.

På söndag smäller det. Planer lyfter okristligt tidigt, men det får vara värt det. Dock hade jag totalt glömt bort att Barcelonas söndagar (Eller Spaniens) är verkligen söndagar. Vilodag. Inget kul är öppet. Barer och restauranger i och för sig, vilket jag tror glädjer pappa en hel del. Och mig. Så det ska nog gå bra. Man måste ju få i sig vätska. Börjar bli lite skakig inför flygresan. Sist gick det visserligen över förväntan men det slår aldrig fel. Nervositeten biter sig fast hur jag än beter mig. Tänk om något händer? Tänk om jag och Micke aldrig får kramas igen? Ungefär så. Jag VET, det ÄR fånigt, men vad gör man åt det?

Jonna möter upp oss efter ankomst, hur mysigt som helst. Det var mer än ett år sen vi sågs, och det ska bli lajbans värre. Jag kommer att längta efter Majkie. Hur mycket som helst. Egentligen är det väl bara fånigt, men vad gör man? Det är så det känns och det är så det kommer att bli.

Fredag igen då. Ikväll ska jag nog inte göra så mycket mer än att åka hem. För en gång skull. Det var ett bra tag sedan. Speciellt när Micke faktiskt jobbar. Måste börja packa och putsa glajjorna.

Hittade två sjukt söta kort på min lus, liten då.

 



Jag vill äta upp.