.

Tråkigaste dagen, hittills, på riktigt, riktigt länge. Jobbet är rätt så tomt och jag är ensam i repan. Det ser grått och tråkigt ut utanför fönstret och jag längtar bara hem. Hem för mys med världens bästa pojkvän. Som äntligen har jobbat lunchvecka och umgåtts med mig. Vi är nykära. Igen. Trots att det aldrig riktigt försvunnit. På riktigt. Det gillas rätt så mycket.

Valborg.. Mötte upp Camilla med Lisorna och satte oss i Humlan. Himlen såg oroväckande grådisig ut men vi skulle ha picnick. Jag skulle iaf vara med en liten stund. Rosé med fanta och lite mer rosé. Micke kom förbi med sämsta humöret men vart uppiggad av tjejerna. Ensam kille i högen. igen. Vem skulle inte vara glad då?
Strax efter att de första duggdropparna landade i våra nyllen gav vi upp. Traskade hem till Lisa, entrade systembolaget på vägen. En box vitt, alldeles för några öl. Youtubade, snackade goja och hade trevligt. Micke åkte hem tidigt och däckade på soffan. Vi tog oss in till stan, på tok för sent och hamnade på Undici (usch) för en öl. Jag var hemma så tidigt som kvart över ett, mycket skönt.

Egentligen så vet jag inte vad jag ska skriva.. det bara kommer. Eller inte, döm själv av blajjet som skrivs. Nu är det 2,5 timme tills jag äntligen får gå hem. Gymmet först eller inte, det är frågan. Jag borde verkligen men jag orkar verkligen inte, vilket gör det till ett litet problem.

Om lite mer än en ynka vecka är jag på planet till Barcelona. Det gör ont i hjärtat av saknad efter den staden. Att jag ska åka med pappa känns ju inte direkt tråkigare. Bara jag och pappa. Förhoppningsvis en jädra massa sol och öl på stadens uteserveringar. Och för jesu namn, shopping!! Iaf för mej. Dock kommer det även göra ont i hjärtat där, Micke ska ju inte med. Tyvärr. Jag lovar att kompensera honom inom en snar framtid.

Nu ska jag räkna ner lite till. Tack och Adjö.