. Vi kom dit klockan 11, och jag hade angett i bokningen att vi skulle komma då. "Nej, ni är för tidiga" säger en ful och finnig spoling, samtidigt som han pratar i telefon. Otrevliga jävel. Så det var bara att slänga in baggaget, trycka i sej lite mat, och gå ner på kvarterskrogen. Både jag och Micke kände väl kanske inte att det här skulle bli så himla bra, när vi trötta överallt, traskade till puben. Fyra öl senare var vi förtroliga och skrattade åt gubbarna som satt runt omkring och svepte öl. Klockan tolv en onsdag. DET är London.
Största delen ägnades åt promenader. Promenad, öl, shopping, promenad och mera öl. Pubarna var ju hur mysiga som helst, och reorna var hysteriska. Så galna att jag, som älskar allt sånt, inte ens orkade gå in. Tyvärr så gick våra dagar lite väl fort.. Förutom den dagen då Micke tvingades med till Portobello road och sa knappt ett ljud på flera timmar för att han var så less. Stackarn som släpades runt för att kolla på antikviteter. JAg kanske inte heller var överförtjust, men vi träffade storebror, hans tjej och deras vänner där. Och solen sken som besatt i kylan. Notting Hill Gate var ett väldigt mysigt område, som ändå var härligt att se.
Efter alldeles för mycket öl, fet mat och andra äckligheter ska jag nu starta mitt nya liv. (Tjena, det säger jag jämt) Hur bövelen ska jag hålla det den här gången? I morn är tanken att jag ska träna TVÅ timmar på gymmet, om jag inte dör efter en halvtimme...
Håll en tumme, tack.
Kommentarer
Postat av: fanny
låter underbart! håller tummarna för dig imorgon på gymet. välkomna hem!
puss
Trackback
