.

jag har lovat och jag ska göra det igen..

sorgligt nog har jag nu suttit och lyssnat på "Westlife" ett tag. Haha säger jag själv. Allt det gamla. Låten jag förlorade sokulden till. Låten vi satt och skrattade åt runt lunchbordet på gymnasiet. Sen kom jag in på "Five" och hur mycket vi lyssnade på sannas (lyllo henne som fått den nya skivan) nya skiva och började älska låt efter låt. Vi kanske var... 13? då måste det ha varit okej. Jag menar det inte som ett försvar, mer som en rolig grej såhhär i efterhand. Sanna fick den nog i julklapp och efter ett sportlov oskiljaktiga lnskade jag den i födelsedagspresent (jag fyller ju i februari) och fick den. Kort därefter var det inte bara hon som kunde hela texterna. Vi "rappade" tillsammans till "Mr. Zowalopa"

Senare vart det så att det blev sportlov.. Sofia var i alperna med familjen och alla andra var upptagna med sitt. Men inte jag och Sanna. Jo, vi var upptagna. men inte med att svischa ner för backarna eller nåt annat sånt, nej. Vi var fullt upptagna med att använda kikarna för att kolla på killarna som skulle till sina ishockeyträningar på Rödstu Hage. Hett värre. I bakgrunden lyssnade vi på "Popsie" (som jag för övrigt har i bakgrunden till detta eminenta inlägg) och "The Moffatts". Det gick så långt att vi sprang ut på gatan och sparkade feta snökockor ut i vägen för att få syn på dom "heta" hockeykillarna som kom med bussen från Salem.. Herregud. Vad höll vi på med? Samtidigt som jag nu, typ 8 år senare, känner igen varenda känsla så fort jag hör dessa låtar så undrar jag... Men jag bjuder på den. Vi var små, och oj så kul vi hade. Vi låg och trånade och jag väckte henne varje morgon med mitt stirrande (jag var rätt morgonpigg vid tillfället). Efter det vart det svårt när skolan började och vi inte skulle sova i samma rum..

X antal år senare fortsatte det.. men det var väl ungefär då som Westlife kom med sin andra skiva. Westlife som jag absolut aldrig hade gillat. Men som ändå gick varm i min skivspelare samma kväll jag blev av med oskulden på riktigt. (ja, det kanske låter slampigt, men det var min första riktiga kärlek och han hade fått vänta i över 2 månader). Vi tjejer i klassen skrattade dock gott åt "Uptown girl" och diverse andra låtar.

Gymnasiet var för mej en resa.. kul nästan rakt igenom. Första terminen så hände docjk en hel del jobbiga saker som jag inte önskar någon 16-åring, men jag överlevde det oxå och vart snart stark igen. Och då fortsatte skratten. Gång efter gång. Span hit och span dit. Vi var oxå väldigt duktiga på smeknamn.,.. "Håriga armen" för en tjej i klassen som hade h¨rigare armar än Enzo. Kanske elakt nu, men kul då. "Han med flätorna" Ett span någon hade på en mörkhyad kille något år äldre än oss med med skallen full med flätor. "Broilern" - killen som trodde han var snyggast i världen och som vi beviserligen inte kunde låta bli att tycka att han trots allt var rätt snygg.. Och så Skudd. Skudd som någon var betuttad i men som många år senare haffade den andra av oss.. Sjuka grejer. Men samtidigt jävligt kul. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, Ge mej min gymnasietid tillbaka. Om så bara den dagen då matsalen serverar den äckligaste maten. För vi hade jävligt kul ändå.

Gonatt