London calling

Det bara sex dagar kvar.. 3,5 arbetsdagar. Det ska bli så sjukt härligt. Resan är bokad sedan oktober.. Jag längtar efter alla äckliga fåglar på trafalgar, turistfotografera vid piccadilly, dricka londonisk öl på en mysig pub. Framför allt längtar jag efter stora Top Shop och januarirean. Sånt är okej, speciellt när man är tjej. Eller så sätter jag svägerskan och pojkvännen på en pub så drar jag med storebror på shopping. Det kan bli ultimat. Äta fish `n chips i stånd. Mickes högsta önskemål den här resan..

Jag är fullt medveten om att vi ska komma dit först. Jag vill inte flyga. Inte med Ryanair. Men så ska det blir, och jag kommer att vara ett nervvrak på onsdag morgon. (Stackars mitt resesällskap). Eller onsdag otta snarare, planet går ju så okristligt tidigt som 06.40. Jag ska bunkra upp med ett gäng korsorsdtidningar, fylla ipoden med hård musik och låtsas att jag är hög på nåt skönt. Jag hatar att flyga. Nej, jag hatar inte själv flygningen, men jag tycker på sistone att det är läskigt. Folk himlar med ögonen och suckar och säger "ja, men det är ju tusen ggr farligare att åka bil" Ja, och? Det kanske är farligare, men prova att störta med ett flygplan, och sedan sätta dig i ett flygplan igen. Lycka till. Flyget till himlen har redan passerat då. Det bästa är nog att satsa på en oskön baksmälla och sova hela vägen.

Längtar gör jag i alla fall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0